Mörka diamanthårda poppärlor

Publicerad:   •  Uppdaterad:
Kultur
Konsert

Kritikerhyllade The xx är på en kort, exklusiv turné innan bandets nya album Coexist släpps om ett par veckor. Det är slutsålt på Berns, och inramningen passar bandets estetik. Deras imploderande mörka tongångar och den klaustrofobiska ljussättningen fungerar ovanligt väl. Något publikfrieri eller mellansnack behövs inte.

Ändå är det här inget lätt band att ta till sig. The xx har en långsam, minimalistisk stil och låtarna böljar fram genom konserten utan att man ser sömmen mellan dem.

Sångerskan och gitarristen Romy Madley Croft och barndomsvännen Olvier Sim, basist och medsångare, målar tillsammans ett dunkelt universum i texterna, medan Jamie Smith, som kom in i kompisgruppen vid elva års ålder, arbetar i bakgrunden med trummaskiner och datorer för att förstärka den dödsmässoliknande stämningen.

Det är en dov och skör konsert och publiken ser ut att vara en kreddig blandning av hipsters, reklamare och mediefolk. Jublet efter varje låt verkar mer kopplad till en passion för gruppen snarare än själva framförandet, som närmast kan beskrivas som lite stelt och blygt.

Låtar från nya skivan varvas med hittarna "Crystallised”, "Islands” och "VCR”. Den kontrastrika duetten i den sistnämnda låten är kvällens största ögonblick. När konserten börjar lida mot sitt slut och bandet ropas in på nytt är stämningsläget annorlunda. Det känns som om jag blivit överväldigad av ett möte med en främling.

Fria Tidningen