Full sysselsättning kräver att vi jobbar mindre | Fria.Nu
Birger Schlaug

Inledare


Inledare: Robotisering

  • VD Hans Vestberg talar om Ericssons varsel av 2200 anställda i Sverige.
Fria Tidningen

Full sysselsättning kräver att vi jobbar mindre

Den digitala robotiseringen gör full sysselsättning med dagens politik till en illusion, skriver Birger Schlaug.

Eriksson 2200. Sony 400. Hade det varit för några decennier sedan hade man kunnat tro att det handlade om aktiekurser. Nu handlar det om förra veckans varsel. Första steget på uppsägningar. Till det kommer tusentalet konsulter som tycks göra saker som är onödiga att göra eller som digital teknik kan göra bättre.

Och var så säkra: det kommer fler uppsägningar. Den stora tekniksvabben som tidigare drog fram på industrigolvet har nu siktet inställt på den mer välbeställda medelklassen på kontoren. Det är en del av utvecklingen. Som bara den som är totalt tondöv inte lyckas upptäcka.

Politiker i allmänhet tycks vara tondöva. Och de som hör vågar inte tala om sakfrågan. Bättre att tala med floskler som vapen: ”Vi ska ha lägsta arbetslösheten i EU” (regeringen) eller ”Över fem miljoner människor ska ha ett arbete år 2020” (Alliansen).

Regeringens mål – lägst arbetslöshet inom EU – kommer bara att kunna uppfyllas om arbetslösheten i länder som Tyskland och Österrike ökar markant. Det är andras olycka som kan rädda Stefan Löfven från att stå avklädd inpå bara flosklerna inför nästa val.

Alliansens mål innebär att arbetslösheten faktiskt kommer att öka – deras mål innebär nämligen bara att 350 000 nya jobb skall ”skapas” till 2020 medan forskning tyder på att det dubbla antalet kommer att försvinna som effekt av den digitala robotiseringen.

I Sverige är det främst Stiftelsen för strategisk forskning som studerat hur den nya vågen av digital teknik kommer att svepa fram. Slutsatsen är att det inom 20 år kan försvinna 2,5 miljoner av de jobb som människor idag har. I Sverige. Fram till 2020 försvinner dubbelt så många som de som Alliansen lovat ”skapa”.

Detta ser således ut att bli följden av den digitala robotiseringen, som för övrigt också kommer att nå vård- och omsorgssektorerna. Till det skall läggas effekterna av den form av globalisering där bolag erbjuds möjlighet att allt mer cyniskt gå på tillväxtjakt var helst de vill. Ingenting, mer än tom retorik, säger att detta skulle kunna leda till mer arbete än mindre i Sverige.

Den tredje aspekten är ett eventuellt frihandelsavtal mellan EU och USA. Retoriken gör gällande att ett sådant kan skapa mer arbetstillfällen. Trots att själva essensen i dagens frihandel är att stordrift och ny teknik skall öka produktiviteten – det vill säga minska mängden arbete per tillverkad enhet eller tjänst.

Den som inte är tondöv – eller uppfylld av en falsk nationell självbild som går ut på att Sverige är så mycket bättre på forskning, duglighet och kompetens än länder som Indien och Kina – inser att vi behöver omvärdera mycket av det vi vant oss vid.

Vi kommer aldrig att komma i närheten av ”full sysselsättning” om vi inte såväl delar på framtida lönearbeten som sänker kostnaden per arbetstimme. Det förstnämnda innebär sänkt normalarbetstid, det sistnämnda innebär att skatter och avgifter på arbete måste ersättas med andra skatter.

I Roland Paulsens nya bok Vi bara lyder finns ett stycke som manar till eftertanke: ”Den ekonomiska politiken har reducerats till en enda fråga: hur ser vi till att fler människor får arbete i en värld där arbetet varje dag blir mer och mer överflödigt?”

Hur kan det komma sig att politiker iklädda olika färger har så svårt att förstå att historien visat att produktiviteten har fördubblats sedan 1976? Det vill säga: en person producerar idag lika mycket som två gjorde då. Vi skulle få lika mycket gjort som 1976 om vi istället för 40 timmar jobbade 20, konstaterar Paulsen lakoniskt.

Till det kommer nu den digitala robotiseringens andra våg.

Nog borde det finnas etablerade partier som vågar att öppet och offensivt ta på sig rollen som omskapare av den politik som gått i stå, den politik som alltfler inser är och förblir ohållbar.

Varför inte låta varslen i Eriksson och Sony vara utgångspunkt för en sådan omskapelse. Något parti som vågar?

ANNONS
ANNONS

© 2022 Fria.Nu