Debatten om djurs rättigheter är i dag centrerad kring djurskydd: hur vi kan sträva efter att behandla djuret bättre innan vi tar ifrån det dennes liv. I flera partiers partiprogram, och på vissa kläd- och heminredningssidor finns en kategori tillägnad ”djurrätt”, för att senare i den endast prata om djurskydd. Det råder total begreppsförvirring. Så länge vi pratar om djurskydd, och låter djurskydd maskeras som frågor för djurs rättigheter – när det egentligen bara handlar om att döva våra samveten ytterligare – så osynliggör vi den egentliga frågan: om djur är förnimmande varelser, med förmågan att känna smärta, samt ha önskemål om fortsatt existens, vad ger oss rätten att systematiskt kränka dessa behov och önskemål?

Att inte orsaka någon onödigt lidande kan vara den mest grundläggande moraliska princip vi lever efter. Om ni någonsin sett hur djur utnyttjas och slaktas för mat, kläder eller medicinska och kosmetiska djurtester, så vet ni att djuren utsätts för en obeskrivlig mängd lidande. Varför vågar vi inte ifrågasätta denna uppenbara grymhet? Är det inte de som utnyttjar, som bör ifrågasättas, och stå till svars för sina handlingar, till skillnad från i dag, där det är veganerna som konstant förlöjligas och ifrågasätts, för att de tar på allvar, den mest fundamentala moraliska princip vi alla är överens om.

Att som icke-vegan efterfråga ömsesidig respekt från en vegan för sitt ”val” att äta kött eller dricka komjölk, är lika absurt som att en barnmisshandlare efterfrågar ömsesidig respekt från de som ”väljer” att inte misshandla barn. Det är lika lite ett val att inte att slå ett barn, som att ta djurs rättigheter på allvar; det är ej ett val, utan ett moraliskt ansvar.

Antingen står vi för devisen att vi inte vill orsaka onödigt lidande, och blir veganer, eller så slutar vi prata om djurrätt och djurskydd över huvud taget, eftersom de då blivit urvattnade och värdelösa begrepp som endast syftar till att döva våra samveten, och osynliggöra den egentliga frågan.