Tack Stefan. Tack för att du i din regeringsförklaring har lyft den viktiga frågan om tillgänglighet för alla. Tack för att du och din regering höjer ambitionsnivån och planerar att göra Barnkonventionen till svensk lag. Tack för att jämlikhet och rättvisa var ledord i din regeringsförklaring. Nu är det dags att gå från ord till handling.

För oss föräldrar med barn som har en funktionsnedsättning som gör att de inte har samma förutsättningar och verktyg för kommunikation som majoritetsbefolkningen väcker regeringsförklaringen stora förhoppningar. Alla barn har rätt till ett språk och rätt till att ha en god kommunikation med sina föräldrar. Samtidigt ser vi hur föräldrar till döva barn, hörselskadade barn och barn med språkstörning genom ett stelbent system och hårda regler hindras från att ha rätten till god kommunikation. Det gäller att vara om sig och kring sig, att orka och våga bråka för att det ska hända något. Det upplever vi föräldrar som har barn med särskilda behov hela tiden.

Därför hoppas vi att den nya regeringen ska ge familjer i behov av teckenspråk bättre förutsättningar att ha en god vardagskommunikation genom att öka möjligheterna och resurserna för TUFF (teckenspråksutbildning för föräldrar). Ersättningen för att läsa TUFF i dag är bara kaffepengar och timmarna vi får för att lära oss teckenspråket räcker inte för att kunna ha en normal kommunikation med våra barn när de är i skolåldern.

Utredning efter utredning pekar på att antalet utbildningstimmar i teckenspråk för föräldrar inte räcker för att man på ett ”funktionellt sätt kan använda teckenspråk i kontakt med sina barn och därmed främja barnets utveckling” (TUFF-förordningen SFS 1997:1158). Under åtta år har det gjorts sex utredningar som påvisar problemen, men ingen lägger fram ett förslag som hjälper oss föräldrar; utökat antal timmar, en utbildning inte bara under förskoletiden utan tills barnen/ungdomarna går ut gymnasiet och en ersättning motsvarande tillfällig föräldrapenning.

Tack också för att du vill att våra barn ska ha en bra och likvärdig skola. Det är, som du vet, inte fallet i dag. Många av våra barn går i Specialpedagogiska myndighetens skolor där sju av tio elever går ut med ofullständiga betyg. Vi föräldrar gör det inte heller lättare för våra barn, då vi inte alltid räcker till som hjälp och stöd i skolarbetet eftersom vi inte kan språket fullt ut. För var ska barnen få hjälp om inte hemma?

Som förälder handlar det också om så mycket mer än att vara ett stöd för barnen i skolarbetet. I vår uppfostrande roll vill vi förmedla normer och värderingar och diskutera såväl frågor om samhället som om det personliga och privata med våra barn. När våra barn inte förstår oss, eller inte kan förmedla sina tankar och känslor till oss tröttnar de snart. För oss är det smärtsamt att inte kunna föra en dialog med våra egna barn om viktiga och svåra ämnen som hör livet till. Frågan grundar sig i Barnkonventionen som nu ska bli lag. Framför allt i § 3 Barnets bästa i främsta rummet.

Vi föräldrar gör allt för våra barn, men ibland måste samhället hjälpa till. Vi hoppas på din och regeringens hjälp nu, Stefan.