Hon rensar Berlin på hatbudskap | Fria.Nu
  • HELTIDSAKTIVIST. Irmela Mensah-Schramm lägger omkring 50 timmar i veckan på att plocka ner hatbudskap, dokumentera dem och hålla workshops och utställningar.
  • Irmela Mensah-Schramm håller en workshop i Helsingfors.
Fria Tidningen

Hon rensar Berlin på hatbudskap

Sedan 30 år tillbaka avlägsnar hon högerextrema klistermärken och rasistisk graffiti från Berlins väggar, elskåp och lyktstolpar. ”Att titta bort gör dig medskyldig”, säger 70-åriga aktivisten Irmela Mensah-Schramm.

Två minuter efter utsatt tid dyker hon upp på Alexanderplatz, med andan i halsen och en halväten baguette i handen.

– Förlåt, jag satt och skrev och missade att kliva av tåget. Det har aldrig hänt förut. Men jag var så arg! säger Irmela Mensah-Schramm.

På tåget mot stadsdelen Hellersdorf, som under våren hyst flera demonstrationer mot nya flyktingboenden och där det ”brukar finnas mycket att göra”, tar hon fram ett kollegieblock: Sida efter sida av svårtydd skrivstil. Flera tillfrågade rådhus i Berlin har tackat nej till hennes utställning ”Förintat hat”, förklarar Irmela.

– De ”har inga problem med nynazism” och ”vill inte väcka den hund som sover”, säger de. Politikerna vill smycka sig med lättskötta saker. Men mitt engagemang är väldigt obekvämt!

Under 30 års tid har Irmela avlägsnat högerextrem propaganda i Berlin och övriga Tyskland. Minst varannan dag är hon ute på ”antinazistisk städtur” och dokumenterar nästan alla fynd.

Hemma i sovrummet står 82 pärmar med över 20 000 foton och uppåt 73  000 nedtagna klistermärken. Hon samlar dem i en vit tygkasse med handmålad text: ”Mot nazister”.

– En äldre typ frågade om mitt barnbarn hade gjort den till mig. ”Tror du inte att jag är skrivkunnig”, svarade jag. Vitt hår och så här aktiv – folk skakar på huvudet, säger hon.

När tåget passerar östförorten Lichtenberg sänker Irmela plötsligt rösten till en viskning. Mittemot hennes säte har en skinnskalle slagit sig ner. Hans hals täcks av tatuerade vikingamotiv och han har ”Thors stenar” tryckt på t-shirten. Irmela har vid upprepade tillfällen blivit hotad av nynazister, berättar hon när vi går av tåget.

– Visst blir jag rädd, jag har blivit förföljd och angripen flera gånger. De känner igen väskan. Men det är ju inte mig det rör egentligen. Den som har mörk hud kan ju inte gömma den som en väska.

Med vana ögon skannar Irmela stationens kakelväggar medan hon pratar. Första fyndet, ett till hälften bortrivet pro-Israelklistermärke på en biljettautomat avlägsnas inom loppet av ett par sekunder med hjälp av en rakbladsskrapa på skaft. I tygkassen finns även nagellackborttagningsmedel, en kamera för dokumentation och en burk röd sprayfärg.

– Nuförtiden är det mindre graffiti, men senast förra veckan blev jag polisanmäld för skadegörelse när jag sprayade över. Varken första eller sista gången, säger hon med torrt skratt och sprätter iväg det ihopknycklade klistermärket mot marken.

Det hela började år 1986. På en lyktstolpe utanför Irmelas hus i stadsdelen Wannsee satt klistermärket ”Frihet för Rudolf Hess”, alltså Hitlers ställföreträdare som då satt i fängelset i Spandau. Irmela skulle just gå på bussen och hann inte mer än notera klistermärket, som satt kvar när hon kom tillbaka från sitt jobb på kvällen.

– Jag rev bort det och det var en sådan vansinnigt härlig känsla! Den enstaka händelsen öppnade som en dörr till medvetenheten; plötsligt såg jag dem överallt. Och att titta bort är inget för mig. Det fanns inte på kartan.

I dag lägger Irmela omkring 50 timmar i veckan på att resa runt och plocka ner hatbudskap, dokumentera dem och hålla workshops för skolelever och utställningar, till exempel på Historiska museet i Berlin.

