Stellan Tengroth

Synpunkten


Stellan Tengroth
Fria Tidningen

Euron är passé

Det dröjer inte många år innan idén om ständig tillväxt kommer att vara lika passé som tron på en gemensam valuta i Europa.

Detta är en betraktelse av euron, tillväxten och den goda egenskapen att finna en ny sanning. Euron är i kris. I dag är det ingen som argumenterar för en svensk anslutning till EMU. Till och med Folkpartiet och Jan Björklund tycks ha släppt denna sin hjärtefråga. Och för en tid sedan uttalade sig tyska Industriförbundets förre chef Hans-Olaf Henkel om att han tidigare drivit på för att införa euron. Sett i backspegeln kallar han det för ”det största professionella misstag jag gjort”.

I Sverige hade vi år 2003 en folkomröstning om den eventuella anslutningen till EMU. Nästan hela etablissemanget av näringsliv och de större politiska partierna var rörande eniga om eurons förträfflighet. Opinionsundersökningarna talade samma språk. Det skulle bli en tydlig ja-seger och förnuftet skulle segra över det känslomässiga och irrationella försvaret av kronan.

Dagen efter att folket hade sagt sitt, uttryckte Göran Persson sin stora besvikelse och sa att informationen inte hade nått ut. Jag för min del tänkte: det var väl kanske just det den hade gjort. Tillräckligt många hade tagit till sig informationen, bildat sig en egen uppfattning och dragit slutsatsen att det kunde vara klokt att ha skilda valutor. Något som, likt ett gummiband, kunde dämpa stötarna när EU-länderna inte behagade gå i takt.

I dag handlar diskussionen inte om en anslutning, utan istället om eventuella utträden ur valutaunionen. Det är fascinerande hur snabbt bilden ändras. Det som bara vilseledda nej-sägare på den tiden trodde på, har som i en handvändning blivit en vedertagen sanning.

Jag kan inte skryta med att vara en regelbunden läsare av Dagens Industri, men när jag för några veckor sedan under en tågresa i lugn och ro ägnade mig åt denna tidning, slogs jag av hur många artiklar som hade tillväxt som röd tråd. Bankekonomernas prognos för de kommande åren var inte speciellt skrämmande. De räknade med en obetydlig nedgång i tillväxten. På samma uppslag fanns en artikel om Kina. Den var illustrerad med staplar som visade ökningen av BNP under de senaste tio åren. Att tillväxten kanske skulle minska från 9,5 till 8,3 procent ansågs, med självklarhet, som en negativ nyhet. I en intervju sa Anders Borg att hushållen nu drar ner på konsumtionen, men när osäkerheten så småningom mattas av ”då kommer naturligtvis tillväxten tillbaka”.

Dagens Industri är förstås inte ensam om att ta tillväxten för given. Att se den som både positiv och fullt möjlig. Det finns knappast någon tidning, antingen den är tryckt på vitt eller rosa papper, som uttrycker ett ifrågasättande.

Men, utanför kretsen av ekonomer, beslutsfattare och journalister finns det nog mer av oro och kritiskt tänkande. Många känner i ryggmärgen att ständigt ökad konsumtion inte är hållbart.

Speciellt i ljuset av de gränser som planeten sätter upp. Utrotning av arter är i dag större än på många miljoner år. Vår tillgång till energi, speciellt billig sådan, är hotad. Vatten är på många håll en bristvara. Listan kan tyvärr göras mycket lång och den innehåller inte bara råvaror och ekologiska gränser utan även sociala och ekonomiska dilemman.

Jag tror inte att någon kommer att formulera en folkomröstning kring dessa frågor, men om så skedde, skulle vi kanske se samma sak som i euro-valet för snart tio år sedan. Många människor, som av etablissemanget anses som oinformerade bakåtsträvare, skulle visa sig långt mer klarsynta än vad som är politiskt korrekt.

Det hoppfulla är att opinioner kan vända. Mycket snabbare än man kan ana. Om Jan Björklund kan sluta försvara euron så kan Anders Borg göra detsamma med BNP-tillväxten.

Jag är säker: det dröjer inte många år innan idén om ständig tillväxt kommer att vara lika passé som tron på en gemensam valuta i Europa.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Stellan Tengroth
Synpunkten
:

Att vrida nacken av en höna

Istället för att krama tillväxten borde vi sätta upp målen för samhällsutvecklingen i form av absoluta nivåer. Med ett sådant synsätt kan målen vara beständiga och i stor utsträckning lika på alla delar av klotet, skriver Stellan Tengroth.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu