Carmen bin Ladin växte upp i Schweiz. Där träffade hon Yeslam bin Ladin (Usama bin Ladins halvbror). Efter att ha studerat tillsammans i USA bestämde sig paret för att åka till Yeslams hemland Saudiarabien för att gifta sig. Tillsammans fick de tre döttrar. Bin Ladin skriver att hon hittade sitt mål i livet då hon kom till Saudiarabien. Hon ville förändra landet och få den saudiska kulturen att likna hennes egna västerländska kultur. Hon ville att Saudiarabien skulle bli ett 'modernt samhälle' och hon ville 'hjälpa saudiaraberna att utvecklas'. Dessa termer går tillbaka till kolonialismens tid, bin Ladin verkar snarare vilja vara missionär än medborgare i sitt nya hemland.

Självklart vill bin Ladin att kvinnor ska få större frihet och mer att säga till om, hon är en stark kvinna och hon har lyckats med många bra saker i sitt liv. Kanske fokuserar jag bara på det negativa i hennes bok, men det är just detta som är det farliga.

Eftersom bin Ladin kämpar mot förtrycket av en folkgrupp (kvinnor) har jag svårt att säga nej till hennes eget förtryck av en annan grupp (muslimer). Men ett förtryck kan aldrig rättfärdiga ett annat och jag tycker inte att främlingsfientlighet och kolonialism hör hemma på 2000-talet. Det hör inte hemma någonstans.