Politikens parodi på livet | Fria.Nu
Birger Schlaug

Inledare


Arbetslinjen

  • Att låta den effektivisering som sker genom robotisering leda till att vi - robotar och människor - delar på jobben tycks vara en omöjlig tanke för makthavande politiker, skriver Birger Schlaug.
Fria Tidningen

Politikens parodi på livet

Du ska fan i mig inte njuta av fri tid. Du ska inse att din plikt är att söka arbeten även om de inte finns, skriver Birger Schlaug.

Hur vore det om makthavande politiker började diskutera de där frågorna som de inte vill diskutera? Som till exempel vad vi ska göra när det direkta arbetets andel av vår samlade ekonomi blir allt mindre. Det är skatt och avgifter på arbetstid som finansierar nästan allt av det vi kallar välfärd.

Att den mer nyliberalt anfrätta borgerligheten inte vill diskutera är förståeligt – för när skatter och avgifter från arbete blir allt mindre i relation till den totala ekonomin så går vi, vare sig vi vill eller inte, in i nattväktarstaten.

Att vänstern inte vill tala om det är mer förbluffande. Nyss har vi genomlidit såväl en partiledardebatt i SVT som en likadan i riksdagens plenisal utan att någon vare sig ställt frågor eller gett svar.

Desperationen att älta arbetslinjen – det finns inget viktigare än att skapa jobb, berättats det ideligen av socialdemokraterna – bottnar förmodligen i den förtvivlade insikten att vi med feberheta kinder tvingas skapa arbete, vare sig de behövs eller inte, för att hålla skatteintäkterna på tillräcklig nivå.

I takt med att nästa steg i den digitala revolutionen kommer att ersätta allt mer arbete måste hela tiden nya arbeten komma till för att finansiera välfärden.

Det är väl också därför man numera gjort det till ett normalbeteende inom politiken att tala om just vikten av att ”skapa arbete”. Istället för att bredda skattebasen så att produktionen beskattas mer likvärdigt oavsett om det är människa, robot eller hybrid som står för den.

Något dummare än att ”skapa arbete” är svårt att finna. Det leder, i slutskedet av desperationen, till krig. Krig skapar arbete. Med att bygga upp.

Men innan krig blir aktuellt är man nu inne i den piffiga tjänstefasen för att skapa jobb. Det vi tidigare gjort för oss själva – typ bädda sängen, läsa läxor med ungarna och göra rent i kröken på toalettstolen – ska flyttas från den civila obetalda sektorn till den formella ekonomin. Kort sagt: våra liv ska allt mer förvandlas till formell ekonomi. Vi blir allt mer konsumenter och producenter, och allt mindre hyggliga människor som kan ta hand om vår vardag.

Genom rutavdrag ska vi lockas in i tankemönstret. Frågan är om vi inte blir allt dummare på köpet.

Det perfekta samhället, för politiker som bygger sin världsbild på att skapa nya jobb, är att vi som människor inte vet vad vi ska göra när vi är lediga. Att vi inte kan hantera fri tid.

Politiker gör också vad de kan för att skapa ångest kring fri tid. Är du arbetslös några månader så ska du känna så mycket ångest för att du slipper gå upp på morgonen och stressa iväg till jobbet att du mår riktigt illa. Du placeras, enligt den politiska vokabulären, i utanförskap hur mycket intressen du än råkar ha utanför det formella arbetslivet.

Du ska fan i mig inte njuta av fri tid. Du ska inse att din plikt är att söka arbeten även om de inte finns.

Det är när maktens innehavare skapat ångest kring fri tid som de, utan att människor undrar om innehavarna är spritt språngande galna, kan hävda att det viktigaste uppdraget de har är att ”skapa jobb”.

Det intressanta är att den robotisering som nu sker inom områden som tidigare inte varit möjliga att effektivisera genom digital teknik, blir ett hot mot välfärdssamhället med den märkliga inställning som de makthavande har. Ett hot. Istället för möjlighet för människor att skapa bättre balans mellan lönearbete och fri tid. Att låta den effektivisering som sker genom robotisering leda till att vi – robotar och människor – delar på jobben tycks vara en omöjlig tanke för makthavande politiker.

Bättre livskvalitet. När hörde ni senast det begreppet inom den politiska debatten? Jämför med hur ofta ni hört att människor ”ska in i arbete”.

Det är något sjukt med den politiska debatten. Fri tid är något fult. Människor ”ska in i arbete”. Jobb ska ”skapas”. Man kan tro att det är en parodi på politik. Men det är det inte. Det är en parodi på livet.

Annons

© 2017 Fria.Nu