”Vi begränsar inte folks integritet till garderoben” | Fria.Nu

Debatt


Anna Troberg • Vice partiledare Piratpartiet
Fria Tidningen

”Vi begränsar inte folks integritet till garderoben”

Pride är i full gång och det betyder att sådana som jag under en färgsprakande vecka gullas ihjäl – av media, politiker och allsköns folk som vill surfa på vår regnbågsfärgade våg för att sälja lösnummer, hitta väljare eller kunder. Det är i och för sig trevligt att bli uppmärksammad – men vem vill reduceras till en lustig hbt-accessoar för några dagar? Inte jag – jag är nämligen betydligt mer än så, och det är jag året runt, även denna vecka, skriver Anna Troberg, Vice partiledare Piratpartiet.

Om man ser bortom de mer glättiga sidorna av Pride ser man dock snart varför Pride är så viktigt. Vi har kommit långt på de tjugo år som gått sedan jag var en osäker tonåring och försökte hitta min plats i världen, men vi är inte riktigt framme än. Det finns en hel del kvar att göra innan vi kan skryta om att vi lever i ett land där vi inte delar in folk i A- och B-lag baserat på deras sexuella läggning.

Jag är inte bara flata, utan även vice partiledare för Piratpartiet. Det betyder att jag ständigt försöker anlägga ett informationspolitiskt perspektiv på tillvaron. Jag har upptäckt att det fungerar alldeles utmärkt på det mesta, även på hbt-frågor. Jag misstänker att det beror på att hbt-rörelsen och piratrörelsen har en hel del gemensamma erfarenheter och intressen. Jag träffar många pirater, och är det något som slår mig med alla dessa underbara människor är det att pirater inte passar in i någon sorts mall. Vi sticker ut. Och ofta har vi fått lära sig den hårda vägen att det inte är populärt att inte vara precis som alla andra. Vi har fått kämpa hårt för att nå dit vi är i dag och vi hade inte kunnat göra det utan varandra. Piratpartiet sysslar alltså med informationspolitik och har tre fokusområden: integritet, kultur och kunskap. De kan vid en första anblick tyckas ointressant ur ett hbt-perspektiv, men jag skulle vilja påstå att det är tvärt om, framför allt om man ser till integritetsaspekterna.

 

FRA-lagen innebär att vi alla ständigt får vår kommunikation godtyckligt filtrerad och granskad. Men FRA har dessutom en egen version av PUL (Personuppgiftslagen). Den ger FRA rätt att inte bara lagra information om sexuell läggning, utan även att sälja informationen vidare till andra länder. Samtidigt vet vi att Sverige regelmässigt skickar tillbaka homosexuella flyktingar till länder där de riskerar dödsstraff för sin läggning.

När lesbiska par väljer insemination utomlands tvingas den partner som inte är biologisk förälder göra en så kallad närståendeadoption när barnet föds för att få bli laglig förälder till barnet. Det innebär rent praktiskt att socialkontoret gör en hemutredning. Man går hem till paret och utreder den som vill adoptera och familjens hemsituationen. Detta görs inte om det rör sig om ett heterosexuellt par. Då anses mannen per automatik vara förälder oavsett om han är den biologiska fadern eller ej. Tydligen anser man inte att en lesbisk mamma är lika kapabel att välja en bra förälder till sitt barn som en heterosexuell mamma. Varför skulle man annars tvinga på den homosexuella familjen en påträngande, integritetskränkande och tidskrävande hemutredning, medan den heterosexuella familjen slipper?

 

Vi lever i ett land där sexuell läggning inte bara anses vara hårdvaluta i internationella underrättelseförbindelser och där man blundar för att den sålda informationen kan komma att användas mot enskilda individer. Vi lever dessutom i ett land där den sexuella läggningen anses vara skäl nog att tvinga på mammor statliga kontrollmekanismer, så att de inte väljer en olämplig medförälder till sina barn. Vad kan väl vara mer integritetskränkande än att staten idkar handel med information om ens sexualitet och att få sin lämplighet som förälder ifrågasatt för att man vågar vara öppen med sin sexuella läggning?

Samtidigt hörs det allt oftare röster som vill förbjuda rätten att vara anonym på nätet. Om Datalagringsdirektivet implementeras kommer information om vem, när och var man ringer att sparas. Det finns en risk att våra googlesökningar också kommer att lagras. Blotta vetskapen om att sådant pågår förändrar människors beteende. Vem vill söka känslig information om man vet att kommunikation och sökningar registreras och lagras och kan komma att användas emot en? Hur ska unga hbt-personer finna sig själva och varandra om de inte kan söka information och kommunicera fritt?

 

Jag är förvånad över hur lite hänsyn dagens riksdagspartierna tar till dessa frågor. Justitiedepartementet lade till exempel redan 2007 fram ett ändringsförslag som skulle innebära att lesbiska mammor som valt inseminering i utlandet kunde få vara föräldrar tillsammans även i lagens mening utan att behöva gå igenom den integritetskränkande hemutredningen. På de tre år som gått sedan dess har den sittande regeringen inte lyckats leverera ett färdigt lagförslag. Men det är klart, om man bara prioriterar en fråga en färgsprakande vecka om året, så tar det naturligtvis tid att komma någon vart.

Integritetsfrågor står sällan högst i kurs när stora beslut ska fattas. Det drabbar oss alla, men det drabbar dem av oss som på något sätt sticker ut hårdare. Detta vill vi ändra på. Vi begränsar inte folks integritet till garderoben. Vi anser att alla, oavsett kön, sexualitet, hudfärg, ursprung, handikapp, ålder eller politisk åsikt har rätt att få sin personliga integritet respekterad. Det är en vision som är fullt möjlig att uppnå.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2017 Fria.Nu