Fria Tidningen

Fukushima är långt ifrån över

Ett år efter katastrofen i Fukushima har barnen knölar i sköldkörtlarna och radioaktiva träd sågas ner runt förskolorna. Filmaren Maj Wechselmann delar med sig av sina upplevelser från inspelningen av senaste filmen Den mänskliga faktorn.

Fukushima prefektur med sina 1,98 miljoner människor befinner sig ett år efter kärnkraftsolyckan i en katastrofal situation. Enligt den lokala tidningen Fukushima Minpo har mer än 30 procent av de barn utanför kärnkraftverkets evakueringszon som har testats knölar i sköldkörtlarna. 1143 av 3765 barn.

”Knölarna är godartade”, säger man på Fukushimas medicinska högskola, där man undersökt barnen. Normalt får ett eller två barn av en miljon sköldkörtelcancer varje år.

November 2011 var vi i Iwaki, 50 kilometer söder om det havererade kärnkraftverket. Det sades att det inte kommit något radioaktivt nedfall.

Vi filmar på ett dagis. Dagispersonalen sitter och håller barnen för öronen, så de inte ska börja gråta över de hemska ljuden, man håller på att såga ner de radioaktiva träden runt dagis. Man har skrapat bort en centimeter radioaktiv jord av lekplatsen, sandlådorna är övertäckta sedan mars 2011 eftersom de är för kontaminerade.

Vi filmar på en skola där man redan en månad tidigare fällt de radioaktiva träden, men träden har inte forslats bort än, kommunen har så mycket kontaminerat material att forsla bort, man måste prioritera, säger rektorn. Vi filmar henne medan hon frågar sina skolbarn om de håller sitt löfte: att inte gå dit till de fällda träden.

Vi filmar på strålningscentret i Iwaki, där man mäter barnens strålning, vi lägger märke till alla gosedjur och en Kalle Anka-våg för barn. Finansborgarrådet Herr Shoichi Kida är finansborgarråd i Iwaki kommun som har 360000 invånare, han har satt sig i undersökningsstolen i Iwakis nyöppnade strålningscenter. När jag filmar honom säger han lugnt att han tror att han har fått för mycket strålning i sig.

Den 14 februari kan man läsa i Japan times att läkare och medicinska experter är djupt oroade över halterna av radioaktivitet utanför evakueringszonen kring kärnkraftverket Fukushima, Daichi.

På Minami-Soma kommunala sjukhus, 30 kilometer från kärnkraftverket gör man helkroppsundersökningar. På några av barnens kläder ger geigerräknarna utslag med 100000 ”klick” i minuten, halter som tvingade Tjernobylborna att flytta. De japanska läkarna anser att regeringen arbetar för långsamt, fler borde ha evakuerat befolkningen på dessa platser för länge sedan.

Inte bara Fukushima prefektur, utan även de tre angränsande prefekturerna är drabbade. Utanför dagis och skolor ligger säckar med kontaminerad jord och träd.

Vad är det som har drabbat norra Japan? Det är konsekvenserna av tre härdsmältor i reaktor 1, 2 och 3 plus en partiell härdsmälta i bassängen för utbränt bränsle i reaktor 4. Det är även den makabra följden av att 2704 ton utbränt bränsle i bassänger ovanför reaktorerna till stor del har pulvriserats och förts bort med luften – och fallit ner – någonstans.

Arnie Gundersen, före detta kärnkraftsdirektör betecknar Fukushima som historiens största industriolycka. Greenpeace skriver att det är absurt att tala om en kall avställning (”cold shutdown”) av Fukushima Daichi när tre härdsmältor i själva verket fortfarande är på väg ned genom betonginneslutningen i tre reaktorer. Kylningen når endast den delen av härdsmältan som vattnet kan kyla, det som finns inne i betonginneslutningen når den inte.

Greenpeace: ”Ett år efter kärnkraftsolyckan i Japan är läget i Fukushima fortfarande katastrofalt. Utsikterna för människor och regionens framtid är dystra. Radioaktiv strålning sprids fortfarande från de havererade reaktorerna i Fukushima Daichi och det finns inget slut i sikte. Alla försök att stoppa kontamineringen som hittills utförts har visat sig vara orealistiska.”

Den 11 mars får Maj Wechselmann Laholms filmpris vid Svenska filmdagarna i Laholm. Den mänskliga faktorn – Bi åker till Fukushima visas då, och senare på bland annat ABF-huset Varberg (13/3), Zita i Stockholm (15/3), ABF i Rättvik (29/3) och Kafé Edbom i Gävle (16/4).

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

Hon besjunger livet i utkanterna

I Händelsehorisonten skildras ett samhälle som på många sätt inte alls är olikt vårt, ett samhälle som har förvisat en grupp människor till Utkanterna.

Fria Tidningen

Hon ger ut sin egen poesi

Louise Halvardsson gav ut sin diktsamling Hejdå tonårsångest - 35 dikter innan 35 på eget förlag. Nu har hon nominerats till Selmapriset.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu