– Kom, så läser vi en bok.

– Vadå för bok?

– En som handlar om två giraffer som vill ha ett barn.

– Är det en kill- och en tjejgiraff?

Så börjar dotterns och min lässtund en kväll när jag har kommit hem med boken Jösta och Johan av Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist. Efter avslutad läsning funderar min dotter på fyra och ett halvt år ett ögonblick.

– Men det går inte, mamma. För att giraffer ska få barn behövs det en kill- och en tjejgiraff. Och de ska få en bebisgiraff och inte en krokodil, säger hon bestämt.

Hon konsulterar till och med sina faktaböcker för att försäkra sig om att hon har rätt.

Jag försöker förklara att Jösta och Johan nog tycker väldigt mycket om varandra och vill ha ett barn tillsammans. Att det är fint att de tar hand om det övergivna ägget, krokodilen skulle annars inte haft några föräldrar. Dottern rynkar på ögonbrynen, precis som jag brukar göra när jag är skeptisk, och bläddrar tillbaks till början av boken där det finns ett helt gäng med krokodiler.

– Det är deras! De måste lämna tillbaka bebis-krokodilen!

Där tar diskussionen slut.

Jag är konfunderad. Jag försöker uppfostra mina barn till jämställdhet och tolerans. Vi läser mycket om starka tjejer, pratar om att alla ska få vara som de är och göra saker på sitt eget sätt. Men att det finns andra familjer än mamma-pappa-barn har vi glömt bort.

– Man ska inte glömma att det är de vuxna som väljer barnböckerna, om inte föräldrarna köper dem når de inte barnen. Det finns två mottagare för barnlitteratur, säger litteraturvetaren Eva Heggestad.

Hon forskar vid Uppsala universitet om barnbokens förändring under 1900-talet och framåt, speciellt på hur synen på familjen och på hur samhälleliga förändringar speglas i barnbokslitteratuern.

– Äldre barnböcker är normförmedlande och talar om hur saker och ting ska vara. De nya böckerna är oftast identitetsbekräftande, säger hon.

Det finns trender inom barnböcker – på 70-talet kom böckerna om skilsmässofamiljer som även behandlade andra familjekonstellationer än den heteronormativa familjen. Alfons Åberg som bor ensam med sin pappa är ett sådant exempel. På 90-talet blev det mer och mer jämställdhet i böckerna, numera fokuserar böckerna på att man ska få vara som man är.

– Nu finns det ett behov av böcker som skapar en förståelse för olika sätt att leva på. Att barn kan bli till på olika sätt och att familjer kan se olika ut är en sådan sak, säger Eva Heggestad.

1999 kom boken Malins mamma gifter sig med Lisa, skriven av Annette Lundberg och Mimmi Trollerup-Grkovic. Bokens fokus är att förklara vad en queer-familj är och budskapet blev övertydligt, menar Eva Heggestad.

– Det är det som är det svåra med den här typen av böcker. Det blir alldeles för pedagogiskt och utpekande, barnen tycker inte att det är särskilt roligt.

Samtidigt som Lisas mamma gifter sig träffar hennes pappa också en pojkvän, hon har alltså två mammor och två pappor.

– Det blir mer som två familjer än en annorlunda familj, papporna tar för mycket plats i boken, menar Eva Heggestad.

Marie-Helena Dahlberg, medlem i styrelsen för Femmis, föreningen för frivilligt ensamstående mammor med insemination/IVF, skulle gärna vilja se fler böcker där hbtq-familjer förekommer utan att man gör en stor sak av det.

– Man skulle kunna börja redan i pekböckerna. En familj som ser annorlunda ut kan bara finnas med i bakgrunden. Eller varför inte en berättelse där en pappa lämnar på dagis och en annan pappa hämtar utan att peka ut det som någonting som är konstigt, säger hon.

Att ge regnbågsfamiljer en självklar plats i barnböckerna är enligt Marie-Helena Dahlberg kärnfrågan.

