Vem är Maria Eugenia Sampallo Barragán? Den frågan ställer sig konstfilmaren Paula Urbano som debuterar på Göteborgs filmfestival med kortfilmen Livet som lögn. Maria Eugenia var ett av ”de stulna barnen” som kidnappades under slutet av 1970-talet i militärdiktaturens Argentina. Under sin uppväxt fick hon höra flera motstridiga historier om vad som hänt hennes riktiga föräldrar.

– Jag var inte huvudsakligen intresserad av historien av politiska skäl utan ville undersöka vad som händer med individens identitet under sådana omständigheter, säger Paula Urbano.

Paula Urbano hade aldrig träffat Maria Eugenia men blev nyfiken på hennes historia i samband med den uppmärksammade rättegången mot fosterföräldrarna och militären. Hon ville inte tala med pressen om sin historia, men gick efter lång övertalning från Urbanos sida med på att medverka i hennes film.

Livet som lögn är ett psykologiskt porträtt av en människa vars hela bakgrund är påhittad. I nio minuter berättar Maria Eugenia rakt upp och ner om vad hon fått höra under uppväxten, men som tittare vet man inte vad som är sant eller falskt i alla historier. Sanningen ligger parallellt med lögnen.

– Att jag blandar fiktion och fakta är en orsak till att hon ställde upp. Min avsikt är att betraktaren ska uppleva samma förvirring som hon upplevde. Man undrar ju hur fosterföräldrarna tänkte, de kunde ju ha hållit sig till en historia, säger Paula Urbano.

För ett litet barn är föräldrarnas ord en absolut sanning. Den första historien framstod också som trovärdig: Maria Eugenias föräldrar hade dött i en bilkrasch och hon var den enda överlevande. Men när hon började ställa frågor blev svaren svajiga.

– De olika historierna har varit sanning i olika perioder. Den verkliga berättelsen har hon läst sig till via arkiv och vittnesmål, den har hon inte levt. Så filmen ifrågasätter sanningsbegreppet. Finns det en sanning, eller kan olika sanningar existera parallellt? Efter rättsprocessen fick hon tillbaka sitt riktiga namn, nytt pass och allt. Då blev det ju: ”jaha, är det här jag nu, är det först nu har jag hittat mig själv...?”

Som 19-åring bröt hon helt med fosterfamiljen. Maria Eugenia var den första av 400 som själv drivit sitt fall till domstol. Tidigare har de biologiska föräldrarna till kidnappade barn gjort det.

I fokus för Paula Urbanos arbete står frågan om identitet relaterat till genus, etnicitet och sexualitet. I filmen Her life från 2008 åkte hon till Chile för att träffa jämnåriga och undersöka hur hennes eget liv skulle ha kunnat se ut om hon hade vuxit upp där. Paula Urbano är född i Sverige med chilenska rötter – en förklaring till att hon intresserar sig för dubbla identiteter, tror hon.

– Dualitet är ett centralt begrepp i min konst, i mitt arbete försöker jag hitta historier där det finns.

Var det svårt att få Maria Eugenia att berätta?

– Nej, hon var rättfram och vi förstod varandra bra redan från början. Det kändes som att vi kände varandra sedan tidigare.

Livet som lögn visas på Hagabion, lördagen den 4 februari kl 15. I juli ska den visas på Galeria Arcimboldo i Buenos Aires.