Den internationella kvinnodagen är här igen, en både stärkande och tärande dag. Stärkande för att vi blir påminda om den enorma kraft vi kvinnor kan bli när vi går ut tillsammans på gatorna. Tärande, eftersom vi på denna dag blir extra påminda om övergreppen på kvinnor över hela världen. Bara några mil söderut har det gjorts polska försök att begränsa aborträtten, ett försök som misslyckades på grund av massiva protester mot förslaget. Polens sak är vår, liksom USA:s, ett land som nu kan lägga abortbegränsning till listan på ofriheter det lagstiftat om. I Irland görs liknande försök att begränsa aborträtten. I Ryssland har straffen för kvinnomisshandel i hemmet mildrats. Medan det i Sverige är olagligt att misshandla sin partner, lämnar rädslan att anmäla och underfinansierade kvinnojourer kvinnor utan skydd värt namnet.

Våldet på kvinnokroppen löper som en röd tråd i historien och parallellt även nedvärderingen av kvinnors arbete. Kvinnor dominerar än i dag i offentlig sektor och dess privata underleverantörer, en arbetsmarknad som präglas av allt för låga löner, slitsamt arbete, personalbrist och stressig arbetsmiljö. Medan högerpopulisterna slår sig för bröstet för det gamla Välfärdssverige, är de med och beslutar om att nedmontera välfärden tillsammans med högerpartierna.

Vi ser hur tillväxt och produktivitet ökar, samtidigt som klyftorna växer. ”Tillväxten ska lyfta Sverige” säger de. Vi ser hur den lyfter en överklass vars inkomst skenar iväg från arbetarklassen, snarare än ”Sverige” eller ”folket”. Vi ser hur allt mer profit går rakt ner i överklassens fickor, undangömda från skatt och allmänhetens insyn. Allt medan flyktingar i nöd sägs vara de största resurstjuvarna.

I år har vi, SAC Syndikalisterna, lagt ett varsel om politisk strejk för våra kvinnliga medlemmar arbetande i privat sektor den 8 mars och vi ser att vi inte är ensamma. Från USA till Polen, från Turkiet till Italien, från Irland till Argentina reser sig kvinnor i en globalt strejkande kvinnorörelse i över 20 länder på 8 mars.

Vi är en liten fackförening och vi vet att vår strejk inte kommer att få stora konsekvenser på arbetsmarknaden i stort, men det är inte det som är poängen. Poängen är att vi tänker ta tillbaka 8 mars – ta tillbaka Kvinnodagen från de som försöker kommersialisera den, förminska den, försöker göra den till en extra Mors dag då man säger grattis, delar ut rosor och bjuder sina anställda på tårta.

Vi delar inte ut rosor. Vi slår fast 8 mars som en kampdag och en dag då vi utmanar kapitalet och patriarkatet. 8 mars ska bli en dag då alla som identifierar sig som kvinnor i SAC säger stopp och lägger ner sitt lönearbete. 8 mars är en dag då vi gör gemensam sak med våra systrar i Europa och världen och sluter upp i transnationell strejk.

Våra krav är jämställdhet, rättigheter och rättvisa. Vi kräver jämställda löner och pensioner, vi kräver att slippa bränna ut oss, vi kräver ett skyddsnät som fångar upp varenda kvinna när hon blir utsatt, trakasserad och misshandlad i hemmet eller offentligheten. Vi kräver att ingen kvinna ska bli belagd med skuld när hon utsatts för sexuellt våld. Vi kräver att aborträtten hålls intakt och att mödravård ska finnas tillgänglig för alla kvinnor.

Vi använder strejken som vår kampmetod för att det är på arbetsplatserna vi kan utmana kapitalet och patriarkatet. Det är där det märks om vi försvinner och ju fler vi är som strejkar, desto mer kommer det att svida för dem som håller våra löner nere. Med vår strejk vill vi visa att vi kan skapa förändring om vi vill – strejken är en påminnelse om vår kollektiva styrka och förmåga. SAC:s kvinnostrejk är en symbolhandling och ett ställningstagande som säger: Vi har fått nog, vi kräver förändring. Vi tar Kvinnodagen på allvar – vi tar tillbaka 8 mars!

SAC Syndikalisterna