– Så länge man gör en grej av det kommer barnen att reagera på andra familjer än mamma-pappa-barn som annorlunda. De ska bara finnas där, som en naturlig del av berättelsen, säger hon.

Hon är själv ensamstående mamma till Ylva som är ”gjord i Danmark”. Hur gör man som föräldrar när det inte finns de böcker som man skulle vilja läsa?

– Det går alltid att modifiera lite, byta ut namn till exempel. Jag känner mig sugen på att skriva egna barnböcker men är inget vidare bra på att rita, säger Marie-Helena Dahlberg.

Hon menar att det är särskilt viktigt att skapa en förståelse för olika familjekonstellationer så tidigt som möjligt så att det inte blir så svårt att förklara det senare.

– Om barnen har sett det redan i pekböckerna blir det ingen stor sak sen, säger hon.

Barnbokslitteraturen har dock kommit en liten bit på vägen. På barnbokshandeln Läslusen i Uppsala blir jag hänvisad till bland annat Pija Lindenbaums Lill-Zlatan och morbror raring när jag frågor om barnböcker med hbtq-perspektiv. Boken handlar om Lill-Zlatan, som egentligen heter Ella, och hennes morbror Tommy som bär Hawaii-skjorta, gillar sushi och att hänga på fik för att titta på folk.

– Visst är han lite klyschig men jag ville skapa en kontrast dels till de andra morbröderna som är gråa och tråkiga och dels till Tommys pojkvän, säger Pija Lindenbaum om varför hon utformade karaktärerna så som hon gjorde.

– Poängen med alla mina böcker är att utgå ifrån barnperspektivet och se världen i barnhöjd. För barnen är det oväsentligt vilken relation Tommy och hans pokjvän Steve har, säger hon.

Pija Lindenbaum trodde inte att boken skulle sälja alls när hon skrev den. Men hon hade alltid velat göra en bok om en liten flicka och hennes homosexuella morbror.

– Det är nog många som köpte boken utan att veta vad de köpte, säger hon.

Men vad behövs inom barnlitteraturen för att lyfta fram hbtq-perspektivet?

– Det behövs bra barnböcker i största allmänhet, om de sedan behandlar queer-frågan eller inte är en annan sak. När man bestämmer sig för ett ämne blir det sällan en bra bok av det, för mig står det konstnärliga först, säger Pija Lindenbaum.

Hennes främsta mål är att skildra världen som den är och då kan regnbågsfamiljer finnas med.

Anette Skåhlberg, författaren till Jösta och johan, tycker inte heller att man ska problematisera för mycket. Jösta och Johan ska passa även för mindre barn, det är en av anledningarna till att hon valde djur istället för människor för berättelsen. Att medvetandegöra att familjer kan se ut på olika sätt är ett viktigt budskap.

– Det är barnen som är de smarta människorna i världen, de tycker inte att det är konstigt när någonting är annorlunda, säger hon.

Jag berättar om min dotters reaktionen på boken.

– Barn är vetgiriga och ifrågasätter mycket runt omkring sig, och då är din dotters reaktion väldigt sund och vanlig. Min önskan är att barn i allt högre grad får behålla den förmågan och ifrågasätta allt annat som försöker påverka dem . Varje fråga barnen ställer får igång bra diskussioner om vuxna klarar av att själva vara öppna i sinnet. Vad hade till exempel hänt om girafferna inte hade plockat upp ägget? Varför är det viktigt att ha en familj?

En djupdykning i barnbokslitteraturen samt samtalen med min dotter har fått mig att bli mer medveten. Att uppfostra barnen till jämställdhet och tolerans – ett av mina mål som förälder – är inget som går att göra ”sedan” eller ”när tiden är mogen”. Jag kommer själv från en stor bonusfamilj, och borde ha insett för länge sedan att alla inte leker mamma-pappa-barn bara för att vi själva gör det.