Det nya uppdraget ser han som roligt och ansvarsfullt. Arbetet med att stärka festivalen som den ledande nordiska filmfestivalen fortsätter under parollen: Vi tar världens bästa film till Norden och tar Nordens bästa film till världen.

Årets temaland är Japan och ambitionen är att presentera ett brett och varierat panorama över den japanska filmkonsten. Japan är ett land där det görs mycket film, och det finns lite olika tendenser i vad som utmärker den samtida japanska filmkonsten, menar Jonas Holmberg.

– Dels finns det en rörelse som gör lugna, poetiska filmer, som ofta utspelas på landsbygden. Sen finns det även en nästan motsatt rörelse, som gör filmer med högt tempo, ofta våldsamma, färgsprakande, vilka fångar det moderna Japan. Det är väl de två tydligaste riktningarna just nu.

En av de japanska regissörer som kommer till festivalen är Naomi Kawase, kritikerhyllad och prisbeströdd både som dokumentär- och fiktionsfilmare. Förutom att hennes nya film Still the water kommer att visas är Kawase även juryordförande för The Ingmar Bergman International Debut Award.

– Naomi Kawases filmer är alltid poetiska, vackra och djupt mänskliga och vi är väldigt glada för att hon kommer till Göteborg. Hennes nya film är ett vackert och rörande drama om natur, ungdom och död, och en av årets absolut bästa filmer, säger Jonas Holmberg.

Festivalen kommer även visa nya filmer av kultregissören Takashi Miike och ett annat utropstecken är den färgsprakande gangstermusikalen Tokyo Tribe av Sion Sono.

En sak som särskiljer Japan från andra filmländer är att animationen har en så stark position. En av de mest framstående animationsstudiorna är Ghibli, som producerat 18 filmer, där de mest kända är Min granne Totoro och Spirited Away.

– Nu ska Ghibli läggas ner och filmfestivalen passar på att visa en av deras sista filmer, Sagan om prinsessan Kaguya. Vi kommer även att visa en dokumentär om Ghibli som visar hur de två grundarna, Hayao Miyazaki och Isao Takahata, arbetade med sina sista filmer.

Japan är ett filmland som har varit väldigt mansdominerat. Jens Holmberg berättar att en av farhågorna inför festivalen var att det skulle bli svårt att hitta kvinnliga regissörer till programmet.

– Vi såg det som ett problem och var oroliga över detta, men i år har det faktiskt kommit väldigt många starka filmer av kvinnliga regissörer. I programmet märks bland andra The light shines only there av Mipo O, vilken var Japans Oscarsbidrag och det nya stjärnskottet Kiki Sugino kommer till Göteborg och presenterar två filmer. Så vi är positivt överraskade över att det har varit möjligt att hitta så starka filmer av kvinnliga regissörer.

Festivalen arbetar också aktivt med att förbättra jämställdhet generellt, säger Jonas Holmberg. Och siffrorna blir bättre för varje år.

– Vi är stolta över de siffror vi har och de sticker ut både i ett svenskt och ett internationellt perspektiv. Vi har nått 50/50 i tre av fyra tävlingar och 40 procent kvinnor i den fjärde tävlingen.

En av de svenska premiärerna som det snackas om inför festivalen är Trevligt folk, regisserad av Karin af Klintberg. Men det finns fler intressanta svenska premiärer.

– Vi har två svenska filmer i vår huvudtävling, dels världspremiär av Min lilla syster av Sanna Lenken och även Ronnie Sandahls film Svenskjävel. Båda dessa filmer är fina exempel på den svenska samtida filmkonsten. Vi har utöver dessa även Måns Månssons film Stranded in Canton, som utspelas i Kina. Den är väldigt intressant, säger Holmberg.

De senaste festivalerna har biljettpriserna ökat, vilket väckt en del kritik. Exempelvis kostade en biljett 70 kronor för fem år sedan, och förra året kostade de 90 kronor. Jonas Holmberg försvarar höjningarna och ser dem som nödvändiga för att kunna producera en festival med hög kvalitet.

– Ambitionen är att ha så låga priser som möjligt, och fortfarande ligger vi under de vanliga biopriserna.

De populära dagspassen togs bort förra året. Kommer de tillbaka?

– Vi kommer ha en form av dagspass. De kommer även att garantera platser, tidigare var det så att man i mån av plats kunde se filmer med dagspasset.

Jonas Holmberg har redan sett många av filmerna i programmet. Under festivalen uppskattar han att tiden endast räcker till för att se en eller två filmer. Ett personligt tips från Holmberg går till de riktiga cineasterna, om man har tålamod att sitta igenom den bli man rikligt belönad, lovar han.

– From what is before av Lav Diaz är en film för de hårdaste cineasterna. Det är en nästan sex timmar lång, svartvit berättelse om en liten by i Filippinerna som påverkas av stora politiska skeenden. Den är något alldeles extra och filmen gjorde ett otroligt starkt intryck på mig.