För många år sedan hade vi en sida varje vecka i GFT som vi kallade ”Tala till punkt”. Tanken föddes ur att jag satt och tittade på debatt i SVT och konstaterade att det i dag är svårt till och med för makthavare att få hela sin tanke kommunicerad då en förväntas formulera sig i nåt slags twitterformat och sen är både tiden och lyssnarens tålamod slut. Vi lät alla möjliga komma till tals och serien var mycket populär. Den publicistiska poängen var att det var en journalist som förde samtalet framåt och ställde kritiska frågor, men att det fanns utrymme att svara flödigt på frågorna.

Detta var ganska många år sedan nu och sedan dess har det blivit svårare och svårare att få politiker att svara på frågor överhuvudtaget. Många har kommit undan helt vansinniga situationer med papegoj- och ”inga kommentarer”-metoden och sen är det bra med det. Tobias Billström i samband med läckta uttalanden om flyktingbarn, Carl Bildt med Lundinaffären och Maud Olofsson när hon vägrade svara på om Reinfeldt kände till Nuonaffären är några av de mesta kända exemplen.

I ljuset av detta satte jag mig för att titta på SVT:s nya satsning Toppmötet som diskuterats intensivt i veckan och där företaget på sin blogg redan innan start var tvungna att förklara och försvara. Fredrik Reinfeldt har enligt SVT:s hemsida ”öppnat sin telefonbok och kontaktat några av de senaste decenniernas mest inflytelserika makthavare” för ett förtroligt samtal. Och ett förtroligt samtal var precis vad det var. Fredrik nickar respektfullt och förefaller hålla med den välformulerade Condi’s åsikter om allt från rätten till att beväpna sig till försvarandet kring agerandet kring attackerna den elfte september och de fabulerade uppgifter som sanktionerade Irakkriget. Kritiska frågor göre sig icke besvär. Condoleezza Rice är inte en okontroveriell politiker och det är inte heller Tony Blair som också kommer medverka i serien. Båda har dessutom i viss mån klarat sig undan den publika hetluften kring Irakkriget genom att just ta sig rätten att bestämma sig för att inte prata med journalister. SVT är public service och har ett uppdrag just som ett sådant företag. Lek med tanken vad en insatt journalist hade kunnat åstadkomma i demokratins tjänst med en timme med dessa politiker.

Det är svårt att vara ”vanlig” mediekonsument i dag - det råder det inga tvivel om. Men för att alls kunna botanisera bland alla källor måste vi få betalda journalister som gör de stora jobben. För sanningen är att Macchiariniaffären, Panamaläckan eller uppdagandet av 250 katolska präster som förgripit sig på barn i Boston som avslöjades av Boston Globe runt millenieskiftet aldrig någonsin hade hänt om inte journalister under lång tid arbetat hårt för att just så ska ske. Men resurserna till dessa typer av jobb är snart helt borta och när SVT, som en av få som faktiskt har resurser, då väljer att betala för att en Reinfeldt ska snicksnacka lite med sina kontroversiella politikerkompisar på bästa sändningstid är det svårt att inte bli provocerad.

Jag skulle ofantligt gärna vilja se en entimmes intervju av en vass och insatt hjärna med Condoleezza Rice, Tony Blair och de andra. Ett mysigt samtal mellan dem och Reinfeldt ser jag däremot inte hur det fyller någon som helst demokratisk funktion.