Albanienvänsterns sista suck | Fria.Nu
Fria Tidningen

Albanienvänsterns sista suck

Nu skäms jag lite över att jag aldrig förlängde min prenumeration på Nya arbetartidningen. Men dels får man så mycket skräp i brevlådan ändå och dels var tidningen så sjukt ful. Jag är verkligen ingen formgivningsexpert men man har ju ändå vissa gränser. Bara en sådan sak som att alla artiklar illustrerades med clip art-bilder. Men nu ska Nya arbetartidningen läggas ner eftersom den inte går ihop ekonomiskt. Just för att sådana som jag som egentligen uppskattade tidningen slutat köpa den.

Nya arbetartidningen var en sista rest av den svenska Albanienkommunismen. Tidningen grundades 1993 av två av Sveriges minsta kommunistpartier: SKA och KPS. Båda var sektiga på gränsen till vansinne. KPS hade brutit sig ur Kpml(r) som de ansåg inte hyllade Stalin och Enver Hoxha tillräckligt mycket. SKA (Sveriges kommunistiska arbetarförbund – tidigare SKPml) hade bildats som en utbrytning ur det maoistiska SKP (tidigare KFML) och Nya arbetartidningen fortsatte in i döden att granska den revisionistiska urartningen efter 1976 års partikongress. För oss som gillar vänstersektologi var dessa artiklar intressanta, för övriga 99,9 procent av befolkningen förstås helt ovidkommande.

Det är lätt att göra sig lustig över Albanienkommunismen. Men i mycket hade de ju faktiskt rätt. Både SKA:s kritik av Kina under Deng Xiaoping, som övriga maoister fortsatte att stödja, och KPS kritik av Kpml(r):s under 1980-talet alltmer Moskvavänliga politik hade sina poänger. Den hatbok – Sovjetunionen idag. Kritik av KPML(r):s pro-sovjetiska politik – som KPS publicerade 1984 är fortfarande en av de bästa svenska analyserna av det statskapitalistiska systemet i Sovjetunionen.

I avsaknad av en kvarvarande Kinavänlig vänster att kritisera kom Nya arbetartidningen att ägna sig alltmer åt relevant politik under de sista åren, med artiklar om EU, imperialismen och vänsterns framtid. Därtill texter av stora utländska namn som Ignacio Ramonet, Immanuel Wallerstein och Samir Amin.

Och bra tidning eller dålig tidning – i vilket fall är Sverige nu en sektvänstertidning fattigare. Det är ett svaghetstecken och borde tjäna som en varning för alla som börjar fatta att vänstern faktiskt snart på allvar måste ta upp kampen om medierna och om ideologiproduktionen.

För även om Nya arbetartidningen var knäpp ibland så var den inte knäppare än Dagens Nyheters ledarsida. Och det skräpet får man ju hem i brevlådan varje dag.

Annons

Rekommenderade artiklar

Snedsteg i Josef Stalins tjänst

I boken Med Stalin som gud beskriver Magnus Utvik sin tid i 1980-talets svenska ultravänster. Som 17-åring lämnar han VPK som han tycker är alldeles för Sovjetvänligt, mesigt och flummigt. Istället ansluter han sig till det som senare skulle bli Kommunistiska partiet i Sverige (KPS) – ett av Sveriges minsta och konstigaste kommunistpartier genom tiderna.

Fria Tidningen

Stalins eget Israel

Det har gjorts en del tänkvärda satirer över Israel/Palestina-konflikten. Till exempel Elisabet Peterzéns bok Ròman från 1976 (kom i nyutgåva på Dejavu förra året), en fiktiv historia som går ut på att västmakterna försöker lösa ”zigenarfrågan” genom att bilda en egen stat för romerna.

Fria Tidningen

Antisemiter ger Israel sitt stöd

I år är det 100 år sedan den franske kaptenen Alfred Dreyfus slutligen frikändes från alla anklagelser om landsförräderi. Alfred Dreyfus var helt oskyldig, men hade misstänkliggjorts på grund av sitt judiska ursprung.

Stockholms Fria

Att ta varumärkesfetischen för långt

- Det är insidan som räknas, säger David (Martin Hedman) i sexualupplysningsfilmen Kärlekens språk 2000. Liksom alla ynglingar i filmen är han sockersöt, välkammad och anorektiskt smal. De unga tjejerna är blonda, med tajta midjor, stora bröst och rakade kön.

Stockholms Fria

Francos triumfbåge står fortfarande kvar

Man behöver inte åka ut till De fallnas dal, minnesplatsen som Franco anlade för att fira segern i inbördeskriget 1939. Även inne i staden Madrid kan man hitta monument över den spanska diktaturtiden. Vid Calle de la Princesa står triumfbågen som restes 1955 för att fira fascismens triumf över demokratin.

Fria Tidningen

© 2018 Fria.Nu