Att byta parlamentariker räcker inte | Fria.Nu
Birger Schlaug

Inledare


EU-valet

  • Skicka en tant till Bryssel – eller reformera EU i grunden?
Fria Tidningen

Att byta parlamentariker räcker inte

EU:s grundkoncept måste förhandlas om, skriver Birger Schlaug.

Front National – det högerextrema partiet som leds av Marine Le Pen – ser ut att få lika många mandat i EU-parlamentet som Sverige har. Marine Le Pen får därmed lika stort inflytande som alla svenska väljare får. Sådan är situationen när vår lilla avkrok i norr ska rösta för att ”påverka Europa”, som det så vackert heter.

Många av de politiker som kommer att väljas in i parlamentet försvinner ut i anonymitetens skuggland, för att om möjligt dyka upp i en ny valrörelse om fem år. En del skickar pressmeddelande hem om sin egen förträfflighet för att dölja sin obetydlighet. Någon ägnar sig åt att lansera sig som den hårt arbetande ”tanten” som tagit kamp för att grisar ska slippa bli av med sina svansar – väl hemma avslöjas att hon inte gjort ett dyft för den saken under fem år. Mer än skapat myten om sin förträfflighet och dra sitt strå till stacken för fortsatt kemikaliejordbruk på vägen mot Europas Förenta Stater.

Sanningen är den att få av de invalda kommer att sätta ett personligt avtryck. Få kommer ens att sätta sitt partis avtryck. Svenska partier är nämligen är udda inslag i de partigrupper man valt att tillhöra. Det är därför svenska partier är lagom förtjusta i att garnera sin valrörese genom att ta hit gruppledare eller gruppkollegor från parlamentet. Risken att de skulle skrämma bort väljare är uppenbar.

Moderaternas partigrupp i EU gillar Tobinskatt. Sossarnas partigrupp gillar federalism. Mången centerpartist skulle svettas ymnigt om de visste vad deras liberala grupp tycker och tänker. I vänsterns partigrupp hittas gamla kommunister. I Miljöpartiets finns åtskilliga förespråkare för såväl prostitution som bildandet av Europas Förenta Stater – förmodligen har man som vanligt haft fullt sjå med att hålla gruppledaren Daniel Cohn-Bendit på behörigt avstånd från både den svenska gränsen och från svenska journalister.

Men, det ska sägas, en del av de svenska parlamentarikerna gör verkligen ett gott demokratiskt hantverk i parlamentet – kanske är just ordet demokratiskt något förfelat i sammanhanget, men ordet hantverk är i alla fall relevant. Isabella Lövin är definitivt en sådan. Hennes strid för en rimlig fiskepolitik, som de facto är en EU-fråga, är imponerande. Striden bygger mer på faktakunskap och engagemang – toppat med några doser social kompetens – än på partipolitisk tillhörighet. Att bygga majoriteter kräver att man talar med alla, även sina ideologiska motståndare. Utan stöttning från delar av den partigrupp där moderaterna ingår hade den mer hänsynstagande fiskepolitiken inte fått majoritet.

Just detta – att bygga majoriteter även med sådana man av både hjärna och hjärta ogillar – kan visa sig vara nödvändigt, inte minst för Vänsterpartiets Malin Björk när hon ska agera mot att bolag ska kunna stämma länder som genom demokratiskt fattade beslut – för att exempelvis skydda folkhälsa och miljö – inskränker bolagets tänkta vinster. Eller på finspråk: stoppa Investor-State Dispute Settlements (ISDS) som planeras att vara en del av det handels- och investeringsavtal (TTIP) vars innehåll nu – i mer eller mindre slutna rum – framförhandlas mellan EU och USA.

Just denna fråga blir en av nästa mandatperiods stora frågor vid sidan av klimatfrågan. Det är bara V och MP som markerar i sina valmanifest. Frågan är om dessa, när det börjar brinna i knutarna, är villiga att fälla ett avtal även om de i så fall skulle hamna på samma sida som Marine Le Pen… Är man villig att stå på samma sida som fan själv om det i just det aktuella vägvalet faktiskt gynnar demokratin?

I övrigt kan noteras att det i FI:s valmanifest skrivs klartext: ”Vi behöver ställa om och ifrågasätta idén om ständig tillväxt och ökad konsumtion.” 

Kanske är det i den meningen som hela klimatfrågan har sin lösning. Liksom frågan om TTIP. Problemet är att den meningen bryter mot hela EU:s grundkoncept. Det är detta som borde förhandlas om. Sen kan vi gå vidare.

ANNONS
ANNONS

© 2022 Fria.Nu