- Jag vill vara spirituell och religiös utan att för den skull hamna i något fack. Jag vill vara ärlig med den jag är, säger Kultirations sångare och frontman Marcus Berg.
Han sitter ihopsjunken i en skinnsoffa utanför kafeterian på Brew House i stadsdelen Gårda i Göteborg. En trappa upp ligger Kultirations replokal och snart är det dags för ännu ett rep. Marcus Berg har inga problem med att hans texter ibland beskrivs som pretentiösa. Han förklarar att det handlar om att folk är ovana vid hans typ av texter. Texter som ofta handlar om vikten av att leva i harmoni med sig själv och naturen.
Han har ett stort, lite rödlätt skägg och är klädd i pösiga gröna byxor och en brun jacka. På huvudet har han en virkad mössa i reggaefärgerna rött, gult och grönt. Han pratar långsamt och eftertänksamt.

I maj kom bandets nya skiva Döden föder.
- Det är en storslagen skiva. Musikerna har tagit en mycket större plats på den här skivan. Det känns som vi har gått vidare.
- Det har funnits mer tid till att gjuta ihop allt, säger basisten Daniel Wejdin som kommit in med två boxar take-away sushi.
När repet sedan drar igång sätter Marcus Berg upp sina bara fötter på stolen och kryper ihop. Han sluter ögonen och vaggar långsamt på huvudet när Camilla Åström på dragspel, Daniel Wejdin på kontrabas och pianisten Nils Dahl spelar introt till låten Tradition. Marcus Berg tar mikrofonen och börjar sjunga med sin ljusa, lite sköra röst. Hans sångstil är engagerad och lite stötig.
Tradition är på många sätt en typisk Kultirationlåt. Ett ambitiöst intro, stora blåsarrangemang och en text som handlar om vad som verkligen är värdefullt i livet. Tradition är en påminnelse om att inte glömma bort att ta hand om sig själv, varandra och vår jord.
Det är på landet, i naturens närhet, Marcus Berg verkar trivas bäst. Nyligen flyttade han också in i ett hus på landet utanför Arvika efter studier till naturguide på en folkhögskola i Dalarna.
- När jag var liten följde jag alltid med pappa ut i skogen. Han jagade och ägnade sig mycket åt skogsvård, berättar han.

Marcus Berg är den drivande kraften i Kultiration. Det är ur hans hjärna och hjärta idéerna till Kultirations låtar föds. Idéer som sedan utvecklas av övriga i bandet som till stor del består av professionella musiker. Flera av dem har ett intensivt schema med medverkan i många olika band samtidigt. Även Marcus Berg har haft ett hektiskt år. I februari kom den vackra solodebuten Markendeya. En mer avskalad och personlig skiva som främst hämtade inspiration från en resa till Bali han gjorde tillsammans med sin flickvän Anna.
- För oss handlade resan mycket om att äta rätt och att inte stressa. Vi ägnade också mycket tid åt yoga och så skrev jag mycket, säger han.
Kultiration lånar friskt från bland annat folkmusik och jazz för att därefter landa i reggaens baktakt. De många influenserna har blivit något av bandets signum. Deras förmåga att attrahera olika publiker är tveklöst en viktig anledning till bandets framgång vilket blir väldigt tydligt när bandet signerar skivor på skivaffären Bengans i Göteborg. Där trängs ungdomar med dreadlocks och kånkenryggsäck med medelålders människor. Efter konserten vill två unga hiphopkillar i Triple 5 Soul t-shirts och keps på sned fotografera sig med Marcus Berg.
- Vi passar inte in i något fack. Vi ser oss inte riktigt som ett reggaeband, säger han.

Några dagar innan releasefesten på Nefertiti i Göteborg pratar jag med honom på telefon. Han är på gott humör. Albumet som då funnits ute ett par veckor har gått direkt in på hitlistan. Smått unikt för ett svenskt reggaealbum.
- Placeringen skiter jag egentligen i. Men vi har gått om Justin Timberlake! Det är det viktiga, säger Marcus Berg.