Även där det inte verkar finns grogrund för växtlighet finns liv. Omslaget till Blåmärken kan tyckas deppigt; en förmultnad stubbe omringad av gatsten. Men under gatstenarna döljer sig något annat, som för tankarna till situationistuttrycket ”Under the pavement, the beach”. I gatstenarnas fogar växer mossa som bildar gruppnamnet Pombo.

Kvintetten Pombo, bestående av Anna Högberg, saxofon, Felicia Nilesen, piano, Marie Hansen Sjåvik, sång, Gus Loxbo, bas och Nils Wall, trummor, tillägnar sin nya skiva ”skadeskjutna fåglar, utbrända stubbar och andra blåslagna människor och djur som har en känsla av att de inte kom med på tåget”. Tidigare har Pombo gjort låtar om allt från svensk vapenexport till miljöfrågor, och har även liknat kungahuset vid ett zoo.

Singeln Lampedusa, som kom i våras, berörde den akuta situationen med människor på flykt och hör till de starkaste låtarna på Blåmärken. I låten Vad är du rädd för? adresserar Pombo de människor som verkar tro att det går att stänga dörren till allt som är främmande: ”Vad är du rädd för? Att en imam från Bogotá ska köpa bingolotten du just tänkte köpa och kamma hem den röda bingolottobilen som du borde vunnit /…/ att en moldavisk man ska spela dragspel utanför ICA och distrahera dig till den grad att du köper fil istället för créme fraiche?”

Pombo är politiska utan att vara agitatoriska, snarare är uttrycket poetiskt. Att ringa in Pombo musikaliskt är besvärligt. Här finns inslag av visa, pop och jazz. Oavsett genrebeteckning så gör de musik som är i rörelse, målet nås dock först efter att friare former utforskats på vägen. Förutom att Marie Hanssen Sjåviks starka röst sätter avtryck är det Anna Högberg och pianisten Felicia Nilesen som med känslomässigt spel hittar fram till ömma punkter, blåmärken.