Naivist med många hatobjekt | Fria.Nu

Recension


Fria Tidningen

Naivist med många hatobjekt

Den som har saknat Sara Granérs omskakande bildspråk kan sluta vänta. I dag utkommer uppföljaren till hyllade Det är bara lite AIDS. Bäst är hon som uttolkare av barnet som försöker kommunicera med den oförstående
vuxna, skriver Kristian Borg.

Det har varit ett stort sug efter en uppföljare till Sara Granérs mångfaldigt hyllade Det är bara lite AIDS, får jag höra. Det märks: när Med vänlig hälsning dimper ner på redaktionen ligger den orörd ett par minuter innan tre hagalna kollegor är framme och petar. Min, bara min, tänker jag, allsmäktig och föraktfull som en av de värre karaktärerna ur Granérs skruvade värld.

Med kärnfulla enradingar och ett lika enkelt som omskakande bildspråk lyckas hon punktera självgodhetens jätteblåsa. Sara Granér har inte mycket till övers för den starkes rätt och illustrerar en genomgående brist på empati i alla mellanmänskliga kontakter, på alla samhällsnivåer.
Föraktet går uppifrån och ner, från den rike mannens ”Mat? Vafan ska du med det till?” (till ett fattigt barn) till ett asgarv rakt i ansiktet på en handikappad (”Du måste förstå att vi inte skrattar ÅT dig utan MED dig!”). Kanske kan det sista läsas som personalens råa uttryck för maktlöshet på ett äldreboende.

Förutsägbarhet och övertydlighet är några av vänsterns värsta fiender. Sara Granér lyckas inte alltid undkomma dem. Arbetslinje, kungahus, patriarkat, köttätare och marknadsfundamentalister är återkommande slagpåsar. Man blir snabbt övermätt på alla favorithatobjekt. Bäst – och mest hjärtskärande – är hon som skildrare av den utsatta människan, som uttolkare av barnet som försöker kommunicera med den oförstående vuxna.

Fakta: 

Serier

Med vänlig hälsning Tecknare Sara Granér Förlag Ordfront/Galago

Annons

Rekommenderade artiklar

Mer Afzelius än progg

Recension

Filmen om Björn Afzelius är gripande men allt fokus på det privata sker på bekostnad av ett politiskt perspektiv.

Fria Tidningen

© 2017 Fria.Nu