Elisabet Apelmo, socialog och forskare vid genusvetenskapliga fakulteten i Lund.

”Satsning måste göras på damlag”

Publicerad:

Sexism och homofobi inom idrotten är inget nytt problem. Men för idrottande kvinnor med funktionsnedsättning är problemen vanligare då de ofta hänvisas till herrlag, menar sociologen och Lundaforskaren Elisabet Apelmo.

Inrikes
8 mars

I sin forskning har hon tittat närmare på kvinnors situation inom handikappidrotten.

– De tjejerna jag träffat älskade verkligen att idrotta och pratade om lusten och njutningen som det gav. Kontakten med handikappidrotten blev en befrielse då de flesta upplevt särbehandling och diskriminering under uppväxten, säger hon.

Men kvinnorna upplevde också problem. Sexism och homofobi var inte ovanliga inslag i träningen.

– Det har skrivits och forskats mycket om sexistisk jargong och homofobi inom idrotten. Det blir en extra utsatthet för tjejer inom handikappidrotten som ofta är hänvisade till herrlag där de är i minoritet.

Ofta förklaras underrepresentationen av kvinnor inom handikappidrotten med att funktionshindrade flickors mammor är överbeskyddande, och att majoriteten av de som har ryggmärgsskador är män. Många har ägnat sig åt fysisk aktivitet före skadan, och ser det som naturligt att fortsätta med idrott.

– Det är förklaringar som jag hört från både tränare och ledare inom rörelsen. Men när man räknar på antalet ryggmärgsskadade förklarar det inte snedfördelningen. Och att hävda att föräldrar är överbeskyddande mot flickor är snarare att skuldbelägga gruppen än en heltäckande förklaring, säger Elisabet Apelmo.

Hon är övertygad om att föreningarna istället måste satsa på att starta damlag och arbeta med attitydförändringar för att andelen kvinnor inom handikappidrotten ska öka.

– Det går inte att nöja sig med förklaringarna man använder, man måste se kritiskt på det inom rörelsen, säger Elisabet Apelmo.

Skånes Fria