Fria Tidningen

”Allting är framsteg när du inte har någonting”

Marina Pisklakova-Parker startade Rysslands första hjälplinje för offer för våld i hemmet i en tid då problemet knappt existerade som begrepp i landet. En hjälplinje som i dag, sexton år senare, har vuxit till över 150 skyddade boenden och hjälpcenter för kvinnor som utsatts för våld och trafficking.

Marina Pisklakova-Parker befinner sig i Sverige i samband med Riksteaterns turné av dokumentärteatern ”Seven”, som bygger på intervjuer med sju inspirerande och imponerande kvinnliga människorättskämpar som i olika länder för kampen för ett värdigt liv för kvinnor och barn. Under pjäsens gång berättar Pisklakova-Parkers alter ego på scenen en historia där hon samtalar med mödrar till sonens vänner och förklarar att hon jobbar med våld i hemmet. ”Vad är det?”, undrar kvinnorna. Pisklakova-Parker berättar om misshandel, kontrollbehovet och repetitiva mönster, på vilket flera av kvinnorna då svarar: ”Men då är jag utsatt för våld i hemmet”.

Under tidigt 1990-tal fanns det i Ryssland inga skyddade boenden för kvinnor som misshandlats i hemmet och deras barn, inga lagar som direkt tog upp problemet, ingen rådgivning för de utsatta, ingen undervisning för förövare.

– Det fanns det inte ens en definition av problemet. Det var på Moskvas Genuscenter som jag första gången hörde uttrycket ”domestic violence”. Ingen talade om detta annars och kvinnorna som utsattes var osynliggjorda.

Vid den tiden arbetade Marina på vetenskapsakademin där hon arbetade med att granska mäns våld mot kvinnor. Hon började få brev från kvinnor som berättade om fruktansvärda upplevelser, berättelser som förfärade och fick henne att känna sig maktlös. Det blev ett besök till Göteborgs universitet i samband med ett samarbetsprojekt som hjälpte henne att hitta ett sätt att handskas med sin nya medvetenhet om vad som skedde kvinnor över hela Ryssland.

– Jag kunde inte sluta tala om det men visste inte vad jag skulle göra. En dag sa chefen på min institution: ”Se hur de gör i Sverige”.

Marina blev introducerad för Ritva Holmström, initiativtagare till Kriscentrum för kvinnor i Göteborg, landets första jourmottagning för misshandlade kvinnor och deras barn i kommunal regi.

– Jag var överväldigad efter mitt samtal med Ritva. Vi kommer inte att ha detta i Ryssland än på hundra år, tänkte jag. Dessutom kände jag mig osäker på varför jag var den som skulle göra detta. Varför just jag?

Med insikten om att det inte gick att låtsas bort problemet när hon väl blivit medveten undergick Marina Pisklakova-Parker träning i Holmströms regi och öppnade 1993 hjälplinjen ANNA, fritt översatt Associationen nej till våld.

Det första året jobbade Pisklakova-Parker ensam. Hon tog själv emot alla samtal, försökte ge stöd, hitta lagligt försvar åt kvinnorna och blev vid ett par tillfällen utsatt för hot från de äkta männen. Ett år senare orkade hon inte mer.

– I efterhand kan jag se hur naiv jag var, men jag kände inte till någon annan som ville eller kunde arbeta med detta. Allting var nytt, varje steg en utmaning. Jag visste inte vad det var jag gav mig in på, skrattar hon.

Efter en sammanslagning med ett centrum för kvinnor som utsatts för våldtäkt kunde Marina Pisklakova-Parker ta nya tag och började träna medarbetare i hur man jobbar med stöd och rådgivning. Nyhetens behag gjorde att media hjälpte till med att sprida information om hjälplinjen och fler och fler kvinnor hörde av sig.

Så ni arbetar efter en svensk modell?

– På sätt och vis men det är inte så enkelt. Jag använde en svensk modell för stöd och rådgivning men den ryska lagstiftningen är inte som den i Sverige. Lagen är fortfarande vår svagaste punkt.

Marina berättar att hennes organisation länge har inriktat sig på professionella grupper som socialarbetare, poliser, åklagare och framför allt domare.

– Polis, åklagare och domare är för tillfället våra viktigaste allierade men begränsas av lagen. De kan inte ingripa förrän det nästan är för sent. Det är extremt frustrerande.

I Ryssland måste kvinnan själv kunna bevisa att hon blir misshandlad och att hennes man är förövaren. Mönstret av upprepande måste bevisas eftersom den är karaktäristisk för våld inom hemmet. Hennes jobb med juridiska grupper rör sig mycket kring vikten av att samla bevis: foton, tidigare anmälningar, vad som helst som kan visa att våldet är ett återkommande inslag.

Nästa steg blir att försöka få till stånd en förändring i lagstiftningen. Mycket och hårt arbete men för Marina Pisklakova-Parker är det viktigt att hela tiden röra sig mot problemets rot.

