Redan när jag läste Du vet väl om att du är värdefull (2014) framstod Stefan Lindberg som en av samtidslitteraturens skickligaste meningskonstruktörer. Han hushåller med språket, låter formen tjäna innehållet, som stod vi inför en akut ordbrist. Hans senaste roman Nätterna på Mon chéri börjar i samma stil. ”När han varit försvunnen i en knapp månad hittas kroppen av en lantmätare”, lyder första meningen: ett emblematiskt koncentrat av bokens spänning parad med litterära kvaliteter.

Återhållsamheten är dock inget som hindrar Stefan Lindbergs språk från att bli vackert i sin enkelhet: ”Och du ser att Kerstin gör allt för att slå ifrån sig tanken om att det här är någonting att bygga på. Hon vill inte tänka så långt. Du är fortfarande bara en man på en varuhusrestaurang.”

Mannen på varuhusrestaurangen är den så kallade 33-åringen, som var en av polisens första huvudmisstänkta för mordet på statsminister Olof Palme 1986. I december 1993 anmäls han försvunnen i USA dit han flyttat och en månad senare hittas hans döda kropp av lantmätaren.

I sitt förord börjar Stefan Lindberg med en brasklapp – nödvändigt i dessa tider av ihopblandning av fakta och fiktion – och för säkerhets skull har 33-åringen också fått det påhittade namnet ”Kenneth Svärd”.

Behövs en till bok om Palmemordet? Kanske inte, men i denna hybrid av deckare, essä och metalitterärt dokument visar Stefan Lindberg upp sina skicklighet. Just det metalitterära finner jag mest intressant där Stefan Lindberg reflekterar över bokens tillkomst i avsnitt som döpts till ”arbetsboken”. Jag tänker på genren som i USA brukar kallas ”lyric essay” där en subtil väv av trådar binder samman ett författarjag med historiska personer eller händelser, Kate Zambrenos Hjältinnor, som just kom ut på svenska (Modernista) är ett bra exempel.

I arbetsboken står Stefan Lindberg (eller ”Stefan Lindberg”) och vacklar mellan Palmespanare och författare, även om dessa avsnitt så klart också är litterärt konstruerade. De är emellertid de starkaste i boken jämte styckena där Lindberg låter berättelsen om Kenneth Svärd bli en synekdoke – delen som står för helheten. Detta i hur Svärd ringar in hur alla betydelselösa saker vi människor hela tiden gör plötsligt kan få betydelse. Vem kan förklara varför man tog höger istället för vänster på en planlös promenad? Köpte just den jackan? Slumpen och livet, livets slumpmässighet. Den som kan göra en mustaschprydd lärarvikarie från Blekinge till rikskänt pixlat löpsidesfejs.

Det är berättelsen om denna 33-årings liv, men samtidigt om alla liv. Besluten vi inte kan förklara, livsvalen som bara blev. Vi vill förstå, veta varför, men dör som gåtor lika olösta som ännu Palmemordet.