Säsongen för att plocka tång börjar nu. Blåstång är enklast att börja med. De yttersta skotten på blåstången är så här års ljusgröna av klorofyll och kan skördas med sax.

De har dille på tång

Publicerad:

Jonas Pettersson och Linnea Sjögren lämnade karriären Göteborg för ett strandnära liv bland tångruskorna i Grebbestad. Där driver de kurser och missionerar om tångens förträfflighet inom matlagningen. Något som har väckt stort intresse, inte minst bland Sveriges stjärnkockar.

– Vi är fattiga men lyckliga, säger Jonas om livet som tångskördare.

Det var 2010, och deras gemensamma intressen för havet, matlagning och kajakpaddling hade fört Linnéa och Jonas samman. Då hade Linnéa redan fått upp ögonen för tångens potential inom matlagning och nyfikenheten växte. Kanske fanns det en kurs de kunde gå? De konstaterade snabbt att det saknades utbud och gav sig ut för att lära sig mer om havets outforskade nyttigheter.

– När vi satt i kajaken och tittade ner såg vi att norin i sushirullen är exakt samma sak som purpurhinna som växer här, säger Jonas.

I dag håller de själva kurser, plockar, säljer och tillagar tång från Västkusten.

– Det är som världens största svampskog som ingen någonsin plockar. Du behöver inte ens ha våtdräkt eller dykarutrustning utan bara ett par stövlar för att ge dig ut, säger Jonas.

Men till skillnad från svampskogen finns det inga sorter som är giftiga. Tång är också gott och innehåller mycket nyttigt. Varje sort har sin smak, och många, som sockertången, är rika på umami, den femte grundsmaken. Vissa sorter är gräsiga och örtiga till smaken medan andra är mer fiskiga.

Kockar som Tommy Myllymäki står på leveranslistan och lyxrestauranger som Esperanto använder sig av tång som Linnéa och Jonas plockat.

Varför har det blivit så trendigt med tång?

– Dels är det trenden med asiatisk mat som pågått ett tag samtidigt som trenden att göra sitt eget och använda närproducerade råvaror är stor. När de två möts blir tång ganska naturligt. Varför importera tång och alger från andra sidan jorden när det finns här på västkusten, säger Jonas.

Till sin hjälp att skörda har de numera tångdykerskor. Ett yrke som är nytt i Sverige men som har traditioner i andra delar av världen.

– Vi har modellerat ett system som tidigare fanns bland kvinnorna här i stenbrytarsamhällena. De stickade tröjor som extrainkomst som inköpare kom och köpte upp. Vi har runt 20 tångdykerskor från Koster till Strömstad som plockar åt oss.

Benämningen tångdykerskor har de tagit som en hyllning till tångplockare i Japan och Korea, där det traditionellt är ett kvinnoyrke.

– De heter ama-divers i Japan och haenyeo i Korea. Det är ett hårt yrke där man fridyker ner till 20 meters djup och det har inte skett någon nyrekrytering sedan kriget så de flesta dykerskor har passerat 70 år men dyker fortfarande varje dag.

Säsongen för att plocka tång börjar nu. Det är bara att ge sig ut och plocka, men precis som med lingon och blåbär krävs det en viss förkunskap. Regel nummer ett, menar Jonas, är att inte plocka mer än du ska äta upp. Blåstång är enklast att börja med. De yttersta skotten på blåstången är så här års ljusgröna av klorofyll och kan skördas med sax. Skotten är knapriga och kan med fördel läggas i en sallad.

– Innan du beger dig ut ska du ta reda på vilken del av tången det är det du vill äta. Det är lite som skillnaden mellan att slita upp riset med rötterna eller att plocka lingonbären, säger Jonas.

Genom sitt företag Catxalot arrangerar Jonas och Linnéa sedan 2014 kurser om hur havets oupptäckta råvara skördas på ett hållbart sätt och kan användas i mat och hudvård. Några kurser riktar sig även till barn.

– Det är en hållbar föda. Vi tror att genom att se var maten kommer ifrån, var och hur den växer, blir vi bättre på att känna igen god mat och bättre på att uppskatta och skydda miljön där den växer.

Tungmetaller är en fråga som oroar många. Men Jonas menar att så länge tången plockas i rent och strömmande vatten finns det ingen anledning till oro.

– På Västkusten ligger tungmetalinehållet i tången långt under alla gränsvärden och tång innehåller mindre mängd tungmetaller än vad som finns i konventionellt odlat vete.

Varför importeras fortfarande tång och alger från andra sidan jorden?

– Det beror på okunskap, det faktum att man inte vet att samma saker växer här. Anledningen till att det är så billigt att ta det från Kina är att det finns en infrastruktur för odling av tång där, något som inte finns här.

Linnéa och Jonas vision är att starta ett kunskapscenter om tång och tångodling för att sprida och popularisera kunskapen.

– Drömmen är att det ska finnas småskaliga tångodlare runt kusten. Om musselodlare ska sadla om och odla tång krävs det kunskap hos odlarna, kunskap hos landstingen och myndigheterna som ska ge tillstånd till odling, kunskap hos kockar om hur råvaran ska behandlas och tillagas, och en spridning av forskningen på området. Där tänker vi att ett kunskapcenter behövs, säger Jonas.

Det senaste året arbetar Linnéa på heltid med Catxalot medan Jonas står för brödfödan med ett bibliotekariejobb i Tanumshede.

– Så fort man startar ett företag kommer väldigt mycket män i min ålder med goda råd om hur man ska tjäna pengar. Men det är inget som intresserar oss. Vi gjorde det här för att vi insåg att vi satt hela dagarna framför datorer och längtade efter havet. Vi hoppade av racet och flyttade hit. Men ett problem när man är så engagerad är att vi får många inbjudningar att ställa upp gratis. Det krockar med att få in pengar till hyran, så vi försöker att bli lite tuffare, säger Jonas och skrattar.

Landets Fria