En spark i skrevet på patriarkatet | Fria.Nu

Recension


Fria Tidningen

En spark i skrevet på patriarkatet

I Nawal el-Saadawis värld existerar inga gråskalor och ibland balanserar hon på gränsen till vulgär religionskritik. Men hon är en unik kritiker av det egyptiska samhället och väl värd att läsa även om Den stulna romanen är ett debattinlägg i romanform, menar Per Björklund.

Efter ett ögonblick av förbjuden kärlek ställs Bodour al-Damhiiri inför ett val: Att förskjuta sitt eget barn eller själv drabbas av Guds och samhällets fördömelse. Hon väljer hederns väg och tvingas leva resten av livet fångad i en lögn. Medan hon sakta men säkert bryts ned växer den oäkta och övergivna dottern Zina upp till en stjärna, dyrkad av alla. Till och med maktens män älskar hennes sånger i smyg, samtidigt som de skräms av hennes förmåga att tala direkt till folkets hjärtan – men framför allt av hennes vägran att ägas av någon.

I Nawal el-Saadawis senaste bok Den stulna romanen tecknas bilden av ett samhälle så förljuget att bara den utstötte kan bli verkligt fri. Det är svårt att inte dra paralleller till den egyptiska feministikonens eget liv: hon har avskedats från hälsoministeriet för sina åsikter, fängslats av landets förre president Anwar al-Sadat och under långa perioder levt i exil efter hot från religiösa extremister. Hennes utanförskap är delvis självvalt, men liksom för romanens stjärna Zina har det gett henne en styrka och frihet att uttrycka sig som är få förunnat.

I Den stulna romanen utmanar hon tabu efter tabu. Incest, de heliga skrifternas kvinnoförakt och lesbisk kärlek är bara några av de förbjudna ämnen som berörs. Budskapet tycks vara att ju mer korrupt och perverterat ett samhälle är, desto mer anstränger det sig för att visa upp en fasad av moralisk rättfärdighet. El-Saadawi riktar en skrevspark mot patriarkatet och skonar ingen, vare sig den otrogne maken som väger upp sina ”felsteg” med att be, fasta och vallfärda till Mecka, eller marxisten som har en affär med tjänsteflickan och försvarar sig med att idén om trohet är en kvarleva från feodaltiden.

Samtidigt klär el-Saadawi av den hycklande kulturelit som hon själv valt att stå utanför. Bodours korrupte make Zakariya al-Khartiti är en inkarnation av de förment oberoende intellektuella som gjort det till en dygd att alltid hålla sig till gråskalornas trygghet. Som kritiserar korruption och förtryck i allmänna termer men skyr öppen kritik av regimen. Som tar avstånd från religiös extremism men lika snabbt fördömer den som överskridit de osynliga moraliska gränserna. Som hyllar kvinnans rättigheter inom islam samtidigt som de aldrig lyft ett finger för hennes rättigheter i det verkliga samhället.

I el-Saadawis värld existerar däremot inga gråskalor, ja knappt några nyanser alls. Stundtals balanserar hon nära gränsen till vulgär religionskritik. När romanens demonstranter skanderar ”Nog med religion, vi vill ha mat” undrar jag om författaren inte bara önskar sig en annan regim, utan också ett annat folk. Religion och social rättvisa framställs som motsatser på ett sätt som för tankarna till den egyptiska gammelvänsterns föreställningsvärld snarare än verklighetens Egypten. Där har ju deltagarna i de senaste årens protester mot orättvisor och förtryck ofta hämtat styrka just ur sin tro, på gott och ont.

El-Saadawi bjuder in oss i sagans värld men låter oss inte stanna där. Istället slår hon oss på fingrarna med politiska pekpinnar och karaktärerna blir aldrig mycket mer än symboler för det hon vill hylla eller fördöma.

Eftersom frågan om ”oäkta” barns rätt att bära sin mors namn (förbjudet eftersom det anses uppmuntra sexuell lössläppthet) var aktuell i Egypten när boken skrevs ligger det nära till hands att betrakta den som ett debattinlägg i romanform – vilket inte gör den mindre läsvärd. El-Saadawis vägran att kompromissa med sina ideal är befriande och gör henne till en unik kritiker av det egyptiska samhället. Som sådan förtjänar hon att läsas.

Fakta: 

<h2>Litteratur<br>Den stulna romanen<br>Författare Nawal el-Saadawi Översättning Marie Anell Förlag Ordfront</h2>

Annons

Rekommenderade artiklar

Monolog som känns in i märgen

Recension

Allt som blev kvar handlar om ett brutet löfte. Ett löfte livet gett en liten pojke om att allt skulle vara för evigt. "Berörande och roande", tycker Evelina Ivarsson.

Fria Tidningen

Duo som trollar med tystnaden

Recension

”Det var länge sedan jag tog del av så skönt meditativ musik”, skriver Tobias Magnusson om albumet Gubbstol 1937.

Fria Tidningen

Familj i kris

Recension

Brett upplagd roman som blir till tröttsam uppvisning i formuleringskonst, skriver Anna Remmets om Safran Foers Här är jag.

Fria Tidningen

© 2017 Fria.Nu