En färsk opinionsundersökning från New York Times visar att varannan av de 1 500 tillfrågade från hela landet sympatiserar med Tea Party-rörelsen. De anser att landet är inne på en farlig väg och att alla kongressledamöter borde ersattas med nya. Något tredje parti anser dock inte majoriteten av de tillfrågade behövs. I USA är tvåpartisystemet så fast cementerat sedan 200 år att det verkar omöjligt att rubba. De försök som gjorts under århundradena, bland annat Theodore Roosevelts progressiva ”Bull Moose”-parti som bara fanns i fyra år mellan 1912 och 1916, har alla försvunnit eller fått ganska få röster.

Sarah Palin, den kontroversiella tidigare guvernören i Alaska och vicepresidentkandidat i förra valet, ses som småfolkets kandidat som vågat utmana makthavarna i Washington. I Tea Party är hon en idol men långtifrån populär bland alla. Vid den första stora Tea Party-kongressen i Nashville, Tennessee i mars var hon huvudtalare, men en stor grupp reste hem i vredesmod över hennes höga arvode, som enligt uppgift var 100 000 dollar.

Överhuvudtaget är rörelsen splittrad i ett otal smågrupper som inte alltid samarbetar. Dagens manifestation är anordnad av Americans for prosperity, som också demonstrerade mot Al Gore vid hans besök i Portland i höstas. De får pengar från Koch industries, i vars intresse det ligger att avskaffa handeln med utsläppsrätter, en av Gores hjärtefrågor.

Hundratals demonstranter bildar en lång rad längs kanten av motorvägen och viftar med plakat och amerikanska flaggor. Nästan alla är i yngre medelåldern och vita – det här är den förhållandevis välbärgade medelklassens revolt mot skatter, sjukvårdsreformen och ökad federal regeringsmakt. Men även aktivister som brinner för andra frågor går runt och talar sig varma. John V, som inte vill uppge sitt efternamn på grund av sitt arbete, samlar in underskrifter för en lagändring i Oregon för minst 25 års fängelse för sexualförbrytare. För Tea Party handlar också om gammaldags moral, kristna värden och front mot gayrörelsen.

”Big government” är ett rött skynke för de här människorna, som har små företag och klarar sig dåligt i lågkonjunkturen, där Oregon är en av de hårdast drabbade delstaterna. Flera stora skeppsvarv och verkstadsföretag som tidigare gav arbete åt tusentals människor har under de senare åren lagts ner eller kraftigt skurit ner på antalet anställda. Grannstaten Washington i norr har klarat sig bättre, eftersom flygplanstillverkaren Boeing utanför Seattle fortfarande kör för fullt.

Att nedläggningarna i många fall beror på att jobben utlokaliserats till Kina, Indien och andra låglöneländer, talas det tyst om. För Tea Party-anhängarna är allt regeringens och framför allt Obamas fel.

– Skatter och avgifter tar död på småföretagen, säger Antonio Lopez, 54 år.

Han äger fastigheter som han hyr ut, men sitt hjärta har han i den ranch några mil söder om Portland där han föder upp arabiska fullblod.

I dag får han stå vid sidan och vänta på sin fru Delia, som går runt och försöker värva väljare att rösta på henne i det förestående kongressvalet. Delia Lopez är en energisk 45-åring som talar med glöd om lantbruket i delstaten som hon anser förstörts av alla centrala bestämmelser de senaste åren.

– Förut hade vi mycket mer ekologisk odling – vi gödslade med lagårdsgödsel istället för konstgödsel, försäkrar hon och kisar med ögonen för att se alla plakaten.

– De har sagt åt mig att inte ha glasögon på i dag, säger hon och ger mig sitt valmanifest, som pryds av ett leende foto av en uppenbarligen yngre Delia Lopez.

Delia Lopez, som kandiderade till kongressen redan förra valet, är en kvinna som står med bägge fötterna på jorden. Liksom alla kandidater har hon en kommitté som bidrar med pengar till hennes kampanj och en egen hemsida på internet. Förutom fastigheterna som hon och maken köpte på 1980-talet och som de nu hyr ut, har hon jobbat som dagmamma.

