Recension


FILMkrönika

  • Rainer Werner Fassbinders film Rädsla urholkar är ett av regissörens mästerverk. Stockholm Stadsteater är aktuella med en teateruppsättning av filmen och i huvudrollerna ses Bashkim Neziraj och Malin Ek. Foto: Emil Klang
Fria Tidningen

Krönika: Fassbinder – hatad och älskad

I år skulle Rainer Werner Fassbinder fyllt 70 år. Han dog 1982 i München, endast 37 år gammal, och lämnade efter sig en omfattande produktion bestående av 40 långfilmer, tre kortfilmer, två tv-serier och 24 pjäser.

Att kalla Fassbinder för auteur är ett understatement då han förutom att regissera även skrev manus till sina filmer, dessutom skådespelade han själv ofta. Provokatör och enfant terrible är andra epitet som Fassbinder förknippas med. Han har även omnämnts som ”världens fulaste regissör”. Och visst omfamnade Fassbinder det fula och aparta. Alltid gjorde han vackra filmer.

För att upprätthålla sitt enorma arbetstempo använde han droger och alkohol i mängder. Den lätt sluskiga looken han odlade var givetvis genomtänkt. Själv kommenterade han sin sjaviga uppsyn med att han ville skapa ett avstånd till andra människor, göra det svårare att bli älskad. Men älskad blev han. Både av kvinnor och män. Och hatad, ofta av samma personer.

Givetvis går det att se Fassbinders självvalda outsiderskap som en kommentar till den borgerlighet han så gärna häcklade i sina filmer. Men det var inte bara borgerligheten som Fassbinder kritiserade; ingen kunde egentligen räkna med att gå säker från hans angrepp.

Hur ska man då beskriva Fassbinders filmer? Det är egentligen omöjligt då de är komplexa, poetiska och sammansatta verk, som även skiljer sig åt stilistiskt. Förenklat går det att se dem som framställningar av Freuds Vi vantrivs i kulturen; ett slags utopisk dröm att förena individuell frihet och samhällelig gemenskap.

Efter debutfilmen Kärlek är kallare än döden (1969), utbuad vid sin premiär på Berlin Filmfestival, slog Fassbinder fast att det var en film ”mot känslorna”. Vid ett senare tillfälle förklarade han hur han ser alla sina filmer som ett slags undersökande av de känslor som man tror att man har, men som egentligen inte existerar. De är bara ett slags sentimentalitet, som man tror man bör ha för att vara en fungerande samhällsmedlem.

Till Fassbinders bästa och mest beundrade filmer hör Petra von Kants bittra tårar (1972), som inledde en serie av kvinnoporträtt, vilken följdes av Effie Briest (1974) och Martha (1974).

Filmen är baserad på Fassbinders egen pjäs och handlar om modeskaparen Petra von Kant (Margit Carstensen) som lever ensam i sin ateljé efter att ha lämnat sin man i protest mot det traditionella könsrollsmönstret. Hennes analys av äktenskapet bygger på en insikt i att man inte bör äga varandra i ett förhållande, att en frihet måste finnas. Men snart inser man att Petra von Kants frihet är illusorisk och att hon trots allt är snärjd och instängd i samhällets bojor.

Fassbinder tydliggör Petras omöjliga situation genom att låta hela filmen utspelas i ett rum, vilket gör att Petras radikalitet aldrig får möjlighet att prövas i det riktiga samhället. Istället sitter hon framför spegeln och sminkar sig och efterliknar snart de provdockor som står i ateljén – en slående bild av Fassbinders syn på hur vi som individer till sist ändå formas av samhället.

Misslyckandet att leva ut sin utopiska dröm om frihet belyses även i relationerna till hushållerskan Marlene och älskarinnan Karin, vilka båda blir dominerade och tystade. Även här reproduceras de strukturer som Petra som person egentligen vill bryta mot.

Fassbinders längtan om att nå en större publik med sina filmer blev aldrig verklighet under hans livstid. Undantaget är Maria Brauns äktenskap (1979) som i Sverige nådde 140 000 biobesökare. Kanske var han före sin tid.

I dag känns hans filmer dock mer aktuella än någonsin. Likaså hans pjäser. Stockholms Stadsteater ligger rätt i tiden och uppmärksammar Fassbinder genom att sätta upp en teaterpjäs av den fantastiska filmen Rädsla urholkar själen (1974), där Fassbinder berättar om en oväntad kärleksrelation mellan en äldre västtysk kvinna och en ung gästarbetare från Marocko.

Passande vore även om Cinemateket i samband med att Fassbinders skulle firat 70 år återigen visade hans filmer.

Fakta: 

Rainer Werner Fassbinder

Född: 31 maj 1945.

Död: 10 juni 1982.

Fassbinder på DVD: Studio S har givit ut två boxar svensktextade filmer.

Aktuell: Martin Gropius i Berlin visar utställningen Fassbinder Jetzt, pågår till 23 augusti. Stockholm Stadsteater ger pjäsen Rädsla urholkar själen, nypremiär 2 september.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

På desperat jakt efter kärlek

Recension

Desperat jakt efter kärlek. Juliette Binoche är lysande i Claire Denis Let the sunshine in, skriver Tobias Magnusson.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu