Storslagen hyllning till sexualiteten
”Spärra in näktergalen i buren”, ”skrapa hans morot med mitt rivjärn” – aldrig tidigare har jag läst en skönlitterär text med lika många och fantasifulla omskrivningar för könsorgan eller sexualakt. I ett och samma stycke benämns det manliga könsorganet som flöjt, knölpåk, hjärtevärmare och regel och liknas därtill också vid både spett och basun. Jag skrattar högt och tror gång på gång att uttrycken inte kan överträffas, men ack så fel. Det är mäkta imponerande och en mycket varierande och roande läsning.
Pietro Aretinos (1492–1556) pornografiska sonetter förbjöds 1527 av den katolska kyrkan: de ansågs farliga på grund av deras hyllning av sexualiteten, i alla dess former.
Aretino föddes i fattigdom i en liten by i Toscana, kämpade sig uppåt i hierarkin genom utpressning, smicker, intelligens och språklig genialitet. Tvingades i landsflykt på grund av sexton pornografiska sonetter för att flera år senare bli hyllad för sina publicerade brev. Han var en risktagande satiriker som inte verkade rädas någon eller något och har kallats såväl den förste journalisten som den förste pornografen.
Vertigos utgåva innehåller första halvan av Aretinos Ragionamenti från 1534–36, översättningen är en moderniserad version av den förbjudna svenska översättningen från 1930-talet. I Carl-Michael Edenborgs efterord berättas hela den snåriga historien om svenska utgåvor av Aretinos texter med rättsprocesser och sökandet efter den ansvarige utgivaren.
Aretinos Samtal är just vad titeln indikerar, närmare bestämt tre stycken av dem. Två kvinnor – Antonia och Nanna – diskuterar huruvida Nannas dotter Pippa som just fyllt sexton år ska få en framtid som nunna, hustru eller kurtisan. I dagarna tre berättar Nanna historier ur sitt eget liv: första dagen om sitt liv som nunna, andra dagen om livet som gift kvinna och avslutningsvis om livet som sköka.
I den värld Nanna målar upp verkar alla kvinnor och män oavsett titel eller val av leverne vara av samma skrot och korn. I klostret, där Nanna hamnar som ung, förekommer sexuella lekar – antingen med ”kvinnotröstare av kött” eller en kolv av glas – vart man än vänder sig. De som lever i äktenskap ägnar sig åt sexuella utsvävningar med de flesta utom just den de är gift med. Och till sist skökorna, som enligt Nannas berättelser verkar vinna lika mycket rikedomar på att vägra sex som att faktiskt ha det.
Den kvinnliga dialogen (en form som senare har återanvänts av bland andra Markis de Sade) skapar utrymme för att visa kvinnors lustar, bedrägerier, njutningar och maktspel. De visar en tid där de enda kvinnorna med makt var de som visste hur de skulle utnyttja sin egen och männens sexualitet för egen vinnings och njutnings skull.
Samtal utkommer som nummer åtta i Vertigos erotiska klassikerserie som 2005 inleddes med Pauline Réages Berättelsen om O och därefter har följts av verk av bland andra de Sade och Georges Bataille. Serien är på ett paradoxalt sätt just det som katolska kyrkan tyckte om Aretinos sonetter: en hyllning till sexualiteten i alla dess former – obehaglig, vacker, smutsig, smärtsam, njutningsfull eller allt på samma gång.
Litteratur
Samtal. Nunnornas liv, de gifta kvinnornas liv, skökornas liv
Författare Pietro Aretino Översättning Francesco Luzio (uppdaterade av C-M Edenborg) Förlag Vertigo