– Nuförtiden tvingar jag mig själv att stanna hemma och ta det lugnt emellanåt. Men då organiserar jag foton och planerar resor. Så några vilodagar blir det väl inte riktigt, säger Irmela och stannar till vid nästa klistermärke: En karikatyr av Angela Merkel med avsändaren NPD, Tysklands nationaldemokratiska parti. De har en dryg procent av rösterna i landet och inga mandat i riksdagen. Sedan mars i år prövar högsta domstolen om det nynazistiska partiet ska förbjudas för att det hotar landets demokratiska ordning.

Irmela känner till ett tiotal andra organisationer och partier vars budskap hon plockar ner. Betydligt fler än när hon började för 30 år sedan. På den tiden var det mer antisemitism och budskap riktade mot Berlins stora turkiska befolkning, berättar hon.

– På ett ställe stod det sprayat ”Vad judarna har bakom sig har turkarna framför sig”. Polisens svar var att ”de vet inte vad de skriver”. Staden skyddar nazisterna.

När du ställer ut sådana budskap får de ju en större publik. Kan det vara ett problem?

– Jag tycker folk ska känna till hur hatet ser ut. Koncentrationslägren visar också vad som har hänt. Det är ju många gånger hemskare och där är man inte rädd för att det ska verka som propaganda.

Några hundra meter från platsen där vi står ligger en av Berlins färgglada containerbyar för flyktingar. Vid en vägarbetesavspärrning sitter ett klistermärke med texten ”Angela Merkel – människosmugglarnas drottning”. Enligt Irmelas insamlade material är muslimer och flyktingar mest utsatta för hatbudskap i dag. Avsändaren den här gången heter ”Compact”.

– En tidning för högerextrema konspirationsteoretiker – ett riktigt rövarband, säger hon.

Någon anhängare av Merkels flyktingpolitik, som välkomnat flest flyktingar av alla Europas länder, är Irmela dock inte. Är alla lika värda, resonerar hon, är det orimligt att vissa ska få stanna och andra inte. Som övertygad pacifist trycker hon också på Tysklands roll i flyktingkrisen.

– Naturligtvis ser jag att vi genom vår vapenindustri är medskyldiga till att människor måste fly. Så där behöver vi omedelbart en annan politik.

Irmela var själv engagerad och tog hand om flyktingbarn när hon var yngre.

– Nu förtiden hinner jag inte.

Förutom tid kostar hennes engagemang omkring 300 euro, 2 800 kronor i månaden. Hon har skuldsatt sig för att kunna fortsätta och har även brutit benet och axeln efter att ha klättrat och fallit i försök att nå svåråtkomliga budskap. Hon får utstå glåpord, Hitlerhälsningar och har hotats till livet.

Du betalar ett högt pris. Vad får dig att fortsätta?

– Jag har varit med om att en nazist har hoppat av på grund av mig. Det var samma person som tidigare hade hotat mig, som nu kom fram och ville tacka. Han sa ”trots att jag angrep dig fortsatte du alltid. Det fick mig att tänka.” Att ha omvänt en enda person gör det värt allt.

Fakta: 

Irmela Mensah-Schramm

Född i Stuttgart år 1945.

Bor i Wannsee, västra Berlin.

Arbetade tidigare som speciallärare för personer med intellektuella funktionsnedsättningar.

Aktiv mot högerextrem propaganda sedan 1986.

Har tilldelats flera priser, bland andra tyska regeringens pris Aktiv för demokrati och tolerans 2006 och Göttingers fredspris 2015.

ANNONS
ANNONS

Rekommenderade artiklar

Han guidar nyanlända i Tyskland

Intervju

”Vi vill ge något tillbaka” säger Anas Al-Hakim, medgrundare av en app som hjälper nyanlända studenter.

Fria Tidningen

Hur går vi från snack till verkstad?

Intervju

Författaren och journalisten Marcus Priftis har skrivit böcker om jämställdhet och rasism. I sin nya bok Från snack till verkstad söker han efter lösningarna.

Fria Tidningen

Fredsaktivisten som började befria djur

Intervju

Proffsaktivisten Martin Smedjeback har just lämnat fängelset. Nu är han aktuell i filmen Tomma burar. "Djurrätt har framtiden för sig. Det finns en inneboende moralisk kraft i det", säger han.

Stockholms Fria

© 2022 Fria.Nu