Berättelsen om er kan börja med en scen från akutmottagningen på det största sjukhuset i Delhi, vid en kal vägg under flimrande lysrör. Där finns minnet kvar från en av er som dog förra sommaren av ett knivsår i magen. Läkaren visste inte om personen skulle läggas in på kvinnornas eller männens avdelning och personen lades därför emellan, utanför i entrén och glömdes bort. Historien är, som du sade Mangal, en illustrerande bild av er situation sextio år efter att ert land blev självständigt och alla medborgare skulle få lika rättigheter.