– Att jobba med politiker är inte olikt att försöka lugna bråkiga ungar, säger Delia Lopez, men annars tycks hon ha en del naiva idéer om det hon vill uträtta i huvudstaden Washington.

– Vi måste tillbaka till konstitutionen, utropar hon. Det ska vara folket som styr och inte den federala regeringen som jobbar ihop med en massa storbolag. Ingen lyssnar på folket längre, säger Delia och berättar glädjestrålande att hon har varit ute och mött sin demokratiske rival i en offentlig debatt.

Delia Lopez ställer upp i tredje distriktet i Oregon, ett starkt demokratiskt valdistrikt, där kampen kommer att bli hård.

Själv ställer hon upp som republikansk kandidat i motsats till många andra inom Tea Party, som kandiderar som oberoende, något ganska ovanligt inom USA:s politiska liv som med få undantag dominerats av två stora partier alltsedan staten föddes 1776. Först hette de dominerande partierna whigs och demokrater men alltsedan inbördeskriget på 1860-talet bär de namnen republikaner och demokrater.

Från Oregon kandiderar Jeff Reynolds som republikan, men hans kampanj stöds av Oregon Liberty Coalition, en grupp som sympatiserar med Tea Party. Ytterligare ett exempel på den stundtals förvirrande politiska kartan i dagens USA. Jag söker Jeff Reynolds flera gånger per telefon men får aldrig till stånd något möte. Kanske är han skeptisk mot mig, en svensk journalist från landet med ”socialized medicine”, ett annat tema för Tea Party-anhängarna. I sitt valmanifest lovar Scott Bruun, en oberoende kandidat, också att inte ”förstatliga sjukvården”.

Sverige betraktas överhuvudtaget av många amerikaner som ”socialistiskt” och på socialism och kommunism görs knappast någon skillnad. Kunskapen om världen utanför USA är svag och nyhetsprogrammen behandlar nästan uteslutande inhemska begivenheter. Bara världsomskakande händelser som vulkanutbrottet på Island och det polska presidentparets död i flygolyckan i Smolensk tas upp. Och Fox News, högerkrafternas nyhetskälla, trummar varje dag in sitt budskap att Obama driver landet mot ruin, nationaliserar sjukvården och släpper in horder av illegala invandrare från Latinamerika.

Samuel Wurzelbacher, känd som Joe the Plumber från kampanjen mot Obama, sade nyligen vid ett Tea Party-möte i Phoenix, Arizona: ”Bygg en mur vid gränsen och sãtt igång och skjut!”

Ändå rapporterar New York Times att gränsbefolkningen i ökad utsträckning flyr till den mäktige grannen i norr för att undkomma knarkbaronernas inbördeskrig som också medför många oskyldiga offer.

Sådana extrema uttalanden är främmande för manifestationen i Clackamas, där deltagarna vandrar fram och tillbaka längs motorvägen och stolt vecklar ut sina amerikanska flaggor. Flera plakat uppmanar de förbipasserande bilisterna på väg hem från jobbet i staden att ”tuta för författningen”. Och många följer maningen. Stämningen är glad och solig som vädret som äntligen lovar vår efter två veckors ihållande blåst och kyla, men det finns ett underliggande allvar och en genuin oro för vad som kommer att hända i USA.

”Ta tillbaka vårt land!” står det på Delia Lopez visitkort och sådana känslor är karakteristiska för Tea Party-rörelsen som verkar drömma sig 200 år tillbaka i tiden, då Förenta Staterna uppstod.

På Delia Lopez valplakat som hon ivrigt delar ut bland de församlade återfinns tre citat, samtliga betecknande nog, hämtade från USA:s grundlagsfäder:

”Banker är farligare för våra friheter än stående arméer, säger Thomas Jefferson. Om det amerikanska folket någonsin skulle låta bankerna bestämma över valutan, först genom inflation, sedan genom deflation, kommer bankerna och bolagen som växer fram omkring dem, att beröva folket all dess egendom till dess att barnen vaknar upp hemlösa på den kontinent deras fäder erövrade.”

