Gamla vänstersanningar i blixtbelysning | Fria.Nu

Recension


Fria Tidningen

Gamla vänstersanningar i blixtbelysning

Drygt tio år efter den första upplagan av Den tredje vänstern kommer en omarbetad version, utgiven av nystartade tankesmedjan Federa.

Sedan första utgåvan har Johan Lönnroth varit ordförande och drivande i föreningen Vägval Vänster, en för tillfället insomnad samlingsplats för en bred och fritänkande vänster. I bokens appendix finns det program för en frihetlig vänster som Lönnroth försökte driva igenom på Vänsterpartiets kongress 2006, mot traditionalisterna i partiet. Och det är i huvudsak denna traditionella vänster som Lönnroth adresserar i Den tredje vänstern. Budskapet är att den nya vänstern behöver kombinera de goda sidorna av den första vänsterns liberalism med den andra vänsterns arbetarrörelse.

Med stora penseldrag målas vänsterns idéhistoria och nya generationer invigs i avgörande politiska vändningar i Sverige under drygt hundra år. För den utomstående blir det ett intressant möte med författarens erfarenheter och tolkning av historien, men argumentationen mot marxismen är summarisk och övertygar knappast meningsmotståndarna. Och även om Lönnroth diskuterar klimat- och miljölarm saknar hans uttalat rödgröna position ett förhållande till grön ideologi, trots att denna fråga borde vara det främsta utvecklingsområdet för vänstertänkare som söker en bred, frihetlig vänster. Kan en frihetlig vänster vara synonym med en grön vänster? Eller vill den frihetliga vänstern distingera sig från det gröna, som i och för sig är frihetligt men även innefattar en icke antropocentrisk värdegrund?

Lönnroth har dock ett viktigt ärende: att ifrågasätta gamla vänstersanningar från vänster genom att bland annat revidera vänsterns klassanalys. Tyvärr ryms knappast klassamhällets dimensioner i en fyrfältsmatris så som i Lönnroths skiss, men Lönnroth har en rimlig ansats genom att se hur den materiella dimensionen av klasspositionen i dag är kompletterad av positionen i förhållande till socialförsäkringssystemet. Detta då samtidens nya utanförskap förenar entreprenörer med den växande underklass som exluderas från socialförsäkringarna.

Somliga av Lönnroths invändningar mot den traditionella vänstern kan dock misstänkas vara en sammanblandning av diskussionsnivåer: den kortsiktiga eller långsiktiga agendan och graden av konkretion. Lönnroth kritiserar till exempel ”nationell keynesianism” och att ”antiglobaliseringsvänstern” bara ser nationalstaten som den enda demokratiska institutionen, men diskuterar inte närmare att vad som betraktas som legitim maktutövning i dag kan förändras för denna vänster, beroende på hur demokratins former förändras i övrigt.

Målet för Lönnroth är att det ska det finnas institutioner över nationalstatens nivå som bedriver global fördelningspolitik och handel med utsläppsrätter. Vänstern uppmanas därför att komma över sin rädsla för överstatlighet, men överstatligheten ska byggas underifrån och demokratiskt med sikte på ett direktvalt världsparlament där varje person har en röst. Det globala vänsterpartiet ska vara ” [e]n rörelse som inte försöker ange något framtida idealsystem. En rörelse som bryter nationsgränserna och lär sig att leva med en stor mångfald av åsikter. En rörelse som kan samla sig i tillfälliga konstellationer [...].”

Med detta sagt – vad vill den tredje vänstern, egentligen? Hur byggs överstatlighet underifrån?

En politisk verklighetsbeskrivning förlorar i värde när den inte talar om alternativet och en målsättning förlorar i värde när den inte talar om vägen dit. Vänsterns tänkare har en tradition av att inte vilja skriva recept för framtidens soppkök, men det är just recept klimatförändringens tid behöver. Rädslan för att ange ”framtida idealsystem” får inte bli så stark att strategier inte får formuleras, för om det inte räcker att beskriva verkligheten, utan även förändra den, bör vänstertänkare också säga något om hur rörelsen ska organisera sig.

Att inte hantera konkreta frågor kan vara en konsekvens av den kluvenhet som drabbar många idealister med en materialistisk historiesyn. Lönnroth konstaterar att politiken spelar ”mindre roll för inkomstfördelningen än den kapitalistiska marknadsekonomins utomparlamentariska krafter” men behåller drömmen om ett jämlikt samhälle.

Så var finns diskussionen om handlingsförslag som med stöd i teorin kan överskrida produktivkrafterna och ge politiken tolkningsföreträde? Med klimatförändringen är det dessutom bråttom att finna gräsrotsvägarna till den globala demokratin. Frågan är inte om den tredje vänstern behövs, utan hur den ska gå tillväga.

Fakta: 

Litteratur

Den tredje vänstern Författare: Johan Lönnroth Förlag: Federa (2009)

Angela Aylward är styrelseledamot i den gröna idéverkstaden Cogito och har varit tjänsteman och politiker i Miljöpartiet.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2017 Fria.Nu