Bäst av de nya inslagen är Stuart Gordons rysare Dreams in the Witch-House, baserad på en historia av den moderna skräckgenrens förgrundsgestalt H.P. Lovecraft. Gordon är den filmskapare som överfört Lovecrafts visioner till filmduken flest gånger och därtill med bäst resultat.
Filmer som Re-Animator, From Beyond, Castle Freak och Dagon lyckas fånga de mörka och näst intill obeskrivliga berättelserna från mästerförfattaren. Men till skillnad från John Carpenter som tog ett kliv mot den mörkare sidan med sin Cigarette Burns känns det som om Gordon här gått åt andra hållet. Om man ska jämföra denna timslånga del med Gordons tidigare verk i skräckgenren så framstår Dreams in the Witch-House som något menlös. Samtidigt är den så snyggt genomförd att man gärna sitter kvar. Handlingen kretsar kring en stressad student som under sina studier av Einsteins strängteori börjar få märkliga mardrömmar om en ondsint häxa och misstänker att det kan finnas en port till en annan universell dimension bakom hans sovrumsvägg.

Lucky McKees Sick Girl känns mer humoristiskt lagd - något som dessvärre undergräver själva skräckmomentet i berättelsen. Idén som sådan känns som en skruvad blandning av Flugan och Bound - en lesbisk insektsforskare får tag på en märklig insekt som börjar angripa folk i hennes närhet, till sist också forskarens flickvän. Huvuddelen av filmen är alltför dialogburen och egentligen är det bara finalen som skulle kunna tillskrivas skräckgenren. När finalen väl infinner sig, underpresterar denna insektsskräckis än en gång - främst på grund av till synes oväntat låg budget och Amanda McGowans arbete med maskerna som inte riktigt håller den klass som den borde göra.
Sammantaget är det frågan om den hittills svagaste delen i Masters of Horror som får en att ställa sig frågan varför en så obetydlig filmskapare som Lucky McKee förärades en plats i det skräckfilmens finrum som projektet i övrigt utgör.
Återstående sju delar släpps mot slutet av sommaren - bland regissörerna finns då Tobe Hooper, John Landis och inte minst Takashi Miike, vars bidrag var för otäckt för att visas i amerikansk tv, men som i augusti släpps
oklippt på dvd.