Det som drevet dödar | Fria.Nu
Sara Falkstad

Inledare


Hadzialics avgång

  • Gymnasie- och kunskapsminister Aida Hadzialic (S) avgick i lördags efter att hon fastnat i en poliskontroll med alkohol i blodet.
Fria Tidningen

Det som drevet dödar

Aida Hadzialic föregick det oundvikliga drevet genom att blotta strupen. Men det vi förlorade var inte bara en kompetent och ideologisk politiker, skriver Sara Falkstad.

Är det något Socialdemokraterna behöver så är det framtidshopp. En kompetent och orädd politiker som Aida Hadzialic var ett sådant. Hennes framgångskurva var stadig: Hon kom till Sverige som femåring, som 23-åring blev hon kommunalråd i Halmstad. När hon 2014 utsågs till gymnasie- och kunskapslyftsminister i Stefan Löfvens regering blev hon det yngsta statsrådet någonsin.

Hadzialic öppnade upp för ett förbud mot religiösa friskolor, och utökade rätten att utbilda sig på komvux och yrkeshögskola. Även folkbildningen fick utökade resurser, med fler platser på folkhögskola och pengar till svenskundervisning för asylsökande. Hadzialic blev också snabbt en stark röst i värdefrågor som bland annat gav sig in i debatten när Yasri Khan (MP) vägrade ta kvinnor i hand. På ett inte helt okontroversiellt sätt tog hon också ställning mot identitetspolitik och polarisering i en uppmärksammad debattartikel.

Men i lördags lämnade Hadzialic in sin avskedsansökan, efter att ha stoppats i en poliskontroll på Öresundsbron med en alkoholhalt på 0,2 promille i blodet. På presskonferensen uttryckte ministern att det var hennes livs största misstag. Hon ville ta konsekvenserna direkt och mötte pressen utan stöd av statsministern.

Hur kom det sig då att denna orädda politiker valde att lägga sig platt? Var det ren strategi att framstå som rakryggad, att föregå domen och optimera sina chanser till comeback? Jag tror att Hadzialic, med drevet flåsandes i nacken, insåg att hon aldrig skulle komma undan. Hon blottade strupen.

Det finns gott om exempel att lära av. Åsa Romson drev igenom en budget som innehöll den största miljösatsningen på 20 år. Hon fick Socialdemokraterna att tappa tron på kärnkraften. Men det är inte det hon kommer att bli ihågkommen för. Några månader efter Romsons fall, skulle någon som Hadzialic aldrig kunnat överleva mediernas och allmänhetens lynchning.

Den personfixering som Hadzialic har uttalat sig emot, är också den som blev hennes fall. Samma människor som googlar på ”åsa romson båt”, ”alice bah disney” och ”mona sahlin toblerone” kommer också googla på ”aida hadzialic promille”. För om mediedrevet, med Fredrik Reinfeldts ord, är ”den enda form av dödsstraff vi har kvar i Sverige”, så är det ett straff som utdelas ojämlikt.

Att vara kvinna i offentligheten medför en stor utsatthet för hot och hat. Utrymmet för misstag är minimalt. Det gäller såklart även för till exempel personer av utomeuropeisk bakgrund, något som både Yasri Khan och Mehmet Kaplan fått erfara.

En doktorsavhandling av statsvetaren Tobias Bromanders visar att kvinnors politiska skandaler omskrivs mer och under längre tid. Kvinnor uppmärksammas oftare för överträdelser i privatlivet, män för misstag i sin offentliga roll. Kvinnor ansvarsutkrävs också i högre utsträckning. (Att till exempel sitta i styrelsen för ett bolag som ignorerar mänskliga rättigheter i sin hetsjakt på fossila bränslen är inget större problem. Inte heller att som Sveriges andre vice talman vara emot religionsfrihet.)

Ett uppfriskande undantag från regeln är Margot Wallström, vars pondus gjorde det möjligt att ”välkomna en utredning” av hennes lägenhetsaffärer.

0,2 promille utgör gränsen för rattfylla. På de flesta håll i världen skulle Hadzialic kunnat köra bil med betydligt mer än två glas vin innanför västen. Svensk lag gäller naturligtvis och gott så. Men överträdelsen i sig bär inte alls på den oförlåtlighet som Hadzialic själv förmedlade på pressträffen. Vi vet inte vad som hade hänt om en ”tyngre” politiker hade åkt fast. En ursäkt, en inväntad dom, ett erbjudande om att undergå behandling? Men för en ung kvinna fanns inte den möjligheten. Det visste Hadzialic.

Jag håller verkligen inte med Aida Hadzialic i allt, men jag tror att Sverige behöver starka ideologiska röster inom politiken. Ironiskt och sorgligt nog är det en minister som uttryckt stöd för folkbildning och likabehandling, som själv inser sin maktlöshet inför mediernas och massornas skoningslöshet.

Aida Hadzialic kommer nog tillbaka. Den förlust som gör ondast när vi tvingas att tänka och tycka blixtsnabbt, är just långsamhetens död: samtalet, kunskapen, det politiska arbetet, det som inte äger drevets omedelbarhet. Att det som tagit tid kan gå om intet på ett ögonblick.

Annons

© 2020 Fria.Nu