I dag återförs en fjärdedel av allt slam från avloppsreningsverk till åkermark, men de långsiktiga följderna har diskuterats med tanke på tungmetaller och kemikalier.

Skit inte i avloppet

Publicerad:   •  Uppdaterad:

Varje dag spolar vi ut stora mängder näring i avloppet. Näring som skulle kunna vara en resurs blir istället ett problem.

Omställning

Vid sidan av lantbrukets natur- och mineralgödsel är avloppsvatten det största näringsflöde som samhället hanterar. Nästan en tredjedel av de totala utsläppen av fosfor till vatten kommer från just avloppsvatten och mer än en tredjedel av kväveutsläppen till havet. För livsmedelsproduktionen är fosfor och kväve viktiga näringsämnen, men i sjöar och hav orsakar näringen övergödning; ett förändrat växt- och djurliv, syrebrist och giftiga algblomningar.

Jennifer McConville forskar kring samhällets beslutsfattande i avloppsfrågor.

– Avloppsfrågan är lite osynlig eftersom vi bara spolar ut skiten. Vi måste nå ut om varför detta är viktigt, men även se till att mineralgödsel blir dyrare. Miljökostnaderna är inte inkluderade i priset på mineralgödsel och det gör att de ekonomiska motiven till nya avloppslösningar inte är så starka som vore önskvärt, säger hon.

Jennifer McConville menar också att olika myndigheters ansvar i avloppsfrågan behöver tydliggöras och att det kan behövas förändringar i lagstiftningen.

– Teknisk utveckling behövs också, men på den fronten går det snabbt.

För att minska övergödningen och hushålla med näringsämnen, har det funnits ett miljömål om att återföra fosfor från avlopp till jordbruksmark. Målet togs bort för något år sedan, men ett nytt mål som inbegriper kväve kan komma att införas. I dagsläget återförs en fjärdedel av allt slam från avloppsreningsverk till åkermark, men de långsiktiga följderna har diskuterats med tanke på tungmetaller och kemikalier.

– En föreskrift från början av 1990-talet reglerar slammets kvalitet med avseende på framför allt metaller, berättar Linda Gårdstam som arbetar som sektionschef vid Naturvårdsverket.

Myndigheten har tagit fram ett förslag till nya, strängare gränsvärden som enligt Linda Gårdstam skulle ge slammet en tillräcklig kvalitet. Hon påpekar också att det i dag finns en certifiering av slam som branschorganisationen Svenskt vatten har utvecklat, som heter Revaq.

– Reningsverk som arbetar enligt certifieringen gör ett fantastiskt arbete med att undanröja källor till förorening och få ett så rent slam som möjligt.

Vill man inte sprida avloppsslam, finns metoder för att rena fram fosforn ur slammet, men kväve och mullämnen går till spillo. Problemet kan undvikas med en annan typ av lösning, menar Håkan Jönsson, professor i kretsloppsteknik vid SLU.

– I dag blandar vi avloppsvatten från toaletter, bad, tvätt, gatubrunnar och industrier. Det vore bättre att sortera avloppsvattnet vid källan. Toalettvatten som hålls för sig är rent nog att läggas på åkermark. Då får vi dessutom med både fosfor, kväve, svavel, kalium och mullämnen.

Att ta vara på toalettvattnet vid källan är också effektivare än att låta det passera reningsverket och sedan ta vara på slammet. En stor del av kvävet går förlorat på vägen genom reningsverket.

Håkan Jönsson har drivit idén om källsorterande avlopp sedan 1990-talet.

– Då fick jag inget gehör, men nu finns ett försiktigt intresse inom avloppsbranschen. När toalettvatten hanteras för sig blir det ju enklare och billigare att rena återstående avloppsvatten.

LRF förespråkar en kretsloppsmodell för avloppshanteringen, både på landsbygden och i tätorter.

– Vi vill ha en nationell byggstandard som kräver att man förbereder för källsorterande system vid nybyggnation och renovering. Toalettavfall ska skiljas från annat avloppsvatten, så att näringen kan återföras till lantbruket, säger Sunita Hallgren som handlägger kretsloppsfrågor på LRF.

Hon påpekar att LRF är med i Revaq:s styrgrupp.

– Vi vill vara delaktiga i processen och påverka kriterierna. Att sprida certifierat slam är inte ett problem på kort sikt. På längre sikt vill vi se källsortering av avloppsvatten.

För att skilja ut toalettvattnet krävs skilda rörsystem. I Helsingborg finns källsorterande avlopp med i planerna för det nya bostadsområdet Oceanhamnen.

Många av världens städer växer snabbt och källsorterande avloppssystem i nya byggnader skulle göra stor nytta, men i Sverige utgör nya hus en liten andel av all bebyggelse.

– Vid stamrenoveringar kan man lägga till nya rör i fastigheter och när ledningar i marken renoveras kan man passa på att lägga till ledningar där, men det skulle ta ett sekel innan alla toaletter var anslutna till ett källsorterande avloppsnät, konstaterar Håkan Jönsson.

Linda Gårdstam, Naturvårdsverket, är tveksam till att införa toalettvattensortering.

– Det skulle kosta enorma summor att byta ut de kommunala rörsystemen i marken. Ska man ändra stora strukturer, så kan man lika gärna fundera över att införa avloppssystem som inte är vattenburna, menar hon.

– Toalettvatten ska hållas så koncentrerat som möjligt och inte transporteras långt, förklarar Håkan Jönsson, som tänker sig flera uppsamlingsplatser i en stad som Uppsala.

Med ett fullt utbyggt system menar Håkan Jönsson att toalettvatten skulle kunna ersätta knappt 25 procent av kvävet och 50 procent av fosforn i den mineralgödsel som det svenska lantbruket använder i dag.

Han har räknat ut att ett par hundra tusen människor – en stad i Uppsalas storlek – inte ger mer urin än gödseln på en riktigt stor nötkreatursgård.

– Räknar man inte bara urin, utan allt toalettvatten, är volymerna lagom att sprida på fyra stora gårdar nära staden.

Fakta: 

Näring och slam

Mycket av det fosfor som används i jordbruket kommer från ändliga tillgångar. Fosfor kan istället återvinnas med kemiska och tekniska metoder ur avloppsvatten, avloppsslam eller aska från slamförbränning.

Kväve är viktigt för allt jordbruk, men industriell framställning av kvävegödsel ur luftkväve är mycket energikrävande.

Totalt sett produceras det cirka 1 miljon ton slam om året vid svenska reningsverk, varav ungefär hälften vid Revaq-certifierade reningsverk.

I toalettavfallet finns mer än hälften av växtnäringen från livsmedelskedjan.

Källor: IVL Svenska Miljöinstitutet, SLU, Svenskt Vatten, LRF

Landets Fria