– Våld är kontroll, egoism; kunskapen om detta måste arbetas in på en värderingsnivå. Vi måste gräva djupare, fundera på varför detta händer och tala om det så tidigt som möjligt. I Ryssland har vi bara precis börjat.

På en antivåldkonferens i Wien för ett par år sedan hörde Pisklakova-Parker en norsk kvinna berätta att i hennes land finns skyddade boenden, terapi, juridisk rådgivning, pengar och ett juridiskt system som skyddar kvinnor. Ändå dog det det året 82 kvinnor till följd av mäns våld.

Efter visningen av Seven på Världskulturmuseet deltog Marina i en frågestund där hon exemplifierade sitt arbete med denna ryska sedelärande historia:

”En man går förbi en flod och ser att några barn håller på att drunkna. Han hoppar i och försöker rädda dem. En till man går förbi. Även han hoppar i vattnet och försöker lära barnen simma. En tredje man kommer förbi men när han ser vad som sker vänder han på klacken och springer bort från floden.

– Varför springer du iväg?, ropar de två andra männen.

– Jag ska se efter vem det är som kastar i barn i vattnet!”

Marina utvecklar: Vi arbetar mycket på samhällsnivå, försöker utbilda genom till exempel böcker och publikationer som vi donerar till bibliotek. Vi jobbar med nationella och regionala nätverk, självständiga kommissioner, ledare från de olika regionerna; försöker tackla problemet från olika håll.

Under 90-talet växte problemet med trafficking i Ryssland och Marina Pisklakova-Parkers engagemang innefattade även denna fråga. 1996 började Center ANNA utbilda unga flickor om faran med annonser om jobb utomlands. Men kampen mot trafficking visade sig vara mycket annorlunda.

– Först märkte man inte att det var så systematiskt. När man kämpar mot trafficking kämpar man mot etablerade och organiserade kriminella grupper. Människohandel är kriminaliserat men lagstiftningen stannar där.

Marina Pisklakova-Parker efterlyser en juridik som går längre än så. Unga kvinnor som utsatts för trafficking behöver terapeutiska samtal och ofta skydd mot människohandlarna de lyckats fly ifrån. Och framför allt behövs det en förändring på ett politiskt plan med högre levnadsstandard, med fler jobb och möjligheter för unga.

Under sina sexton år som människorättskämpe har Marina Pisklakova-Parker lyckats göra en imponerande insats. Det finns dock mycket kvar att göra: en förändring i lagstiftningen, tillhandahållning av juridisk hjälp, utbildning av professionella grupper, samtal för förövare med mera.

– I framtiden kommer det att fortsätta vara kämpigt, men det är normalt. Det kan inte vara lika lätt som det var i början. När det inte finns något är det lätt att göra framsteg, allting är framsteg när du inte har någonting.

Hur klarar ni av den enorma arbetsbördan?

– Man klarar det inte, det finns ständigt med en. Men när vi blir fullständigt utmattade på centret brukar vi gå till en bar och sjunga karaoke.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

”Kolonialismen är definitivt inte över”

Intervju

Nawal El Saadawi är en feministisk ikon. En frontfigur i den arabiska feministiska kampen. I snart femtio år har hon kämpat mot könsstympning, misogyni och religiöst förtryck utan att låta sig avskräckas av vare sig dödshot, fängelsevistelse eller exil.

Fria Tidningen

”Vi är inte tränade i att tänka kritiskt”

Intervju

Vad har omstruktureringen av skolväsendet från en offentlighet till privatisering haft för konsekvenser på utbildningen? Enligt professor Dennis Beach har nyliberalismens segertåg genom Europa åstadkommit elever i avsaknad av kritiskt tänkande, lärare med ett allt svagare band till sitt yrke och en lärarutbildning som reproducerar den dominerande klassens ideologiska föreställningar.

Göteborgs Fria

'Killarna får höra om sig själva att de är sexistiska'

Intervju

Det finns inga klara svar i Nils Hammaréns doktorsavhandling om förortskillars identitetsskapande - fördomar varken bekräftas eller krossas. Istället vill Hammarén nyansera bilden av invandrarkillen i förorten och visa att identiteter aldrig är fasta

"Jag blir bara mer triggad ju mer de jävlas med mig"

Intervju

I sju års tid har Angelo Graziano sålt cannabisolja för medicinskt bruk. Han är känd som ”cannabisdoktorn” och har just avtjänat ett tre månader långt fängelse- straff för narkotikabrott. När vi ses i Stockholm har han hunnit med tio dagar i frihet och övertygelsen om oljornas potential tycks vara starkare än någonsin.

Jordbruksverkets inblandning väcker kritik

Intervju

Efter det stora intresset för Reko-ringar har Jordbruksverket satsat på ett projekt som ska stödja etableringen av nya ringar. Men initiativet välkomnas inte av alla.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu