Istedgade på Vesterbro i Köpenhamn, dit många missbrukare söker sig i jakt på droger. Där ligger också ett av stadens kommunala drogintagningsrum.

Anna och Joakim överlevde gatulivet

Publicerad:

För ett år sedan träffade Skånes Fria Anna och Joakim [1] som levde på lånad tid som hemlösa missbrukare i Köpenhamn. Men en olycka som kunde kostat Anna livet räddade dem båda.

Inrikes

– Det blir inte bråk, alla har droger och ingen vill ha hit polisen som har span på stället hela tiden.

Orden är Joakims. För ett år sedan. Skånes Fria träffade det unga paret en vårdag utanför ett av Köpenhamns kommunala drogintagningsrum, där missbrukare lagligt kan inta droger under övervakning av sjuksköterskor. Det luktade urin från en öppen pissoar mitt på gården och runtomkring låg personer och halvslumrade. Joakim och Anna beskrev det som en frizon i en annars kaotisk vardag, fylld av våld och jakt på pengar. Båda ville sluta med drogerna och påbörja en metadonbehandling men Anna uppfyllde inte kraven på ett års dokumenterat opiatmissbruk. Och Joakim ville inte lämna flickvännen i sticket. Drömmen var ett familjehem där båda kunde ta metadon. Under tiden framhärdade de på gatan i Köpenhamn. De försökte självmedicinera och hålla sig till illegalt metadon, men någon gång per vecka blev det kokain och några öl slank också ner om dagen, förklarade Joakim.

– Vi försöker vara säkra och blandar aldrig med bensodiazepiner, sa han då.

Men missbruket blev värre och värre. Livet på gatan hårdare och hårdare. Den sista tiden tog de ingen metadon längre, utan bara kokain och heroin, säger Joakim när Skånes Fria får kontakt med honom igen. Sov gjorde de på härbärgen. Men tillslut var inte det heller så noga. Nattplats kunde bli centralen eller lite varstans. Hoppet stod till de två danska socialsekreterare som hjälper hemlösa svenskar i Köpenhamn. Vid två–tre tillfällen kördes de över till Kalmar för möten på beroendecentrum, säger Joakim. Och Anna kunde lämna urinprov varannan vecka för att dokumentera sitt heroinberoende. Samtidigt blev missbruket allt intensivare. Tills Anna en dag injicerade fel på drogintagningsrummet.

– Det blev akut syrebrist i armen. Muskler och så dog. Ambulanspersonalen sa att hade det tagit tio minuter innan de kom skulle hon ha dött. Det tog sju–åtta minuter, säger Joakim.

Efter att ha vårdats två veckor på sjukhus i Köpenhamn skickades hon till Sverige, där det väntade fler operationer. När hon skulle skrivas ut anordnade socialtjänsten plats i ett familjehem. För dem båda. Joakim tog emot beskedet i Köpenhamn. Att skicka tillbaka henne hade inte gått, tror han.

– Det hade gått rent åt helvete, då hade de fått två dödsfall därnere, då förstod de att det var rätt att ta hem henne till den här behandlingen.

Det var för fem månader sedan. Och sedan dess har det rullat på, säger Joakim. Nu har de en egen lägenhet i hemstaden Kalmar och går dagligen till beroendecentrum för att ta sitt metadon. För att sysselsätta sig arbetar de på Stadsmissionen, i lagret och i butiken.

– Det ser ljust ut. Jag skulle vilja bli truckförare och försöker få praktik, säger Joakim.

Är det något ni tycker borde ha fungerat annorlunda?

– Det här är sista behandlingen man ska ha. Man måste ha provat allt innan. Jag tycker inte det ska bli lättare, annars kan metadonet hamna på gatan och hos unga personer.

Varför valde ni Köpenhamn?

– Det är lättare att få tag på droger och man får mer hjälp med härbärge och mat. På fixerummen kunde man ta sina injektioner och de hade koll under tiden, det var många som räddades av det.

Fakta: 

Drogintagningsrummen kallas ibland för fixerum.
Joakim och Anna heter egentligen något annat.

Skånes Fria