Recension


Musik
Diggin a tunnel
Artist: sir Was
Bolag: City Slang

  • Joel Wästberg är aktuell med sitt debutalbum Diggin a tuennel, som släpps 10 mars.
Fria Tidningen

Skönaste beatsen hämtas från västkusten

”Ett album som växer och expanderar för varje lyssning”. Fria recenserar sir Was solodebut Diggin a tunnel.

Doldisen Joel Wästberg är långt ifrån oetablerad, tidigare har han spelat trummor bakom José González. Före trummorna var det saxofonen som var hans huvudinstrument. När han gör musik på egen hand, under namnet sir Was, spelar han dessutom bas, keyboard, gitarr, sax och klarinett. Den skira falsetten, som Joel stundtals använder, är de enda jämförelsen som går att dra till González.

Det egna skapandet har länge varit en privat angelägenhet. Orsaken till detta är att han aldrig haft självförtroendet att ge ut den egna musiken. ”Jag är lika nöjd om 5 eller 5000 personer tar del av albumet, bara den kommer ut ur studion”, säger han ödmjukt.

Faktum är att Joel Wästberg inte behöver oroa sig inför släppet av sitt debutalbum Diggin a tunnel. Att få kreddiga Stones Throws inflytelserike grundare Chris Manak intresserad efter att ha lyssnat på några demoinspelningar bör lugnat Wästberg. Och jag kan bara hålla med efter att ha haft lyssnat konstant på Diggin a tunnel de senaste veckorna, det är ett album där detaljer upptäcks och där melodierna växer sig starkare för varje lyssning. Och att beatsen från västkusten är de skönaste är vi redan överens om.

Även om hiphop-influenserna är tydliga ger albumtiteln en antydning om att Göteborgsartisten Wästberg skapar kanaler mellan olika genrer som i sin förening leder till en egen och högst välljudande mix. Vistelser utomlands har satt sina spår och under sina resor görs fältinspelningar vilka vävs in i musiken, som i I was bomping som inleds med ett bluesigt munspelssolo och där musikern ombeds att spela mer innan Wästberg kickar igång beatet.

En otrolig låt. En av många på det här albumet. Avslutande Sunset Sunrises hör inte till de mest direkta, men liksom albumet i stort är det en låt som är intrikat och som tar tid på sig att slå ut i blomning. Här används Steve Reich-liknande repetitioner för att skapa ett tema som Wästberg varierar genom förskjutningar i både rytm och tempo.

Diggin a tunnel är ett märkligt album på många vis. Ambitionen, talangen och begåvningen skiner igenom utan att det blir duktigt. Känslan av att bli laddad med energi trots att musiken är så tillbakalutad är förbryllande. Mest slås jag över att sir Was har skapat ett album som hela tiden har en förmåga att expandera, förgreningarna leder mig vidare och djupare in i den ljudvärld som så noga mejslats fram.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Drabbande kärleksbudskap från Blameful Isles

Recension

Blameful Isles is dope! Det skrev Talib Kweli på sitt Facebookkonto efter att ha upptäckt det svenska bandet Blameful Isles. Så rätt han har i detta. Lysande på de tre föregående albumen och än bättre på nya dubbelalbumet Pleroma, skriver Tobias Magnusson.

Fria Tidningen

De tar ett andetag tillsammans

Recension

Bakom Luft står saxofonisten Mats Gustafsson och säckpipeblåsaren Erwan Keravec. Inhale är deras debutskiva.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu