Tidigt påmorgonen den 1 september inleddes manifestationer i ett antal förorter till huvudstaden Maputo. Dagen innan hade sms cirkulerat med som uppmanade människor att ge sig ut på gatan för att protestera mot höjda levnadskostnader, och under förmiddagen fylldes förorternas gator av människor som demonstrerade, brände bildäck och byggde barrikader.

På vissa håll rörde sig grupper av människor in mot de mer centrala delarna av Maputo och det område där många ambassader och FN-organ har sina kontor. Där möttes de av polis och militär som försökte mota bort demonstranterna. Elva personer beräknas ha dödats, varav två barn, och 300 skadats. Det är dock oklart hur många av dem som har dödats och skadats i direkt strid med polisen.

Även torsdagen blev våldsam, men dagen därpå var situationen lugnare. Det spekulerades om huruvida upploppen upphörde på grund av den kvalfotbollsmatch inför Afrikanska Mästerskapen som spelades den femte september mellan Moçambique och Libyen – Moçambique hotades med nerflyttning om inte säkerheten kunde garanteras under matchen.

Under tre dagar tvingades företag, statliga myndigheter, och restauranger stänga och Maputos gator låg öde.

– Nu har president Guebuza en övergiven stad, alldeles för sig själv, utan folk. Det är kanske så de vill ha det? reflekterade en taxichaufför.

Bakom protesterna ligger missnöje med höjda priser på vatten, el och livsmedel, inte minst den femtioprocentiga ökning av brödpriset som följt på höjda vetepriser. Förändringar i växelkursen har spelat en viktig roll eftersom Moçambique importerar en stor del av sin mat från Sydafrika – sedan januari har den lokala valutan minskat i värde med 25 procent.

Samtidigt har indragna bränslesubventioner lett till dyrare kollektivtrafik i Moçambiques största städer. Den statliga bränslesubventionen infördes efter ett folkligt uppror i februari 2008, då människor under liknande former begav sig ut pågatorna för att protestera mot ökade levnadskostnader, däribland kostnader för kollektivtrafik och bröd.

Den gången varade upploppet endast en dag innan regeringen gick folket till mötes. Men den här gången har regeringens svar på folkets vrede varit knappt och av många ansetts arrogant.

Efter första dagen uttalade sig president Armando Guebuza och uppmanade till lugn. I sitt tal fokuserade presidenten på de framsteg som gjorts i fattigdomsbekämpningen genom ökad tillgång till skolor, vård och grundläggande infrastruktur, men han undvek att gå in på några av de frågor som lyfts av demonstranterna.

Andra regeringsföreträdare gjorde mer eller mindre provocerande uttalanden där demonstranterna kallades för banditer, ligister och kriminella och där den politiska orsaken till upploppen förminskades. Även fackföreningsrörelsen, med stark anknytning till regeringspartiet Frelimo, uttalade sig kritiskt om manifestationerna och menade att de endast kommer att bidra till ytterligare höjningar i levnadskostnaderna.

– Det är hög tid att ledarna lär sig att tala med folket och inte bara skuldebelägga och kalla folk för kriminella, skrev sociologen Carlos Serra under upploppets andra dag.

Dagstidningen Verdade intervjuade människor som deltog i upploppen, bland annat en ung man som uttalade sig om regeringspartiet Frelimo:

– Vi röstar på Frelimo men Frelimo är inte de personer som idag sitter i maktens stolar. Frelimo har sedan Samora Machels tid varit ett parti som försvarats folkets bästa. Men det verkar som att de nuvarande ledarna inte har någon empati när de gör så att folket får lida mer och mer, säger han.

Mannen fortsätter och säger att de som protesterar i Moçambique är underklassen, till skillnad från Sydafrika där det är medelklassen, men att det är denna klass som röstar på Frelimo och som partiet borde finnas till för.

– Frelimo är i krig med oss. Vi är inte i krig med Frelimo, avslutar han.

Moçambique har länge lyfts fram som en global framgångssaga, men den ekonomiska tillväxten har inte lett till förbättringar av vanliga människors levnadsvillkor. Istället ökar klyftorna mellan rika och fattiga ökar.

Ledarsidan i dagstidningen O Pais menar att utvecklingen skapat en klass som i känner sig utesluten från landets välstånd och upplever att staten brutit det sociala kontraktet. De ser inte staten som en del av lösningen eftersom den bidrar till att några få ackumulerar resurser och lämnar majoriteten utanför.

Tvärtemot vad regeringen säger tycks upploppen ha fått åtminstone ett konkret resultat, i form av ett extrainkallat möte för FN:s jordbruksorganisation FAO, som i slutet av september ska träffas för att diskutera de stigande priserna på vete och andra råvaror.