– För två år sedan spelade vi final i ö-spelets fotbollsturnering inför fullsatta läktare. Det tog ett tag innan jag blev van vid all publik, och jag minns hur jag under de första minuterna av matchen skrek på en av mina mittbackar som inte kunde höra mig för att det var så mycket liv runtomkring, säger Gotlands målvakt Amanda Rohnström.

21-åriga Rohnström har med sig många minnen från hennes första ö-spel på Åland 2009 och är under den kommande veckan en av Gotlands 173 tävlande i 2011 års internationella ö-spel. Tävlingen hålls på Isle of Wight, dryga tjugo minuter med båt från Southampton och Portsmouth på Englands sydkust.

– Jag är själv fotbollstokig, men under ett ö-spel möter man också många människor från världens alla hörn och upplever många sporter man vanligtvis inte ser. Har man en ledig dag under spelen och vet att en gotlänning tävlar i exempelvis bågskytte så åker man dit för att heja, säger Amanda Rohnström.

Gotland har en stolt tradition i ö-spelens historia och var en av de 15 öar som deltog i den allra första tävlingen för 26 år sedan då 600 idrottare tävlade i sju olika idrottsgrenar på Isle of Man. Spelens popularitet innebar att traditionen fortsatte vartannat år och har sedan dess sakta men säkert växt. Under årets ö-spel förväntas runt 3500 deltagare tävla i badminton, basket, bordtennis, bågskytte, cykel, fotboll, friidrott, golf, segling, simning, skytte, squash, tennis, vindsurfing och volleyboll

En av de sanna eldsjälarna runt spelen är ålänningen Jörgen Pettersson. Redan under 1985 års ö-spel var han med som volleybollspelare för Åland och har varit fast sedan dess. Sedan 2007 är han ordförande för IGA, den internationella ö-spelsorganisationen, där 24 öar eller territorier - antingen självständiga eller associerade med staterna Danmark, Estland, Finland, Grekland, Norge, Spanien, Sverige eller Storbritannien - finns med som medlemmar och deltagare under spelen.

Enligt Pettersson är det något speciellt med att vara öbo och idrottare och det är något som han ser enar deltagarna från världens alla hörn under den kommande tävlingsveckan på Isle of Wight.

– Livet på en ö är på många sätt väldigt annorlunda än på fastlandet. Transporterna gör att det är extremt svårt för en idrottande öbo att slå sig fram till den yppersta eliten. Till sin natur gör detta att öbor, om man generaliserar lite, många gånger är vanare än storstadsbon att sköta sig själv.

För att bli invald som medlem i IGA kräver organisationens stadgar att det ansökande territoriet ska omringas av vatten. Ön ska dessutom ha en viss form av självstyre, helst inte ha mer än 125 000 invånare vid ansökningstillfället och ha aktiva tävlingsdeltagare som kan medverka i spelen. Menorca, nordost om Mallorca, är den senaste medlemmen som valdes in 2005. Prince Edward Island i östra Kanada valde däremot nyligen att dra sig ur IGA på grund av ekonomiska svårigheter att skicka tävlande till spelen. Den fortsatta finansieringen av spelen är enligt Pettersson den stora utmaningen i framtiden. Att det löses är av enorm vikt för ett idrottsarrangemang som haft stor betydelse för utvecklingen bland medlemsöarna under årens lopp, tycker Jörgen Pettersson.

– Ö-spelen är ett sätt för öbor att få möta internationellt motstånd och har också bidragit kraftigt till att utveckla infrastruktur och idrottsanläggningar på medlemsöarna. Standarden på idrotterna under ö-spelen har också stigit markant genom åren och allt fler av de idrottare som deltagit i ö-spelen har också tagit steget vidare till Samväldesspelen eller OS, ibland för sin ö, och ibland för sitt land, säger Pettersson.

Färöarnas fotbollslandslag är ett bra exempel på hur ö-spelen har hjälpt till att utveckla sporten på den lilla ögruppen med 48 000 invånare. Deras dam- respektive herrlandslag som under åren haft stora framgångar i ö-spelen, har valt att inte längre delta i spelens fotbollsturnering. Lagen är nu i stället medlemmar i det internationella fotbollförbundet Fifa och spelar tävlingsmatcher i bland annat VM och EM. Gibraltar och Grönland är två andra exempel från ö-spelens medlemsländer som i framtiden hoppas kunna följa Färöarnas väg in i Fifa, men ännu inte lyckats.

För Amanda Rohnström och Gotland inleds ö-spelets fotbollsturnerning med ett östersjöderby mot estniska Ösel i gruppspelet. Gotland, som spelat final både 2003 och 2009, hämtar de flesta spelarna från division 2-klubben Dalhem, belägen centralt på ön. Reglerna för att kunna representera Gotland är att du antingen måste vara född på ön eller varit mantalsskriven där de senaste 12 månaderna. Rohnström tror på en jämn turnering där Gotland hoppas vara med ända fram till den 1:a juli då medaljspelet avgörs.

– Det är inte så stor nivåskillnad mellan de deltagande lagen. Den största skillnaden från ö-spelen på Åland 2009 var att vi var så mycket yngre än de övriga. I år är vi ännu yngre, vår äldsta spelare är 25, och den yngste 16, säger Rohnström.

I början av maj samlade Gotlands Idrottsförbund och SISU Idrottsutbildarna ihop den gotländska truppen för en genomgång av målsättningarna inför ö-spelen. 30 medaljer var de idrottsliga målen, men kanske lika viktigt var de sociala målen där en god laganda, öppenhet för att skapa nya internationella kontakter och att vara goda ambassadörer för Gotland uppmuntrades. 1999 arrangerade Gotland ö-spelen och förhoppningarna är att de snart ska kunna återvända igen.

I fjol förlorade Gotland med en ynka röst kampen mot Jersey i omröstningen bland IGA:s medlemmar angående 2015 års ö-spel. Men Gotland ger inte upp.

– Spelen är viktiga för identiteten för oss öbor som är gotlänningar första hand, och vi ansöker om ö-spelen 2017 med stöd av de gotländska politikerna, säger Peter Nilsson på Gotlands Fotbollförbund/SISU Idrottsutbildarna.