”Vargjakten är en skamfläck för Sverige” | Fria.Nu

Debatt


Elin Pöllänen mfl
Fria Tidningen

”Vargjakten är en skamfläck för Sverige”

I vargpolitiken finns det inget parti som höjer rösten för att skapa debatt och bilda opinion. Vissa partier verkar snarare ha glömt bort sina löften om att stoppa licensjakten, skriver dagens debattörer.

Arter utrotas i en takt aldrig förr skådad och människan är främsta orsaken. Miljömål formuleras i vetskapen om behovet av ett paradigmskifte, där en människocentrerad verklighet byts ut mot ett jordklot med ekologiska system där även vi ingår. Men samma vecka som Världsnaturfonden jublar över att tigerpopulationen i Indien har ökat med nästan 60 procent tvingas de rapportera hur Sverige, trots massiv kritik från bland annat EU, tillåter jakt på en redan sårbar vargstam. Mellan de lovande raderna om Sveriges miljöarbete står en annan sanning skriven i blodrött: det glesbefolkade välfärdslandet Sverige bryter lagar för den kulturellt rotade viljan att härska över skogen.

I sitt art- och habitatdirektiv uppmanar Europeiska unionen till en samexistens mellan rovdjur och det mänskliga samhället. Rovdjuren ska ges ett strikt skydd och EU menar att deras status kan höjas genom ett utökat skydd och en allmänkunskap om deras viktiga roll i ekosystemet. I ett av flertalet kritiska uttalanden från 2011 kritiserar Europeiska kommissionen Sverige för vargjakten och anser att åtgärder som kan påverka vargen ”måste förberedas noggrant innan de genomförs för att förhindra att vargbeståndet påverkas negativt”. Men Sverige reagerar fortfarande med jakt som enda lösning och jakten utförs trots att den juridiska prövningen är långt ifrån klar.

Kammarrättens dom från 2013 hade slutsatsen att beslutet om jakt på 16 vargar var felaktigt, bland annat på grund av osäkerheten över jaktens ändamålsenlighet. Att reglerna nu förändrats så att viltvårdsdelegationernas beslut inte kan överklagas som myndighetsbeslut förändrar inte att 2013 års jakt var olaglig. Det förändrar inte heller att Sverige återigen agerar i opposition till vetenskapliga råd, till EU, och till sin egen demokratiska princip som rättsstat då beslut fattas som aldrig kan prövas i domstol.

Det uttryckta syftet med den aktuella licensjakten på varg är att minska koncentrationen av varg där den är som störst. Jakt ses som medlet till att uppnå en hållbar balans mellan landsbygdsnäringens intressen och bevarandet av biologisk mångfald.

Men när miljöorganisationer såsom Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden och Rovdjursföreningen anser att den hårt inavlade vargstammen behöver växa till sig, samtidigt som skjutna vargar i obduktion fastslås som friska, blir jakten allvarligt felaktig. Jakten i dag påminner om dess historiska rötter i planen att utrota ett rovdjur där vargen ansågs tävla med människans överhöghet och rätt till viltkött. Jaktbestämmelser hade därför väldigt lite med naturens dyrbarhet eller vargens existensrätt att göra.

Sverige går inte bara emot EU:s art- och habitatdirektiv utan även emot sina egna miljökvalitetsmål, där det tydligt står att ”arter ska kunna fortleva i långsiktigt livskraftiga bestånd med tillräcklig genetisk variation. Människor ska ha tillgång till en god natur- och kulturmiljö med rik biologisk mångfald, som grund för hälsa, livskvalitet och välfärd”.

Sveriges första miljöminister från Miljöpartiet har nu en utmaning i att försöka förklara varför omsorgen om utrotningshotade djur i Sverige inte är en miljöfråga som hanteras av miljödepartementet, utan istället en näringslivsfråga som hanteras av näringsdepartementet tillsammans med frågor som industristöd och motorvägsbyggen. Vad är det egentligen för samhälle vi skapar när makthavare tycker mer synd om människor som känner sig begränsade när de inte får gå ut och släcka liv, än medkänsla för den jagade, den nästintill utrotade?

I vargpolitiken finns det inget parti som höjer rösten för att skapa debatt och bilda opinion. Vissa partier verkar snarare ha glömt bort sina löften om att stoppa licensjakten. Den biologiska mångfalden och EU:s miljölagstiftning dribblas bort med juridiska finter som bara syftar till att vargar ska skjutas, utan att domstolar ska kunna, eller hinna pröva detta. Vi vill se att den svenska riksdagen tar sitt uppdrag på allvar och ser till att Sverige får en rovdjurslag som är värd namnet och som uppfyller EU:s minimikrav. En riksdag som verkar för en lagstiftning som ska bidra till ett samhälle som försvårar för tjuvjakt och jakt där preventiva åtgärder kunde ha verkat istället. Ett Sverige med en värdegrund som ser en skadeskjuten, blödande varg i väntan på en långsam och plågsam död som ett tragiskt öde som måste förhindras.

Det verkar inte finnas några partipolitiska mekanismer som verkar för att stoppa den felaktiga behandlingen av varg, där dödande blir regel och inte undantag. Där vapnet åker fram snarare än bättre stängsel och preventiva åtgärder. Där samexistens utgår ifrån perspektivet att en individ har mer egenvärde än en annan, och därmed rätten att utrota. Sverige behöver en politik som inkluderar djurens perspektiv. Partier har tydligt visat att de ställer sig bakom det förhållningssätt till natur och individer som innebär exkluderande och intolerans gentemot andra varelser.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2017 Fria.Nu