Överkonsumtion kan aldrig vara grön

Uppenbarligen fungerar den, McDonald’s deklarerade i novembers finansiella ödestimma en årsprofit på drygt åtta procent. En vinst inte bara för näringsfattig mat och oansvarig nedskräpning, symboliskt är det en seger för överkonsumtionen; det många hoppades skulle dämpas till följd av skralare medelklassbudgetar.

Men överkonsumtionens marknadsföring riktar sig inte främst till de redan frälsta, konsumenterna, utan till dem som vill konsumera men inte kan. Mike Davis bok Planet of Slums (2006) visar vad den globala urbaniseringens växtvärk leder till: miljontals nyrekryter till den inofficiella sektorn.

De som ska skura golv och servera skräpmat i jättelika köpcentras, försöka göra en dollar på soptippar, sälja piratkopierade filmer från och om Hollywood. Alla dåligt avlönade och osäkra arbetens produkter som blir en osynlig länk mellan den som konsumerar det andra väntar på att återproducera.

En ond cirkel bortom all kontroll, och medan västvärlden koloniserar allt mer mark och medvetanden, återfinns den verkliga innovationen och uppfinningsrikedomen i just slumområden, i lägen där människor inte har något annat val än att överleva efter egen förmåga. Innovation och kreativitet förvandlas med pengar till konsumtion av kopierade versioner av lycka.

Så sluts överkonsumtionens cirkel; genom att alla drar sitt strå till soptippen, medvetet eller omedvetet.

Konsumtion är inte en rättighet, bara en lyx några råkar äga. Det är inte försvarbart att äga 27 par skor och köpa ännu ett par i ett rus av lördagstristess. Ekonomisk demokrati bottnar i likvärdig fördelning av resurser. Ekologisk demokrati innebär att människan tar några steg tillbaka i sin kolonisation av planeten. Mänsklig demokrati bör förslagsvis ta första spadtaget i samtal befriade från manipulation och, kanske viktigast, en mer sanningsenlig historiebeskrivning att lära ut till framtida generationer.

Konsumtionen har blivit den mest förödande försvarsmekanism som den moderna människan tagit till för att slippa närma sig globala demokratiseringsprocesser. Konsumtion som mentalitet och exportvara har utplånat hela kulturer. Paketerad som ”demokrati och frihet” har väst med överkonsumtion och kvantitet framför kvalitet skaffat sig monopol på ”det lyckliga samhället”. Så när väst 2008 talar klimat är det inte av omtanke, utan för att säkra goda förutsättningar när marknaden ska bli ”grönare”. Men den kan aldrig vara grön, inte på riktigt. Dess nuvarande form måste dämpas, inte blott reformeras med gröna penselskvätt.

Bara under de hysteriska julveckorna konsumerar köpglada svenskar mer än de flesta u-ländernas årliga BNP. Skippa julklapparna i år, av solidariska skäl. Ursäkterna håller inte längre.