På raden under inskärper USA:s första president, George Washington, som också vann frihetskriget 1781, att makten att förklara krig uteslutande ligger hos kongressen. Det tredje citatet från Washingtons efterträdare på landets högsta ämbete, John Adams, framhåller att ”all förvirring och bedrövelse i Amerika inte kommer från brister i författningen eller konfederationen, eller avsaknad av heder och dygd utan snarare från total okunnighet om hur penningmarknaden fungerar”.

Parallellen till dagens situation är ju slående, sedan bostadslånebubblan brast hösten 2007 och Bernard Madoffs investeringsfonder visade sig vara en pyramidkonstruktion och han själv nu sitter i fängelse de närmaste 150 åren.

Vreden över Obamas räddningspaket för finansjättarna på Wall Street avspeglas på flera plakat liksom besvikelsen över att man inte sett så mycket av presidentens utlovade ”change”.

”Hope – nope, a dope”, står det på en skylt som en demonstrant stolt håller upp. ”Change” and ”hope” var ju de slagord Barack Obama byggde hela sin kampanj på och nu är flera amerikaner jag pratar med arga, eftersom de inte tycker sig se några större förändringar efter över ett år av Obamastyre.

Manifestationen här är lugn men en av de parkerade bilarna vid köpcentret har en oroväckande dekal i bakfönstret: ”We have our religion and guns – you keep Obama!”

Det har förekommit våldsdåd från Tea Party-anhängarna. Vid den historiska demokratiska segern i kongressen i frågan om sjukvårdsreformen spottade demonstranter på en svart demokratisk senator utanför Capitolium och en ledamot av representanthuset Russ Canahan fick en likkista placerad på gräsmattan. Högeraktivister som förföljde Tom Perriello, demokratisk kongressman från Virginia, skar av misstag av gasledningen till hans brors hus, en attack som hade kunnat bli ödesdiger.

I Oregon – som är en av de mest liberala delstaterna – har man ännu inte gripit till våld. Protesterna har inskränkt sig till demonstrationer utanför kongressledamoten Kurt Schraders kontor i Canby söder om Portland.

Schrader är demokrat och Tea Party-folket sympatiserar mest med republikanerna men bara hälften beräknas egentligen vara medlemmar. Så värst många demokratiska väljare återfinns nog inte bland demonstranterna på Tax Day, fastän Sarah Seale försäkrar motsatsen:

– I våra led finns både republikaner, demokrater och libertarianer.

Räddningen för det onda i dagens komplicerade samhälle söker Tea Party-anhängarna i en återgång till grundarnas tankar. ”Återuppliva revolutionen!” lyder orden på ett plakat och en kvinnas marscherar omkring med en flagga med 13 stjärnor för de ursprungliga staterna som gjorde uppror mot Storbritannien 1775. I mitten av stjärnkransen står en romersk tvåa som ska symbolisera en återgång till gamla tiders amerikanska idealism.

För själva namnet Tea Party återgår, också det, på en av de klassiska amerikanska historiska myterna. En decembernatt 1773 slängde en grupp amerikanska frihetskämpar, förklädda till mohawkindianer, 342 telådor i sjön i Bostons hamn, sedan de smugit sig ombord på fraktfartygen. Anledningen var den grundprincip som ledde till att kolonierna några år senare bröt sig loss från England: ”No taxation without representation”.

Så känner också Sarah Seale och Delia Lopez:

– Våra röster blir inte hörda. Våra valda representanter sitter bara i Washington och går inte ut och pratar med sina väljare. Se bara på vår kongressman här – han håller sig bara därborta på östkusten.

I sitt valmanifest lovar också Delia att inte rösta för en enda lag utan att först ha diskuterat den med dem som skickat henne till kongressen.

Huruvida hon kan hålla detta löfte, om hon nu blir vald i november, återstår att se.

Det manövrerande och kompromissande som är en grundbult i det politiska spelet möjliggör knappast täta konsultationer på hemmaplan.

Men ännu så länge råder optimism

i Clackamas och många bilister lägger handen på tutan när de åker förbi. Leve konstitutionen, som är ett levande begrepp i USA, är budskapet. Men att återvända till 1789 års tankemodell lär knappast lösa dagens problem i ett USA som tillhör det globala samfundet.