Nyligen röstade Göteborgs kommunfullmäktige igenom en folkomröstning om trängselskatten och om två veckor tar Botkyrka kommun ställning till om en omröstning ska hållas. Men oftast blir det nej i svenska folkomröstningar.

Alby i demokratins vågskål

Publicerad:   •  Uppdaterad:

I dag, onsdag, hålls en stor demonstration i Alby mot Botkyrka kommuns beslut att sälja ett större fastighetsbestånd till vad kommunborna menar är en riskkapitalist. De hoppas nu få stöd från kommunfullmäktige den 26 juni så att medborgarna får ta ställning till beslutet. Men svenska folkomröstningar får sällan gehör.

Inrikes

– Folkinitiativet är ett problematiskt instrument i ett system baserat på valdemokrati. Två olika uppfattningar om demokrati står mot varandra i folkomröstningar. Vinner minoriteten så är det ändå inget som säger att resultatet följs av den representativa majoriteten, säger kommunforskaren David Karlsson, docent vid Göteborgs universitet.

Sedan januari 2011 är det lättare för medborgare att få till en folkomröstning. Numera krävs det att minst tio procent av en kommuns invånare vill driva en fråga samt att en tredjedel av ledamöterna i kommunfullmäktige sedan röstar ja för att en folkomröstning ska genomföras. Men resultatet av en folkomröstning är inte tvingande utan endast rådgivande vilket betyder att utfallet av en folkomröstning inte behöver följas. Samhällsvetaren Ann-Cathrine Junger, docent och högskolelektor vid Södertörns högskola, menar att den nya lagstiftningen är direkt ogenomtänkt och behöver regleras på kommunal nivå.

– Som det är nu skapar den ojämlikhet, två legitima folkviljor, oöverblickbarhet och konflikter. Det är ett starkt instrument för det civila samhället och den politiska oppositionen, säger hon.

Fria pratar även med statsvetaren Mikael Gilljam, professor vid Göteborgs universitet. Han är rörande enig med de andra två om att vi bara har sett början av en trend mot allt fler krav på folkomröstningar. Även Mikael Gilljam ser problemen och farorna.

– När ideologin slås ut går egenintressen in. Det blir ett allas krig mot alla. Vi kan inte ha något lill-Schweiz här. Folkomröstningar och representativ demokrati passar inte ihop. Det ena systemet innebär att vi litar på våra förtroendevalda politiker medan det andra systemet betyder att ingen litar på någon.

Mikael Gilljam menar att vi istället borde gå över till att enbart ha avlönade proffspolitiker som har tid att göra sitt jobb på allvar och som inte tvingas ”läsa alla handlingar gratis”. Dessa folkvalda politiker menar han på allvar ska föra en levande medborgardialog medan medborgarna gör sig hörda i en representativ medborgarpanel bestående av cirka 500 personer.

– För att få en rättvisande bild av hur det ser ut måste våra politiker ut i samhället. Som det är nu matas de med särintressen och det är minoriteter som gör sig hörda. Folkomröstningen kan bli det sista halmstrået om man är förlorare. Men min lösning är inte billig, säger Mikael Gilljam.

Det är å andra sidan inte folkomröstningar heller. Ann-Cathrine Jungar har även kartlagt kostnader för de sju första folkomröstningarna vi har haft sedan 2011. Snittkostnaden landar på en miljon kronor i personal- och administrativa kostnader men snittet kan på sikt komma att ändra sig.

– När det gäller vårdfrågan i Västerbotten så har landstinget budgeterat med nio miljoner. Folkomröstningen visar, menar jag, på en dålig dialog och är ett uttryck för medborgarnas missnöje. Man slår på väldigt stora trummor för att nå ut medan jag tänker att frågan kunnat lösas på ett annat sätt. Det tar emot att säga att demokratin inte får kosta men resurserna hade kunde användas på ett annat sätt, säger Ann-Cathrine Jungar.

Den 26:e juni får Albyborna klart besked om hur tungt deras fråga väger i kommunfullmäktige när de ska besluta om en folkomröstning ska genomföras. Vad beslutet där betyder i förlängningen får framtiden utvisa. Av de åtta folkomröstningar Fria har tittat på, är det bara i tre fall som politikerna sedan valt att följa resultatet.

– Det finns frågor som lämpar sig för folkomröstningar medan andra inte gör det. Kommundelningar fungerar exempelvis bra. I många skolfrågor är besluten redan tagna och man vill bryta ut en del av helheten utan att ta hänsyn till helheten och finansieringen. Det gäller ju även exempelvis Göteborg och trängselskatter, säger David Karlsson.

Fakta: 

Bakgrund och siffror:

Kommunallagen styr folkomröstningar. Sedan första januari 2011 krävs det att tio procent av en kommuns invånare vill folkomrösta i en fråga för att den ska tas upp i kommunfullmäktige, där den vinner gehör om en tredjedel av ledamöterna ställer sig bakom den. Tidigare krävdes endast fem procent av medborgarunderskrifter och enkel majoritet i fullmäktige.

Snittvaldeltagande sedan 2011 ligger på 41,9 procent för folkomröstningar, spannet löper från 28 till 63 procent i de åtta fall tidningen tittat på. (Siffran framtagen av Fria, exklusive Strängnäs.)

Ämnen för folkomröstningar i rangordning med vanligast överst:

1. skolfrågor

2. infrastrukturfrågor

3. allmännyttan

4. kommundelning

Folkomröstningar från 2011 och framåt:

26 folkomröstningsinitiativ har lyfts hittills, av dessa har:

• Åtta genomförts (exklusive Strängnäs).

• Nio avvisats.

• Fem beslutats om framtida folkomröstningar.

• Fyra inlämnats (saknar beslut).

• Tre inte avslutats (pågående insamlingar).

Källa: Det nya kommunala folkinitiativet av Ann-Cathrine Jungar

Fria Tidningen