Helvetesdöden i skogen | Fria.Nu
Emma Missne, inledarskribent.

Inledare


Inledare: Älgjakt

Fria Tidningen

Helvetesdöden i skogen

Enligt Jägareförbundets egen statistik skadeskjuts 14 procent av älgarna, alltså 14 000 individer, och försvinner så att eftersök anordnas skriver Emma Missne.

Det är älgjaktstider. Den tid på året har kommit då vi ska akta oss i skogarna, ha färgglada kläder och helst konstant vissla, om vi nu ska vara där alls. För skogarna ägs av män (93 procent av jägarkåren) med gevär. Det är den tid på året då alla vilda djur är måltavlor, är mat, är trafikhinder. Tiden då många tänker att viltkött är bra kött. Men det finns inget bra kött. Det finns inte något schysst djurutnyttjande.

Över en miljon djur skjuts till döds årligen i Sverige. Det vilar ett romantiskt skimmer över jakten, det är tradition och det hör till. Jägarna kommer att passera över gården där jag bor, stolt bärande på sina gevär. För vi har lärt oss att det är okej. Vi har lärt oss att det är så besvärligt med vilda djur. Vi har lärt oss att människor äger djuren. Om hösten är skogen de grönklädda männens. Det är inte mycket mer med det.

På svenska Jägareförbundets hemsida kan vi läsa att ”Under den längsta delen av den tid vi människor funnits på jorden har vi varit jägare. Att jaga är ett naturligt sätt att leva”. Vi kan bara glömma argumentet att företeelser som pågått länge därmed är bra och riktiga. Det finns inget sådant samband. Det är bara så svårt att få syn på det oacceptabla när det är normaliserat.

Ungefär 100 000 älgar kommer att dödas under årets älgjakt. Till det kommer ett antal jakthundar och faktiskt jägare (86 dödsskjutningar under åren 1970 till 2000). Enligt Jägareförbundets egen statistik skadeskjuts 14 procent av älgarna, alltså 14 000 individer, och försvinner så att eftersök anordnas. En tredjedel av dessa hittas aldrig. De går omkring i skogen med sönderskjutna kroppsdelar och går en helvetesdöd till mötes.

Bukskott är en vanligt förekommande typ av skadeskjutning. En älg som skadeskjuts i buken försöker komma till vatten, den kan hittas död i en sjö efter något dygn. Vanligt är också att käken och/eller tungan blir bortskjuten vid skadeskjutningen. Då dör älgen av törst eller svälter ihjäl. Andra exempel på skador är avskjutna ben. Många kalvar går en långsam död till mötes då deras mödrar skjuts ihjäl.

Svenska jägareförbundet beskriver på sin hemsida jakten som ”ett sätt att skörda naturens överskott”. Men djur är inte grönsaker. Djur känner och tänker och lider och andas och gläds och sörjer. Djur har rätt att finnas till för sin egen skull. Alldeles oavsett om djuren är människor eller av andra arter.

Bor du inte i stan så förväntas du acceptera jakten och tycka att den är självklar. Jaktmotstånd är förbehållet storstadsbor. Detta är inte sant. Bara för att människor bor på landet betyder det inte att vi legitimerar patriarkala djurförtryckande sedvänjor.

En aspekt av jakten som inte heller ska glömmas bort är kopplingen till den internationella krigsindustrin. Till exempel tillverkar Malmöföretaget Aimpoint rödpunktssikten som används i krig i hela världen, det är standardsiktet för den amerikanska armén, samt av jägare i svenska skogar. Det är inte mysigt med jakt, dödande har ingenting med naturvård att göra, att skjuta ihjäl andra är ett ohållbart sätt att skapa spänning i tillvaron.

Annons

© 2019 Fria.Nu