Migrationsminister Tobias Billström har flyttat fram positionerna ett steg till: nu är det barnen som ska ut. Billström vill att ensamkommande barn som får avslag på sin asylansökan ska kunna utvisas. Därför ska Sverige skapa barnläger i Afghanistan, Somalia och möjligtvis Irak. Barnen som inte kunnat utvisas just på grund av att de inte har något att återvända till ska nu göras deporteringsbara genom dessa läger.

Tanken med de nya barnlägren är att Sverige ska slippa ta ansvar för barn som inte vet var deras föräldrar befinner sig, om de lever och hur man i så fall ska hitta dem.

Till Aftonbladet säger Billström att de barn som har asylskäl ska få stanna, om det kan bevisas i domstol. Att vara tretton år, ha tagit sig över hela världen för att lämna ett konfliktdrabbat och minst sagt osäkert land räknas nämligen inte, barnen måste kunna bevisa att de är förföljda personligen.

Europas flyktingpolitik har de senaste tio åren handlat mer och mer om externalisering, det vill säga att så mycket som möjligt av asylprocessen ska ske utanför Europa. Då slipper Sverige problemet med papperslösa och att bekosta dyra deportationer och polisingripanden.

År 2003 la Storbritannien fram en vision för hur Europas migrationspolitik skulle se ut i framtiden. Tanken var att Europa skulle tömmas helt på asylsökande och i stället skulle UNHCR upprätta flyktingläger i en rad olika länder. Dock var man noga med att påpeka att lägren inte fick vara för bra, då kanske folk skulle vilja bo där och det var inte alls tanken. När detta förslag lades fram möttes det av hård kritik.

Nu drar Billström externaliseringsvisionen ytterligare ett steg: barnhem ska skapas för lösa problemet att dessa barn faktiskt inte har en plats att bo på.

En sak vi kan lära av historien är att det inte är en särskilt bra idé att bygga läger och sedan dela upp människor efter etnicitet och skicka dem dit. Det är för barnens skull, säger Billström. Men är det rasismen som Billström menar är bra för barn, att etnicitet ska vara en avgörande faktor för vilka rättigheter eller vilken makt du har tillgång till? Eller är det fattigdomen som Billström menar är bra för barn? Eller att ha närhet till krig och konflikter?

Externaliseringen genom barnhemmen bygger på två grundproblem, dels att det är i grunden rasistiskt, dels att problem fortfarande existerar även om de placeras långt bort. Även om Billström tycks tro att nationsgränser gör att saker kan kategoriseras som ”saker-som-rör-oss” och ”saker-som inte-rör-oss” så finns vi som ser det enkla faktum att kartstreck inte existerar på riktigt. Hur långt bort Billström än flyttar människor så blir detta inget annat än hans vilja att kategorisera människor efter etnicitet och tycka att det är ok att placera dem i barnläger om de inte är vita.