En utveckling av principiella förstärkningar inom miljöområdet är därmed bruten av Reinfeldt och Carlgren. Helt i linje med Reinfeldts vallöfte 2006 att inte prioritera miljöfrågor, men ändå en stor besvikelse. Vad har då miljöminister Carlgren gjort under fyra år?

* Anslagen till naturvård har sänkts rejält för första gången i svensk historia.

* Den akut hotade vargstammen har jagats mer än någonsin sedan fridlysningen.

* Strandskyddet har urholkats. Miljöbalken har luckrats upp på en lång rad punkter, med svagare miljö- och hälsoskydd som följd.

* Tidigare förbjudet och farligt bromerat flamskyddsmedel, som lagras i rovfåglar och människor, har legaliserats och får åter spridas i naturen.

* Skatterna på avfallsförbränning och flyg har tagits bort, med mer föroreningar och klimatpåverkan som följd.

* Skatten på handelsgödsel i jordbruket har tagits bort, vilket leder till ökad övergödning och värre algblomningar i Östersjön.

* Stöden till sanering av förorenade områden har minskat.

* Vattenfall har tillåtits investera i nya kolkraftverk.

* Utbyggnaden av järnvägar har prioriterats ner till förmån för motorvägsbyggen, däribland 27 miljarder till Förbifart Stockholm.

* Internationella svek, exempelvis genom att ge stöd till att exploatera Arktis, stöd till valjakt och motstånd mot en höjning av EU:s klimatmål.

Många fler exempel finns: principiella positionsförskjutningar som har negativa effekter på lång sikt. Tillträdande miljöminister har ett stort saneringsarbete att utföra, och vad Carlgren skulle kunna uppnå under ytterligare fyra år förskräcker. Oavsett vad som sägs i valrörelsen finns inget som tyder på att alliansen skulle göra helt om i miljöpolitiken.

I många frågor sägs partierna stå varandra nära. Men i miljöfrågor är klyftan mellan en rödgrön regering och en alliansregering påtaglig. Miljö- och klimatpolitiken är därför i högsta grad en avgörande valfråga.