Det har gjorts en hel del forskning på enskilda omställningsinitiativ i olika länder, men i Arts vill forskarna ta ett nytt grepp och se hur initiativen tillsammans påverkar sin stad eller region. Målet med Arts är att se framgångsfaktorer och barriärer för lokala initiativ, ta tillvara deras potential bättre och använda lärdomarna för att möliggöra en bredare omställning till ett mer hållbart samhälle i Europa.

Projektet drog igång i början av 2014, berättar Sara Borgström från Stockholm resilience center vid Stockholms universitet. I Stockholmsområdet hittade forskarna ett 60-tal lokala initiativ och har valt ut 16 att studera vidare (se faktaruta). Hittills har forskarna gjort intervjuer med representanter för grupperna, och med fyra personer som anses ha ett ”helikopterperspektiv” på utvecklingen regionalt över tid. I maj anordnades också en workshop där representanter för omställningsinitiativen främst diskuterade två saker – samarbete och organisationsstruktur.

– Det finns en grundidé om att det är smart att samverka för att dela kraft och kunskap och få en starkare röst. Samtidigt uttrycker många initiativ att samverkan tar tid och är jobbigt, att de är på gränsen till att falla ihop för att de inte räcker till, säger Sara Borgström.

Många av grupperna upplever att det är mycket lättare att få bidrag om de har en formell struktur, exempelvis som en ekonomisk förening.

– Alla initiativen säger att man måste ha ekonomiska resurser, att det inte går annars. Men måste de in i en form för att komma framåt, eller över huvud taget överleva? Det finns en risk att samhället tappar en jättekraft från folk som organiserar sig i nya former som inte direkt passar in strukturen som finns.

Forskningsprojektet har kommit ungefär halvvägs men många barriärer och utmaningar för lokala omställningsinitiativ är redan tydliga. Alla initiativen säger att politiskt stöd är en viktig faktor. Det upplevs som lättare att agera i en kommun som till exempel Södertälje där intresset för hållbarhet är större från kommunens håll, än i andra delar av regionen. Kommunens storlek har också betydelse. Stora kommuner kan ha svårt att fånga upp lokala initiativ och små kommuner saknar ofta resurser.

Samtidigt menar flera intervjupersoner att kommunerna ofta är rädda för att gå in som partners i ett initiativ, eftersom de riskerar att ses som ansvariga om det blir problem. Modiga kommuner som vågar låta gräsrotsinitiativ experimentera står högt på önskelistan. Och som har en tydlig policy för hållbarhet som initiativen kan knyta an till i sitt arbete.

En svårighet för initiativen är att få långsiktig finansiering. Projektpengar är lättare att få, men när de första åren är över är det ofta oklart hur satsningen ska kunna leva vidare. Flera initiativ har då valt som strategi att på olika sätt vårda sig själva. Att arbeta mer introvert, samla kraft och fokusera på mindre aktiviteter.

– De som har överlevt längst verkar ha starka strategiska partnerskap. En annan strategi är att rätta mun efter matsäck – att gå tillbaka till grunden och tänka att lite är gott nog, säger Sara Borgström.

Framöver blir det fler workshops och seminarier inom projektet. Då ligger fokus mer på strategier och vägar framåt. I höst börjar dessutom jämförelsen på allvar mellan de olika regionerna. Det som Sara Borgström kan se redan nu är att Stockholm skiljer ut sig på flera sätt. Dels genom kommunernas viktiga roll, och dels genom att diskussionen om inkludering och mångfald verkar vara starkare i Sverige än i de andra länderna.

– Alla initiativen vi har pratat med i Stockholm förhåller sig till inkludering. En del har det som sitt huvudfokus, andra har svårare att uppnå inkludering i praktiken. Men alla har med frågan tydligt i sin verksamhet. De menar att det inte går att koppla isär segregation, hållbarhet och miljöfrågor.

Många av initiativen upplever dock att inkludering är något som tar tid och kan leda till missförstånd. För en del är det lättare att vara en grupp som känner varandra eller är homogen, som kör på och har kul, än att lägga tid och kraft på att ta socialt ansvar.

– När initiativen involverar marginaliserade grupper, är det initiativen som har sökt upp dem. Vi som forskare har inte lyckats hitta initiativ där det är marginaliserade grupper som driver och gör, säger Sara Borgström.

Att just Stockholm valdes till Arts beror på flera saker. Bland annat att regionen på europeisk nivå anses ha en stark hållbarhetsprofil, samt Stockholm resilience centers långa erfarenhet och goda nätverk inom länet.

Ett viktigt mål med Arts för Stockholm resilience centers del är att förankra forskningsresultaten regionalt och bidra till diskussionen om hur Stockholm kan bli mer hållbart.

– Vad EU vill ha är generella rekommendationer för hur man kan understödja lokala initiativ. Jag tror inte att vi kan ge dem det eftersom regionerna är mycket olika med olika politiska system och historia kring hur man ser på lokala initiativ. Men jag tror att vi kommer att leverera mycket intressanta och relevanta lärdomar i alla fall.