Recension


Uppsala Fria

Våra gener – Snällare än du tror

Hans Norebrink har recenserat Frans de Waals bok "Empatins tidsålder - Hur naturen lär oss skapa ett humanare samhälle". En bok som berör människans dubbelnatur, å ena sidan individualistisk och egoistiskt å andra sidan kollektivist och samarbetande. Hur vi formar vårt samhälle beror alltså delvis på vår natur. Vilken sida vi väljer att bejaka menar artikelförfattaren.

Produktive författaren Frans de Waal, holländsk-amerikansk (ut)forskare av apor och människor, har skrivit en av de allra bästa böckerna jag läst om den mänskliga naturen; ”Empatins tidsålder – Hur naturen lär oss skapa ett humanare samhälle”.

Boken är väldokumenterad och balanserad, övertygande och rörande. Min entusiasm kan dock i ärlighetens namn delvis bero på att han driver samma tes som etnologiprofessor Åke Daun och jag själv förde fram i vår bok ”Snällare än du tror – Människan social av naturen”.

Alltså att människan är en dubbelnatur; egoistisk och osjälvisk, konkurrerande och samarbetande, individualist och kollektivist. Med betoning i båda böckerna på den snällare sidan av vårt väsen, eftersom den dominerande missuppfattningen är att människan ”innerst inne är självisk”.

I själva verket är medkänslan med andra – empatin – lika grundläggande för människan som egenintresset. Och lika gammal – med genetiska rötter i våra sociala däggdjursfäder (och möjligen redan hos våra ursläktingar bland reptilerna).

Att se våra ”goda” sidor som en kulturfernissa ovanpå en gammal ”ond” biologisk människonatur, det är ett mossigt missförstånd – sedan länge bortsopat av ett flertal samverkande vetenskapliga discipliner. Det framgår klart i de Waals bok.

Å andra sidan har vi vår duktige svenske författare Lasse Berg, som fortsätter att driva tesen om människans ensidiga snällhet – lika fel det. Jag var på ett föredrag av honom nyligen, och han är en medryckande talare.

Men han har helt fastnat i en idylliskt skildrad jägar-samlartillvaro, som människans naturliga sätt att vara. Han är helt charmad av de nomadiska jägaresamlare han besökt i Kalahariöknen i södra Afrika och skrivit om i sina böcker.

Det är ju helt riktigt att människans långa tillvaro som jägare och samlare i småskaliga egalitära (jämlika) samhällen genetiskt och kulturellt format oss till förkämpar för rättvisa och jämlikhet. Ja, vi är subversiva revolutionärer som inte trivs med chefer som styr över oss. Det skriver Frans de Waal vars åsikter i detta helt överensstämmer med Lasse Bergs.

Men, och här noterar jag förnöjt att de Waal kommit till samma ståndpunkt som jag själv efter mina 15 år av självstudier av evolution och samhälle; Vid sidan av våra ”horisontella” jämlikhetssträvanden har vi människor kvar från våra djuriska anfäder även starka tendenser att bilda ”vertikala” sociala hierarkier – samhällspyramider. Typ klasser.

Vi är dubbelnaturer, har Janusansikten, även på detta område. Egalitär jämlikhet och elitär hierarki är båda resultatet av djupa mänskliga drivkrafter. De är nedärvda genetiska beteendetendenser – men flexibla och påverkbara sådana.

Trots sin objektiva skildring av människonaturen har de Waal i USA anklagats för kommunism. Detta sedan han påstått att kravet på rättvisa är grundläggande mänskligt. Men vad kan man förvänta sig i ett land där en stor del av befolkningen helt förnekar Darwin och evolutionsläran. Själv skulle jag snarare placera de Waal i det gamla socialliberala folkpartiet (om jag skulle tvingas sätta en politisk etikett på honom).

Han har också skrivit att socialismen misslyckades för att man hade en felaktig syn på den mänskliga naturen. Men än hårdare attackerar an nyliberalismens asocialitet. Att i samhällsbygget alltför mycket avlägsna sig från människans grundläggande ”instinkter” är inte att rekommendera, menar han.

Självklart fördömer han ”det naturalistiska misstaget” – alltså tanken att naturens ÄR ska styra kulturens BÖR (som när folk pratar om vad som är naturligt eller inte). Naturen ger oss fakta om oss människan som varelser, men det är våra egna värderingar som ska styra i politiken. Samtidigt vore det dumt att inte väga in det vi lärt oss om människonaturen när vi konstruerar våra samhällen.

Jag instämmer. Och som vänstermänniska drar jag den tunga slutsatsen att det inte är uppkomsten av privat äganderätt som skapat klassamhället. Vore den vänsteranalysen rätt vore klasser betydligt lättare att avskaffa.

Nej, klassuppdelningen av människor är resultatet av en medfödd beteendetendens med rötterna i de ”samhälleliga” hierarkier våra sociala däggdjursförfäder bildade. Å andra sidan är tendensen till jämlikhetskamp lika ärvd – från vår långa tillvaro som jägare och samlare.

Så man kanske kan säga att kapitalismen bottnar i djurhierarkiarvet (”aphögern”). Socialismen bottnar i jägarjämlikhet (”jägarvänstern”). Vi kan i vårt sätt att bygga samhället locka fram än den ena, än den andra beteendetendensen. Och en uppenbar lärdom av historien är att småskalighet är kopplat till jämlikhet, storskalighet till klassförtryck.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Nationen som brobyggare

Recension

Statsvetaren vid Göteborgs universitet, Andreas Johansson Heinö, sticker ut hakan rejält när han

Göteborgs Fria

© 2024 Fria.Nu