I dag finns det hundar som både spelar spel med vårdtagarna, lyssnar på deras historier och tränar deras fysik. Variationerna med hund på recept är näst intill oändliga och användandet av vårdhundar är under stark utveckling på flera håll i Europa. Här i Sverige kom arbetet med vårdhundar igång på allvar för två år sedan då hundinstruktören Ingeborg Höök startade Svenska vårdhundskolan. Där utbildas nu hundar och hundförare till att fungera ihop som vårdteam, och bara under 2010 är mer än 60 vårdhundsekipage under utbildning. Vårdhundskolan utbildar även vanlig vårdpersonal i hundarnas olika användningsområden.

I sin bok Hund på recept berättar Ingeborg Höök om hur vårdhundarna fungerar som isbrytare mellan personal och vårdtagare, och hur de motiverar gamla människor till fysisk aktivitet. Ett av hennes exempel handlar om hur ett vårdhem fick tredubbla antalet motionspass sedan de börjat använda hundar på avdelningarna. Inte minst har hundarna hjälpt personer som fått problem med finmotorik och tal, då hunden möter människor med samma tillgivenhet och inviter till lek oavsett deras språkliga eller fysiska förmåga.

För hundarna själva verkar arbetet vara både roligt och stimulerande, då både talträningen och den fysiska träningen bygger på att patienten uppmuntras att kommunicera med hunden och få den att utföra önskade moment. Övningarna bygger ofta på omvårdnad av hunden, som borstning av pälsen och att ge hunden mat, vatten eller godis. Det kan handla om att spela memory med hunden, kasta bollar, eller ha dragkamp där hunden anpassar sig efter vårdtagarens styrka. För en del gamla kan hunden även vara den enda källan till närhet och en möjlighet att faktiskt få ge omsorg och att därigenom få känna sig behövd.

– Det är viktigt att träningen utgör en utmaning, men ändå är tillräckligt lätt för att stärka självkänslan, förklarar Ingeborg Höök.

Vårdhundarna fyller även en lyssnande funktion. Personal inom demensvården träffar många patienter som upprepar samma fragmentariska berättelse. För den som lyssnar kan det därför vara svårt att alltid visa ett uppriktigt engagemang och intresse. Detta känner vårdtagaren, och för många har mötet med hunden blivit en möjlighet att prata om känslor, tankar och minnen. Då hundarna har tränats till att ha ögonkontakt förstärks känslan av att de lyssnar uppmärksamt. I sin bok berättar Ingeborg Höök om hur en manlig vårdtagare sagt att hunden är den enda som verkligen lyssnar på hans berättelser.

Vårdhundar har även använts framgångsrikt för att träna barn med läs- och skrivsvårigheter. Snart öppnas Nordens första hospice för barn, och överläkaren har bestämt sig för att använda vårdhundar i verksamheten.

Ingeborg Höök är mycket glad över att barnen kommer att få ta del av hundarnas läkande förmåga, och hon har därför skänkt den egna valpen Livia till verksamheten. Livia är ovanlig, då hon valts ut redan som valp. Det tyder på mycket bra anlag, för det är bara i enstaka fall som valpar väljs ut till att genomgå lämplighetstest. En vårdhund måste uppfylla en rad olika kriterier, men viktigast är att den är social då den ska tränas i att söka kontakt med alla, även helt obekanta människor som beter sig avvikande.

För att utvärdera vårdhundarnas arbete pågår just nu ett projekt på Balders vårdboende i Uppsala. Tillsammans med Karin Hellström på Uppsala universitet mäter boendet effekten av vårdhundarnas arbete, det vill säga de konkreta resultaten i form av minskade utskrivningar, ökad aktivering, stimulans och välbefinnande.

Verksamhetschefen Susanna Innerud berättar att de generellt har märkt av ett mycket lyckosamt resultat på demensavdelningen.

– I många fall har vi helt kunnat utesluta lugnande medicinering de dagar då hunden varit på avdelningen, vilket är positivt bland annat eftersom fallrisken ökar av lugnande medicin. Dessutom stimulerar hundarna till aktivering och lek, och ger även kärlek, värme och trygghet, berättar hon.

Karin Hellströms och Balder vårdboendes gemensamma utvärdering förväntas bli klar till hösten.