Vi varken kunde eller ville skriva om en heterosexuell kärnfamilj | Fria.Nu
  • Karin Frimodig har tillsammans med Sara Berg skrivit boken Pyret och pingvinpapporna som kommer lagom till Pride.
Fria Tidningen

Vi varken kunde eller ville skriva om en heterosexuell kärnfamilj

Det händer ibland att folk frågar; är det sant att du skriver barnböcker?

På det kan jag bara svara att det är sant, fastän jag knappt kan tro på det själv. Det känns fortfarande overkligt varje gång jag ser någon av böckerna i skylten på en bokhandel.

Tre böcker har det blivit. Jag har skrivit de tillsammans med Sara Berg. Nu lagom till Pride kommer vår fjärde bok, Pyret och pingvinpapporna.

Jag och Sara kände inte varandra innan vi började skriva böcker tillsammans. Men en gemensam vän presenterade oss för varandra. Vår vän visste att både Sara och jag ville skriva barnböcker och tyckte att vi skulle göra det tillsammans.

Jag och Sara började träffas och ganska snart började vi skriva på vår första bok, Kim och Skrutten. Den skulle handla om hur det känns att vänta på ett syskon. Om hur lång tid det kan ta, att det kan vara svårt att förstå att det som finns där inne i magen en dag ska komma ut, och om allt går bra, vara ett livs levande litet syskon.

Jag och Sara varken kunde eller ville skriva om en heterosexuell kärnfamilj. Det kändes främmande. Jag var 27 år och tänkte att jag aldrig skulle vilja ha barn tillsammans med någon. Jag tänkte att barn var någonting en skaffar själv. En åker till Danmark och sedan är klart. Sara hade en partner som redan hade barn, som bodde växelvis hos Sara och hennes partner. Det yngsta av barnen är inspiration till huvudpersonen Kim. Det var han som förundrat såg Saras mage växa. Vi hade kanske inte tänkt så jättemycket på att vi skulle bryta med vithetsnormer i vår första bok. Men förlaget uppmanade illustratören att göra det. Det var bra. Det blev en mycket bättre bok då.

Kim och Skrutten kom ut 2009. Jag är fortfarande väldigt stolt över den. Den tog plats i ett tomrum, i en tid då suget efter regnbågsböcker var stort men utbudet minimalt. Sedan dess har det hänt en hel del. 2012 introducerade Jesper Lundqvist och Bettina Johansson ordet hen i barnlitteraturen med sin bok Kivi och monsterhund. Hen som numer börjar få en mer given plats i det svenska språket.

Det går snabbt och ändå otroligt långsamt, att utmana och förändra normer om kön, klass, etnicitet och sexualitet.

Siffor från Svenska barnboksinstitutionen visar att av 298 barnböcker som gavs ut 2014, hade endast 15 mörkhyade personer som huvudpersoner.

Ibland funderar jag också på vilket utrymme den som inte är norm egentligen får. Det blir ofta så att när en äntligen får det där utrymmet, så måste en plötsligt vara en god representant för hela gruppen.

Jag tänker att det lätt blir så i skildringar av hbtq-föräldrar, att de berättelser som berättas, är berättelser om det lyckade föräldraskapet. Om föräldrar som bakar bullar och är superpedagogiska – föräldrar som är lite extra allt. Fastän alla vet att föräldraskap rymmer så otroligt mycket mer. En vän till mig sa att hon var trött på alla barnböcker med lyckade hbtq-föräldrar. Hon kunde inte känna igen sig i dem. Hon sa: kan ni inte skriva en bok om två frånskilda lesbiska mammor, som är lite vardagsgnälliga och inte så himla lyckade hela tiden?

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2019 Fria.Nu