Från och med den 1 april började de nya terrorlagarna gälla. Regeringen har valt att skärpa terrorlagstiftningen och bland annat kriminaliserat ”terrorresor” så att det numera är olagligt att åka ner till konfliktområden där terrorstämplade grupper härjar och det har blivit straffbart att skicka gåvor till personer som antas ägna sig åt terrorbrott. Detta slår naturligtvis väldigt hårt på många humanitära biståndsarbetare som vill skicka hjälp till människor i nöd som befinner sig i områden där terrorstämplade grupper kontrollerar och som vill skicka gåvor av humanitära skäl. Polisen har även fått en utökad befogenhet så att de ska kunna använda hemliga tvångsmedel som telefonavlysning och teleövervakning för att på så sätt kunna kartlägga och gripa personer som de misstänkliggör.

Sverige väljer att gå samma väg som andra europeiska länder och tror att lagen ska verka i avskräckande syfte, men om man tar en titt på Storbritannien som har betydligt hårdare lagar så har det visat sig att det inte har avskräckt individer från att ansluta sig till terrorstämplade grupper. Istället har det resulterat till att redan hårt utsatta grupper i samhället blivit ytterligare stigmatiserade av terrorlagarna.

Det har riktats hård kritik mot terrorlagarna både från advokatsamfundet och muslimska organisationer runt om i landet. Kritiken har dels handlat om att lagen inte uppfyller legalitetsprincipen – är otydlig då det inte finns någon entydig definition av begreppet terrorism och även för att det har visat sig att lagen är diskriminerande då den är skräddarsydd för muslimer. Vi kan konstatera att terrorlagarna enbart gäller för muslimer då det hittills endast varit muslimer som blivit beprövade inför lagarna. Många oskyldiga har tidigare blivit utsatta för allvarliga människorättskränkningar och har blivit förhörda, gripna och häktade på diffusa grunder och på anmodan av lagen. Principen om oskuldspresumtionen där den anklagade anses oskyldig tills motsatsen bevisats är ett viktigt skydd som varje person har mot falska anklagelser och godtyckligt makt men som urholkas pga terrorlagarna.

Terrorlagarna slår hårt på en marginaliserad grupp och regeringen eliminerar de mänskliga rättigheterna och underblåser islamofobin. Men rasprofiliering och diskriminerande lagar är inte helt främmande för Sverige, redan under 70-talet så fanns det speciallagar som bara kunde drabba ”utlänningar” och i dag har vi en lagstiftning som endast gäller för svenska muslimer.

Lagstiftningen motiveras oftast med att man ska skydda demokratin mot det oerhörda hotet muslimer sägs utgöra, man väljer helt enkelt att reproducera koloniala föreställningar när man målar upp oss muslimer som ett hot och som potentiella terrorister. Men det vore väldigt paradoxalt att hävda att det är just demokratin man skyddar samtidigt som regeringen åsidosätter demokratiska värderingar, kör över rättsprinciper och inskränker de medborgerliga fri-och rättigheterna.