Livet före och efter en psykos
För åtta år sedan var han så paranoid att han inte vågade lämna sitt eget sovrum. Nu arbetar Christian Linde, 38, för att sprida kunskap om psykisk sjukdom – ett arbete där erfarenheten av psykos är en värdefull tillgång. "Den gången räddade psykiatrin livet på mig. Jag var för rädd för att gå ut och levde bara på couscous och vatten. Gick ner över 20 kilo och trodde jag skulle dö. Till slut bröt sig en psykiater och en sjuksköterska in och jag fördes till Lillhagen."
Då, för åtta år sedan, var det som allra värst. Men Christian har varit sjuk både före och efter detta. Sammanlagt fem gånger har han varit inlagd inom den psykiatriska slutenvården. Varje gång med svåra vanföreställningar.
– När det började är svårt att säga. Jag har haft en trygg uppväxt, men ändå känt mig utanför. Värst var det på högstadiet.
Efter gymnasiet flyttade Christian till England och fick upp ögonen för filosofi, religion och new age. Ett intresse han tog med sig när han kom hem till Sverige igen.
– Jag hamnade på ett föredrag om livet efter döden. Arrangörerna var trev-liga och jag beställde en brevkurs. Det blev vägen in i en religiös sekt vars läror till slut tog över mitt liv.
Enligt sekten styrs världen av ondskefulla krafter och demoner. För att räddas måste man tillhöra sekten och följa dess läror.
– De tror på magi och klärvoajans, reinkarnation och rymdvarelser. För sektens skull bröt jag med vänner och släkt.
Christian blev mer och mer isolerad. Han var arbetslös och bodde ensam i ett hus. Slutade svara i telefon. Var vaken på nätterna, sov på dagarna. All tid gick åt till att läsa sektens böcker.
– Jag började tro att jag kom från en annan planet. Att jag var en ängel. På nätterna gick jag runt på stan och tyckte mig se hemliga budskap. Allt blev kaos och missförstånd.
Han blev ovän med ledningen i sekten. Skrev galna brev och e-post i massupplaga. Till slut brast allt. Han fördes i ambulans till Lillhagen.
– Jag var inlagd två veckor, blev utskriven och återvände till huset. Hade ingen människokontakt på flera månader. Efter en tid blev det inläggning igen.
Sedan gick det ganska snabbt uppåt. Christian försökte ordna upp livet. Ta körkort och hitta en plats i samhället. Fick en lägenhet och började studera till gymnasielärare. Han höll sig relativt frisk, tog examen och fick ett lärarjobb. En vecka innan det skulle börja blev Christian sjuk igen. Men snart kom en vändpunkt.
– Jag sa till mig själv ”det här funkar inte, jag måste göra något”. Jag tog mig till stadsbiblioteket och lånade en bunt böcker, bland annat Johan Cullbergs Psykoser. Att skaffa egen kunskap om psykiatri blev en nyckel till återhämtning.
Han hittade också Gyllenkroken, ett aktivitetshus i Göteborg. Där blev han engagerad i projektet Inre rum.
– Det var viktigt för mig. En annan betydelsefull sak är att jag fått en diagnos.
Efter det senaste insjuknandet påbörjades nämligen en neuropsykiatrisk utredning som resulterade i diagnosen
Aspergers syndrom.
– Diagnosen passar bra in på mitt sätt att uppfatta mig själv. Sedan är det viktigt att komma ihåg att psykos inte är ett kännetecken för Aspergers. Men socialt undandragande kan vara det det, och det i sig är en riskfaktor för psykos.
I dag mår Christian ganska bra. Han är anställd på Inre rum, där han föreläser och skriver texter. Han är även attitydambassadör inom kampanjen (H)järnkoll.
– Tidigare har jag trott på ytliga saker som karriär och ekonomi. Men jag har fått lära mig att inte offra min psykiska hälsa för något sådant. Det viktigaste av allt är att må psykiskt bra. Allt annat fixar sig på något sätt.
