Vad lockade dig till att vara en del av omställningsrörelsen?

– Det är resultatet av många års engagemang. Jag har intresserat mig mycket för miljön hela mitt liv och alltid varit naturintresserad. Jag kom igång aktivt när när jag läste boken Tyst vår och senare följde debatten kring miljön. När kärnkraftsmotståndet kom igång blev jag aktiv i lokalgruppen i Karlstad.

– Det som lockade med omställningsrörelsen var en sorts otålighet. Jag hade läst, hört och sett om problemen inom miljön och klimatet. Det har blivit så stort att det är svårt för vanliga människor att hänga med. Jag började att leta efter vad som fanns i Karlstad och hittade omställningsrörelsen som drevs som en studiecirkel i Studiefrämjandets regi. Jag gick med där eftersom jag förstod att det handlade om vad vi kunde göra lokalt, vilket jag tyckte var bra, och jag var intresserad av att höra vad fler här tyckte.

På vilket sätt tar ditt engagemang sig uttryck?

– I samband med studiecirkeln blev jag lite besviken. I gruppen var det många som ville fördjupa sig i litteratur. Det var intressanta diskussioner om förändringsmöjligheterna i samhället men jag kände att jag ville göra mer praktiskt själv. Det var redan en annan grupp som hade frågat kommunen om de kunde få en jordplätt att odla på. Vi blev fler som strömmade till och kommunen var väldigt tillmötesgående.

– På våren för fem år sedan fick vi en jättestor gräsplan alldeles utanför stadsträdgården. Kommunen byggde omkring 20 odlingslådor till oss av lärkträ och sedan fyllde de alla lådorna med jord. Vi fick också en stor trälåda med lock och lås till våra redskap. Fantastiskt! Från början var vi kanske 10 och fick en låda var. Vi kom fram till att vi skulle bestämma tillsammans över lådorna som blev över. Det var väldigt bra för vi träffades varje vecka och fick ett utmärkt samarbete. Pressen intresserade sig för oss och det blev fort väldigt känt. Vi såg också som vår uppgift att sprida idén om att odla sin mat själv.

– Kommunen har fortsatt att stödja oss och även Studiefrämjandet har gått in för att hålla oss under armarna ekonomiskt. Man ska nog lära sig att allt inte kan vara färdigt på en gång. Det har gått lite långsamt, men vår kontakt med kommunen och Studiefrämjandet har gett resultat så småningom.

Vad tänker du är det viktigaste för att vi ska kunna ställa om till ett hållbart sätt att leva?

– För att lyckas lokalt är det inte så svårt. Det var nästan en slump att det gick så bra för oss, men den modellen är så bra: att människor som vill förändra kommer med nya idéer, samlas och får stöd genom olika organisationer.

– När det gäller det stora, hur vår jord ska räddas och ställas om till mer ekologiskt och ekonomiskt hållbarhet vilket egentligen är omställningsrörelsens mål, tror jag att det är väldigt viktigt med klimatöverenskommelserna och att det blir praktisk fart på dem. Men vi får inte bara vänta på staterna, det behövs mycket enskilda initiativ. Finns det bara mycket förebilder som kör igång inom klimat- och energiområdet så kanske det går av sig självt. Jag har märkt att viktiga och bra saker sprider sig själva.